AV BERTIL NELSSON, ÖVERSTELÖJTNANT MST


Fransmännen störtar den gamla samhällsordningen i en blodig revolution som sänder parollerna om frihet, jämlikhet och broderskap ut över världen med bajonetters hjälp. Årtionden av krig skakar Europa. Napoleon krossar de tyska staterna - men ockupationen göder den tyska nationalismen som fullbordas 1871 då preussarna kan utropa det tyska kejsardömet i spegelsalarna i det erövrade Versailles. Britterna utnyttjar segern vid Trafalgar för att behärska ett mäktigt imperium.

 

Fransk revolution, tyskt kejsardöme, brittiskt imperium

Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek presenterar nu den tredje delen av James Fullers De avgörande slagen. Fuller analyserar skarpsinnigt kampen om Nordamerika och Indien, berättar utförligt om revolutionskrigen med Napoleons segrar och nederlag och avslutar med Napoleon III:s nederlag vid Sedan.

 

Revolutionens räddning

År 1792 tränger kontrarevolutionen fram mot Paris. Dessa styrkor - preussare, österrikare och kungatrogna fransmän, totalt över 70 000 man - leddes av hertig av Braunschweig, men över denne stod kung Fredrik Vilhelm II av Preussen. Den franska hären var uppfylld av revolutionär glöd och patriotism. Man hade ett artilleri av första klass, men infanteriet och kavalleriet led stor brist på officerare. Däremot fanns det många i den kader av soldater och underofficerare som snart skulle bära marskalksstaven; bl.a. Oudinot, Davout, Soult, Masséna, Bernadotte och Kellerman. Fransmännen leddes av general Dumouriez.  

Braunschweig var en försiktig fältherre, men manövrerade på blöta vägar metodiskt och långsamt förbi fransmännen och stod den 19 september mellan den franska hären och Paris. För fransmännen skulle situationen kräva en snabb reträtt för att komma ur den fälla som var satt. Men Dumouriez hade inga sådana tankar. Han ordnade sina styrkor för batalj. Dimma rådde på morgonen den 20 september och på båda sidor väntade fältherrarna på sina kullar att dimman skulle skingras med den uppstigande solen. På den allierade sidan fanns kungen, Braunschweig och bland andra poeten och geheimerådet Johann Wolfgang von Goethe. De iakttog med häpnad den franska armén uppställd i slagordning i stället för på reträtt. På andra sidan fanns general Kellermann, som fick syn på dem, lyfte sin hatt med trikolorplymen på sin värja och ropade: "Leve nationen!", varvid ett rungande svar: "Leve nationen! Leve Frankrike! Leve vår general!" svepte längs de franska leden. Det preussiska artilleriet - 58 pjäser - stod nu eldberedda mot Kellermans 40 pjäser. Avståndet var 1 200 meter.


Soldater


Plötsligt blåste en kraftig vind upp, dimman skingrades och solskenet trängde fram. "Nu", skriver Goethe, "inleddes den kanonad som blivit så omtalad, men som vid tillfället i fråga var så häftig att den omöjligt går att beskriva." Den nådde sin höjdpunkt klockan 13.00 och hela slagfältet skalv. Men trots att vardera sidan måtte ha förbrukat mer än 20 000 projektiler blev förlusterna ringa. På den preussiska sidan var man först enig om att det nu bara fanns en sak att göra, att anfalla ställningen vid Valmy.

Men fransmännens ställning hade inte rubbats av krevaderna. Deras kavalleri stod kvar vid sina hästar och Braunschweig vände sig till de omkringstående och sade: "Mina herrar, ni ser vilken sorts trupper vi står inför. De väntar bara på att vi skall rycka fram innan de stiger till häst och anfaller oss!" Han sammankallade ett krigsråd där också konungen var närvarande. Medan kanonerna dånade tillkännagav han sitt beslut: "Hier kempfen wir nicht!"

