Han var till synes dömd att aldrig avancera över löjtnantens grad – han blev Napoleons marskalk och kung av Sverige. Jean-Baptiste Bernadotte grundlade en karriär på slagfältet som saknar motstycke.


Den franska revolutionen och de krig som fördes då, gav oanade möjligheter för unga män av enklare ursprung att göra en strålande militär karriär. Om man inte hade fyra adliga anor hade man i Frankrike tidigare ingen möjlighet att avancera till högre grad än underlöjtnant. I den lilla staden Pau i södra Frankrike föddes den 26 januari 1763, i en relativt enkel medelklassfamilj, ett gossebarn, som döptes till Jean-Baptiste. Familjen hette Bernadotte, pappa hade en lägre advokatsyssla vid den lokala domstolen, farfar var skräddare.

Advokatyrket var ett av de få yrken, som en ofrälse hade möjlighet att praktisera under ”l’ancien regime” d.v.s. det gamla feodala kungadömets tid. Det var således nästan en självklarhet att den unge Jean-Baptiste skulle följa i sin fars fotspår. Men ödet ville annorlunda.
 


Revolutionens barn

Åren 1779–1780 svepte en krigsvind över Frankrike – kriget mot Storbritannien utvidgades till kolonierna i Amerika och Asien. I mars 1780 anlände en värvare till Pau, några av Jean-Baptistes kamrater anmälde sig som frivilliga till armén. När värvaren återkom i augusti hade även Jean-Baptiste bestämt sig: den 3 september blev han inskriven i värvningsrullorna. Han placerades i första bataljonen av regementet Royal-la-Marine, som namnet till trots tillhörde armén och var förlagt på Korsika. Regementet stannade på Korsika till slutet av april 1784 varefter det förflyttades till franska fastlandet.

Varje regemente hade två adjutanter, en officer och en underofficer. Den 7 februari 1790 blev Bernadotte utnämnd till underofficersadjutant – den högsta grad han som ofrälse kunde hoppas på. Men revolutionen ställde allt på huvudet. De kungliga regementena försvann, ett nationalgarde inrättades. Nu gällde meriter, inte anor. I april 1792 fick Bernadotte sin löjtnantsfullmakt – i samma månad förklarade Frankrike krig mot Österrike – ett krig som skulle rasa oavbrutet under tjugotre års tid på den europeiska kontinenten.

På våren 1793 utvidgades kriget efter Ludvig XVI:s avrättning: Storbritannien, Nederländerna och Spanien ställde sig på Österrikes och Preussens sida. Den franska revolutionsarmén var fördelad längs hela fronten: Nordarmén från Dunkerque till Maubeuge, sedan följde Ardennerarmén, därefter Mosel- och Rhenarmén. Bernadotte tillhörde Rhenarmén, men sökte en befordran vid något av de regementen som placerats vid fronten mot Spanien, förmodligen av längtan tillbaka till söderns sol – åren i norr hade medfört reumatiska besvär. Striderna vid Pyrenéerna blev emellertid kortvariga, i stället placerades Bernadotte vid Nordarmén och blev den 11 juni befordrad till kapten och regementsadjutant.

Allt eftersom giljotinen i rask takt ombesörjde att de adliga officerarna blev ett huvud kortare, gav deras sorgliga öde nya möjligheter för unga duktiga soldater att snabbt stiga i graderna. I Mayence, där 22 000 fransmän var omringade, deltog nu Bernadotte för första gången i sitt liv aktivt i strider, som han livfullt beskriver i brev till sin bror. Vid ett tillfälle på slagfältet rådde allmän villervalla, soldaterna tänkte bara på att rädda sitt eget skinn och inget befäl fanns i närheten. Då visade Bernadotte vad han gick för, han skrek, han grälade, han bönade, han befallde, men oordningen var så stor att ingen hörde honom. Hästen stupade under honom, men han fortsatte att egga soldaterna till kamp – och lyckades äntligen vända krigslyckan för fransmännen, fienden flydde med benen på ryggen. Alla officerarna gratulerade honom till hans beslutsamhet och mod, soldaterna hyllade honom som sin hjälte.


Helt säkert hade han gjort sig väl förtjänt av befordringarna, som under 1794 duggade tätt: i februari utnämndes han till överstelöjtnant, i april till överste. Med de sex bataljoner, d.v.s. en halvbrigad, han nu förde befälet över utmärkte sig Bernadotte i det stora slaget vid Fleurus den 26 juni, där han på slagfältet utnämndes till brigadgeneral som belöning för sitt mod och sina lysande insatser.

Ajaccio, Korsika
Korsika i slutet av 1700-talet. Här i Ajaccio föddes Napoleon den 15 augusti 1769. Här kom Bernadotte att tjänstgöra under sin första tid i armén.


Napoleon Bonaparte

Framgångarna fortsatte, tidningarna började uppmärksamma hans bedrifter, de högsta befälhavarna omnämnde honom allt oftare i sina rapporter till statsledningen. Samtidigt hade en annan ung general som lystrade till namnet Napoleon Bonaparte börjat låta tala om sig. Efter insatser under ett uppror i den sydfranska staden Toulon hade han anförtrotts befälet över den s.k. Italienarmén. I november 1796 sände han ett nödrop med begäran om truppförstärkningar – till befälhavare för dessa truppförstärkningar utsågs Bernadotte, som för första gången i sin karriär därmed kom att föra befäl över en hel armékår omfattande 20 000 man. Efter en sexhundra mil lång marsch över Alperna i snö och storm anlände Bernadottes trupper i oklanderlig ordning till Milano.

