AV MARGARETA BECKMAN

»Sällan har ödet så rikligen begåfvat någon med alla naturens och lyckans förmåner, som denne Gustaf Mauritz Armfelt.«


Gustaf – eller Gösta, som han kallades inom familjen – föddes den 31 mars/1 april 1757 (det senare datumet uppgav han själv) strax utanför Åbo. Namnet Mauritz sägs han själv ha lagt till som bevis för sin beundran av den store fältmarskalken Mauritz av Sachsen under ett besök vid dennes grav i Strasbourg.

Gustaf Mauritz Armfelt tillhörde en krigarsläkt. Den mest namnkunnige var Göstas farfars far: general Carl Gustaf Armfelt som blev sorgligt historisk när han ledde norra karolinerarmén i döden under det tragiska återtåget från Norge över Jämtlandsfjällen. Gösta kom inte familjen på skam: redan vid 12 års ålder blev han korpral vid Livdragonregementet. Han utexaminerades 1773 från amiralitetsskolan i Karlskrona, den enda officersutbildning, som vid denna tid fanns i Sverige, gemensam för alla vapenslagen.

Här griper ödet in. Gösta befann sig på föräldrarnas gård Åminne, när Åbo gästades av den berömde general, som vunnit Sveaborg åt Gustav III under statskuppen, Jakob Magnus Sprengtporten, befälhavare för Livgardet. Han tog Gösta under sina vingars skugga, såg till att han fick en fänriksfullmakt för tjänst vid gardet. Gösta tjänstgör som Sprengtportens adjutant och plötsligen ligger världen för Göstas fötter: S:t Petersburg, Warszawa, Berlin, Strasbourg, Paris!  


Kungens man

Den lantlige fänriken hade under resans gång förvandlats till en världsman. När ”le beau suédois”, den vackre svensken, den nu 23-årige Gösta, anlände till Paris på våren 1780 hade vägen dit kantats av elegant sällskapsliv i kungliga och aristokratiska kretsar, krönta av ett antal amorösa eskapader. Åtminstone en av dessa bar frukt då Parisskådespelerskan mademoiselle L’Eclair nedkom med en son.

Armfelt hamnade på krokiga vägar i Spa, där Gustav III befann sig. Mötet med kungen blev den avgörande vändpunkten i Armfelts liv; en ny kungagunstling, en av Sveriges mest inflytelserika män såg dagens ljus. Bekantskapen med kungen växte snart till vänskap. När Gustav år 1783 begav sig på resa till Italien, var Armfelt en av de självskrivna medresenärerna. Hans dagbok ger målande beskrivningar av det mesta som inträffar under resan, som avslutas i Paris. Vid hemkomsten blev Armfelt snart chef för de kungliga spektaklena, d. v. s. Operan och Dramaten. I denna sin egenskap blev han också invald i Svenska Akademien. Inte nog därmed. Det rustades till bröllop. Kungen hade som lämplig brud utsett hovfröken Hedvig de la Gardie. Hur intresserad Armfelt var, kan man döma av att han mitt under pågående bröllopsfestligheter inledde vad som skulle bli hans livs stora kärlekshistoria med en av hovets mest omsvärmade damer, Magdalena Rudenschöld. Vid den stora riddarturneringen gjorde hon entré på en vit häst klädd, som nymf med bar hals och bara armar och en vit slöja fladdrande för sommarvinden. Hon var inte bara vacker, hon var begåvad, snabb i repliken, kort sagt Göstas kvinnliga motsvarighet.




Ingen ställde sig neutral till honom – antingen blev han hatad eller älskad: Gustav III var en av de största politiska hasardörerna på den svenska tronen. För att vinna stort var han beredd att satsa allt. Det var inte enbart av en slump att han skaffade sig äventyraren Gustaf Mauritz Armfelt som sin förtrogne och närmaste man.


Kriget

Parallellt med hovkarriären steg Armfelt snabbt i de militära graderna. 1782 blev han kapten vid Livgardet och året därpå överstelöjtnant. 1787 köpte han enligt tidens sed Nylands regemente av sin farbror när denne blev landshövding. Året därpå reste han till Finland för att ta befäl över regementet och förbereda det krig mot Ryssland, som var under uppsegling. Gustav III hade en längre tid umgåtts med planer på en militär konfrontation österut. Men att inleda anfallskrig utan riksdagens gillande var otänkbart. På olika sätt försökte man provocera ryssarna, men utan framgång. Till slut fick man ta till en krigslist.