 

Soldater i krig


På denna plats och i denna stund tar en ny tidsålder i världshistorien sin början, och ni kan alla säga att ni var närvarande vid dess tillblivelse. De flesta närvarande instämde med detta och kungen måste acceptera. Fransmännen hade förlorat 300 man och preussarna 184. När Goethes modfällda följeslagare på kvällen samma dag samlades omkring honom och frågade vad han ansåg, svarade han:

 

Nelson vid Trafalgar

Revolutionen fullbordades året efter Valmy med Ludvig XVI:s avrättning. Men den franska första republiken skulle vara i endast elva år. En korsikan marscherade under de första våldsamma åren från artillerilöjtnant till general, sedan till konsul för att 1804 kröna sig själv till kejsare av Frankrike. Napoleon Bonaparte behärskade snart hela Europa och endast Storbritannien kunde trotsa hans härsmakt. Han förberedde vid två tillfällen en invasion över Engelska kanalen, men förstod att sjöherravälde var nödvändigt för att lyckas. Han förberedde olika sätt att komma åt britternas handel, men - viktigast av allt - alla varvsresurser togs i anspråk för att överträffa Storbritanniens flottor på havet. Britterna svarade med att blockera de franska flottorna i deras hamnar, men slog också till mot alla utbrytningsförsök. I sjöslaget vid S:t Vincent 1797 segrade en brittisk flotta över en fransk. Nästa år led en fransk landstigningsflotta ett förkrossande nederlag utanför Abukir vid Nilens delta. Efter två års ockupation av Egypten måste Napoleon återvända till Frankrike. Vid Köpenhamn förstördes 1801 den danska flottan.


Krig


I samtliga dessa segrar spelades en ledande roll av den unge Horatio Nelson. Det skulle dröja ett par år innan en ny situation uppstod där hans överlägsna skicklighet kunde göra sig gällande. Under en kampanj som kan ses som sammanhängande från 1803 och två och ett halvt år framåt seglade han i Medelhavet, den mesta tiden utanför Toulon för att hindra franska flottan att ta sig ut mot Atlanten. I april 1805 lyckades trots allt den franske amiralen Villeneuve nå Gibraltar sund för att så småningom förena sig med den spanska flottan. I oktober kunde han i full styrka mönstra 36 linjeskepp för att möta Nelson med 33 linjeskepp. I god tid före slaget hade den senare utfärdat en promemoria för hela flottan rörande den offensiva taktik som skulle tillämpas. När fienden siktades hissades den berömda signalen "England väntar att varje man gör sin plikt!"

Enligt den hittills konventionella sjötaktiken seglade man på parallellkurs med fienden för att med bredsidor bekämpa denne. Nelson anbefallde att man från en mötande parallell kurs skulle bryta den fientliga slagordningen på bred front. Fiendens skepp skulle engageras i närstrid. Han insåg att på grund av de samtida kanonernas begränsade räckvidd var risken att mötas av konvergerande eld från den fientliga linjen begränsad till anfallets sista etthundra meter. Han insåg också att när kontakt väl hade uppnåtts så var överlägsenhet i skjutskicklighet en betydligt mer avgörande faktor än numerär överlägsenhet. Det var i detta avseende som de brittiska besättningarna fullständigt utklassade sina motståndare, eftersom de inte bara gav eld med högre träffsäkerhet utan dessutom sköt dubbelt så fort.

Nelson stupade i det stora slaget, men fick på sin dödsbädd underrättelse om en överväldigande seger. Trafalgarslaget fick ett utomordentligt inflytande på historien. Frankrike skulle aldrig mer kunna bestrida det brittiska imperiets sjöherraväldet. Segern visade också att Napoleon inte var oövervinnerlig. Någon invasion över kanalen kunde det aldrig mer bli tal om. Utan Trafalgar hade Wellington aldrig kunnat vinna sina segrar i Spanien. Erfarenheterna därifrån ledde fram emot Waterloo.