I Italien möttes de två för första gången: den 27-årige kortväxte generalen Bonaparte med sitt stripiga svarta hår och den huvudet längre 33årige Bernadotte med fritt fallande svarta lockar – ”en 27-åring högtidlig som en 50-åring” respektive ”en ädling med republikanskt huvud” var de bådas omdöme om varandra.


Adda vid Lodi 1796
Övergången av Adda vid Lodi 10 maj 1796.



Bonaparte och Bernadotte

Förstärkningarna blev avgörande för fälttågets utgång. En av hans överstar berättar att Bernadotte var allmänt berömd för sitt mod och sin rådighet på slagfältet. Hans soldater avgudade honom för hans omsorger om deras hälsa och välfärd. Visserligen hade han rykte om sig att vara hetlevrad men han var full av eld och kraft och hans trupper var de bästa i hela armén. Av Bonaparte fick han ett hedersuppdrag: han skulle till Paris för att överlämna de erövrade fanorna. Detta var Bernadottes första besök i den revolutionära huvudstaden och hans första offentliga uppträdande, hans tal rapporterades ordagrant i tidningarna. Hans brev till Bonaparte överflödade av vänskap – fanns kanske redan då en önskan om att de skulle kunna bli släkt?

Men först skulle krigarlivet avbrytas av en (o)diplomatisk parentes: Bernadotte utnämndes till fransk ambassadör i Wien! Inget bra karriärsteg för ett släktskap med den ständigt krigande Napoleon! Men Napoleons f.d. fästmö, Desirée Clary, var fortfarande ogift. Hennes syster Julie var gift med den äldre brodern Bonaparte, Joseph. Den 17 augusti 1798 sammanvigdes, utan föregående ”klick” och efter endast 14 dagars bekantskap, den 35-årige Bernadotte med den 18-åriga Desirée Clary. Ett par veckor efter bröllopet försvann Bernadotte på nytt ut i fält.

Släktskapet skulle visa sig lyckosamt för karriären: om man får tro Napoleons memoarer, nedtecknade på Sankt Helena, utnämnde han Bernadotte till marskalk och prins av Ponte Corvo ”seulement parce que j’ai une fois aimé sa femme” (endast för att jag en gång älskade hans hustru). Men i det yttrande får man nog väga in all den bitterhet Napoleon kände över vad han inte kunde uppleva som annat än svek: Bernadottes allians mot Frankrike efter valet till svensk kronprins. Med den kännedom vi har om Bernadottes tidigare militära framgångar förefaller det otroligt att han inte av egen kraft skulle gjort sig förtjänt av dessa utmärkelser.  Men låt oss inte gå händelserna i förväg.


Krigsminister och kårchef '

Året 1799 var ett kritiskt år för Frankrike, armén mötte motgångar både i Tyskland och i Italien. I juli detta år blev Bernadotte utnämnd till krigsminister. Hans främsta omsorger gällde som alltid soldaterna, och han lyckades, trots Frankrikes urusla finanser, utverka erforderliga medel till arméns utrustning. Många blev trampade på tårna, ministären blev kort och efter endast några månader syntes Bernadotte åter i spetsen för sina soldater.

Napoleons stigande stjärna spred också glans över Bernadotte, marskalkutnämningen kom 1804 i samband med kejsarkröningen, prinsvärdigheten 1806, som belöning för utomordentliga insatser i slaget vid Austerlitz. Men efter nåd följde onåd. Under kampanjen mot Preussen hann Bernadottes kår inte fram till slagfältet vid Auerstädt i tid. Att orsaken till detta var otydlig ordergivning från högkvarteret mildrade inte Napoleons ilska. Stormningen av Lübeck i november samma år, gav Bernadotte upprättelse hos Napoleon och imponerade på en grupp svenska soldater som han tillfångatog. Bland de tillfångatagna fanns en greve Mörner, som senare skulle erinra sig hur väl behandlad han blivit av prinsen av Ponte Corvo. Ytterligare en glänsande seger vann Bernadotte vid Mohrungen i början av påföljande år. En seger, som han själv räknade som sin kanske allra viktigaste.


Den kortväxte generalen från Korsika utropades den 18 maj 1804 till kejsare av Frankrike.

Bernadotte i marskalkuniform
Bernadotte i marskalkuniform omkring 1810.

intåg i Leipzig 1813
Bernadotte omgiven av sina närmaste män under intåget i Leipzig i oktober 1813.

 

Det kom en svensk på besök

Marskalken är sårad! Träffad av en kula i halsen! Napoleon var inte sen att dra fördel av detta marskalksblod som utgjutits till hans ära. Kejsaren inbjöd honom till festligheterna som hölls med anledning av freden i Tilsit, en utnämning som guvernör över hansastäderna Hamburg, Bremen och Lübeck blev belöningen.

Den som vanligt älskvärde Bernadotte blev snabbt populär bland befolkningen i Hamburg, där han stannade tills han 1808 fick befälet över en armé, som skulle landstiga i Sverige. Som tur var för den fortsatta bernadotteska karriären, saknade fransmännen sjöherravälde och fick inställa planerna.

Sveriges nya kronprins
Sveriges nye kronprins: Jean-Baptiste Bernadotte med det nya namnet Carl-Johan.


När Bernadotte självsvåldigt utfärdade en proklamation där han prisade sina soldaters insatser, kokade det korsikanska temperamentet över, Bernadottes militära karriär var åter i fara. Då anlände en kurir från ett avlägset land i norr med en minst sagt förvånansvärd förfrågan; kunde marskalken kanske tänka sig att bli kung av Sverige?

 

 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!