Den 28 juni 1788 ikläddes en trupp svenska soldater ryska uniformer, uppsydda, som det uppges, av Kungliga teaterns skrädderi – med eller utan teaterchef Armfelts vetskap. Vid gränsen i Savolax skulle denna överträda gränsen till Sverige för att ge intrycket av ryska provokationer. Samtidigt gick en äkta rysk patrull över gränsen, vilket gjorde förvirringen närmast total. Armfelts elddop kom den 11 juli då han med sitt regemente gick över Kymmene älv mot Fredrikshamns fästning, som fyrtio år tidigare erövrats av ryssarna. Med värjan i högsta hugg red han i spetsen för sina trupper och visade prov på ett mod, som besjungits av självaste Runeberg i dikten ”Döbeln vid Jutas”.

Ungefär samtidigt som huvudarmén under ledning av Gustaf Mauritz’ farbror Carl Gustaf Armfelt skulle anfalla Fredrikshamn norrifrån, skulle en avdelning av skärgårdsflottan attackera från havet. Allt gick överstyr med det så kallade Anjalamanifestets undertecknande. Kriget förvandlades snabbt till en inrikespolitisk kraftmätning. I Anjala deklarerade den 12 augusti 113 officerare med Armfelts farbror i spetsen, ett fredsmanifest som protest mot kungens brott mot författningen när han inledde ett anfallskrig. De officerare som förblev lojala var lätträknade. Men dit hörde Armfelt. Under hot om att tillfångatas av egen militär utvecklade de två ett desperat politiskt spel, ett spel som såg ut att förloras när plötsligt en krigsförklaring från Danmark räddade kungen. Han kunde med hedern i behåll lämna armén i Finland. Han kastade sig i en resvagn för att tillsamman med Armfelt resa tillbaka till Stockholm.

Med fria händer i Sverige kunde kungen återupprätta en maktbas. Officerarnas uppror marginaliserades, ledarna flydde eller arresterades, riksdagen inkallades och adelsprivilegierna närmast avskaffades. Gustav III stärkte sin makt med hjälp av folkstormens bajonetter, och hans närmaste man, Armfelt, ådrog sig för all framtid högadelns oförsonliga hat. Samtidigt fortsatte kriget i Finland. Den finska armén förstärktes med 9.000 man för att ge ny kraft åt de av Anjala demoraliserade trupperna. Kriget gick i vågor, vintermånaderna tillbringades på sedvanligt sätt i vinterkvarter. På våren det sista krigsåret 1792, ledde Armfelt på nytt en offensiv i Savolax. Efter ett par mindre segrar drabbades han av motgång och led ett svårt nederlag då han dessutom sårades av ett skott i axeln. Medvetslös fördes han till ett krigssjukhus i Lovisa, där han opererades – på den tiden minst lika riskfyllt, som att befinna sig i kulregnet på slagfältet. Därmed var kriget slut för Armfelts del, de närmaste veckorna tillbringade han på sjukhuset.

I och med skärgårdsflottans förkrossande seger vid Svensksund hade kungen vunnit en framgång som gjorde det möjligt att sluta fred. En fredssignal sändes till Armfelt av den ryske befälhavaren i Savolax, på kungens uppdrag svarade Armfelt positivt. Under två veckor förhandlade de två generalerna om fred i två tält, som var uppställda bredvid varandra, den 14 augusti undertecknades avtalet. Freden innebar i realiteten ”status quo” mellan Sverige och Ryssland, men Armfelt kunde återvända till Stockholm som krigshjälte. Han återvände som generalmajor, serafimerriddare och riddare med stora korset av Svärdsorden. Vid 33 års ålder hade han blivit kungens närmaste vän och rådgivare, han var landets efter kungen mäktigaste man.




September 1790. I en av de sista segerparaderna i svensk historia tågar Gustav III och kronprinsen till Te deum i Storkyrkan. Katarina den storas gula fana togs på det ryska flaggskeppet vid Svensksund. (PER HILLESTRÖM, STATENS KONSTMUSEER)




Fransmännen halshögg sin monark. Giljotineringen av Ludvig XVI genljöd med en dov klang i Europa. Gustav III hade försökt samla en alleuropeisk invasionsarmé för att kväsa franska revolutionen i dess linda, svenska spioner hade redan rekognoserat anfallsvägar mot Paris. Men av detta blev intet. En ny tid randades, och Gustav III själv beskar adelsprivilegierna med hjälp av beväpnad folkmilis!




Trupprevy i Göteborg. (Jean Louis Desprez)


I landsflykt

Så hände det ofattbara: kungen sårades dödligt vid operamaskeraden. När läkare och fältskärer försökte rensa såret från kulor, spik och skrot var det Armfelts hand kungen kramade när smärtan höll på att bli honom övermäktig. När dödskampen var över förstod Armfelt snart att hans timma var slagen. Adeln såg sin chans att hämnas på de förhatliga gustavianerna, regeringen försökte i möjligaste mån utesluta honom från sammanträdena och han beviljades ”välvilligt” en fyra månaders tjänstledighet för att sköta sin hälsa i Aachen, han hade aldrig blivit helt återställd efter skottskadan i Savolax.




Gustav Mauritz Armfelts livsöde borde med fördel dramatiseras. Han utmärkte sig på slagfältet, var med att starta ett av de mest äventyrliga krig som tänkas kan, han hade en kärleksaffär som var en av dåtidens mest berömda, gjorde succé i Parissocieteten, planerade att störta regeringen och lade grunden för det självständiga Finland.


Personhistoria kan ge intressanta perspektiv på tider som flytt. Den kan också vara mycket underhållande. Här har vi en slående kombination.

Armfelt glömde dock inte det löfte han avgivit till kungen på hans dödsbädd: att ge hans 13-årige son samma tillgivenhet som han givit honom. ”Stackars barn, hade kungen sagt, han behöver vänner”. Efter ett tårfyllt avsked från den unge kungen steg Armfelt upp i sin resvagn – det skulle dröja nio år innan han återsåg Stockholm. Under vistelsen i Aachen nåddes han av rykten om en revolution i Stockholm, rykten som bekräftades av pressen i både London och Paris. Från Magdalena Rudenschöld anlände rapporter om förmyndarregeringens försök att underminera den unge kungens ställning. Och snart nog skulle dolska ränker se dagens ljus!

I Sverige exploderade natten mellan den 17 och 18 december 1793 en tidsinställd bomb: tillsammans med sex män i den innersta kungliga kretsen arresterades Magdalena Rudenschöld, anklagad för konspiration. Hjärnan bakom planerna var i själva verket Armfelt, som en längre tid umgåtts med tankar på en statskupp till förmån för Gustav IV Adolf. Domen blev hård. Armfelt dömdes i sin frånvaro till lagens strängaste straff: förlust av liv och egendom. Även Magdalena dömdes till döden med förlust av ära, gods och adelskap. Vid husrannsakan på Armfelts gård Lindenäs hade polisen funnit ett antal djupt personliga brev från Magdalena, brev som gav en intim inblick i deras kärlek. Av dessa framgick att hon väntade hans barn och på olika sätt försökt abortera fostret. Breven fogades till rättegångshandlingarna, varvid de blev offentlig handling. Den franska texten översattes till svenska och spriddes som skillingtryck till gatans lystna, sensationshungriga läsekrets. Domen överklagades till Högsta Domstolen, som ändrade Armfelts dom till livstids fängsligt förvar på Carlstens fästning och Magdalenas till spinnhus på livstid.

Armfelt flydde till Ryssland, Magdalena släpptes efter 23 månaders fängelse och benådades av förmyndarregeringen. Hon levde sedan ett tiotal år i Frankrike men de båda älskande skulle aldrig mera ses.

Armfelts tillflyktsort blev Kaluga ca 16 mil sydväst om Moskva. Han var för tillfället skakad i grunden, men de tre år han tillbringade i Ryssland, skulle visa sig ovärderliga. Armfelts karriär skulle komma att ta en helt ny vändning, nya befäl väntade, en ny nation väntade på att skapas, nya spännande kapitel var ännu oskrivna. Den fängslande fortsättningen överlämnas till SMB:s medlemmar att själva läsa!   




Efter de misslyckade planerna på statskupp i Sverige kom Gustaf Mauritz Armfelt efter åtskilliga äventyrligheter att knyta sitt öde till en helt annan och minst sagt betydelsefull furste – den väldige Alexander I av Ryssland. Därmed kom hjulrörelsen att fullbordas: Armfelt hamnade åter i Finland. Ett Finland som brutits loss från Sverige och var på väg att slukas i Ryssland – något Armfelt skulle förhindra!

 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!