Waterloo


Folkslakten vid Leipzig 1813

Napoleons härar hade en för tiden till synes outsinlig källa - den allmänna värnplikten. För att använda denna massa krävdes en enorm arbets- och organisationsförmåga, förenad med den fantasi, som kunde se alla möjligheter han fått i sin hand. Hans infanteri levde i stor utsträckning av vad landet kunde uppbringa och fick därmed en rörlighet som motståndarna med sin enorma träng inte kunde motsvara. Hans arméer var inspirerade snarare än drillade. Deras artilleri blev vid kontakt ett väldigt instrument som Napoleon mästerligt förmådde hantera. Hans strategi kom att fästa vikt vid de stora vägarna och de rika bygderna från Rhen till Elbe, där Leipzig, liksom under det trettioåriga kriget, utgjorde ett nav kring vilket flera fältslag utspelades. Han var alltid på offensiven och utarbetade sina planer från midnatt och framåt för att nästa dags order skulle nå trupperna senast vid revelj. Men han var också flexibel och behövde inte planer för allt, ett typiskt yttrande var: "Man engagerar sig och så får man se." Med denna enkla metod manövrerade han under 1806 mot den preussiska armén, slog själv en mindre del av densamma vid Jena, medan hans marskalk Davout med sin armékår om 26 000 och 44 kanoner samtidigt slog fiendens huvuddel om 60 000 preussare med 230 pjäser vid Auerstädt. I slutet av oktober samma år passerade han Leipzig och tågade i triumf in i Berlin.

 

Napoleon


Napoleon förklarade nu Storbritannien under blockad vilket hela kontinenten skulle tvingas acceptera. Det följande året besegrades ryssarna vid Eylau och Friedland och tsar Alexander I tvangs att sluta freden i Tilsit, den som blev så ödesdiger för Sverige med avseende på Finland. Några dagar efter detta fick Preussen avstå alla sina besittningar väster om Elbe. Han utsträckte nu sina operationer till den Pyreneiska halvön, vilket skulle visa sig vara en betydligt svårare nöt att knäcka. I själva verket blev det ständiga operationer mot en gerilla, som samverkade med engelsmännen, en väsentlig orsak till hans undergång. Medan Napoleon var upptagen i Spanien, började Österrike ett nytt krig, men måste efter slaget vid Wagram erkänna sig besegrat. Fred slöts i Wien 1809 och kejsaren stod på höjden av sin makt. Nederländerna och den tyska Nordsjökusten införlivades och när Ryssland lämnade luckor i kontinentalsystemet inleddes 1812 den kampanj som skulle sluta med undergång för La Grande Armée under återtåget från Moskva.

Rysslands mäktiga vinter
Drömmen om ett imperium gick sin undergång till mötes i ett
ödelagt Rysslands mäktiga vinter.

 

Efter fiaskot i Ryssland reste sig hela Europa mot Napoleon. Under sommaren 1813 lyckades han mobilisera en ny armé som till en början nådde vissa framgångar i Tyskland mot till antalet överlägsna preussiska, österrikiska, ryska och svenska härar. På hösten tvingades den alltid offensive kejsaren till en defensiv framför Leipzig och i den "stora folkslaktningen" besegrades han. En av hans forna marskalkar ledde som Sveriges kronprins nordarmén på fiendesidan. Han tvingades avgå och en ny monark, Ludvig XVIII, grep den franska tronen. Napoleon fick Elba som en reträttpost men lämnade ön knappt ett år senare för att av entusiastiska soldater återfå all makt i Paris.

Ett år efter folkslakten vid Leipzig gjorde Napoleon som efter arméns undergång utanför Moskva - stampade helt nya härar ur marken. Den regniga försommaren 1815 närmade sig Napoleon Bryssel.

 

Waterloo 1815

WaterlooDetta fälttåg har blivit så grundligt undersökt och kritiserat att de misstag som begicks under detsamma lätt framstår som exempellösa och flagranta. Det var de inte, utan det handlade om sådana misstag som vanligen brukar återfinnas i de flesta fälttåg. Men vad som var exempellöst var att samtidens två mest framstående fältherrar drabbade samman för första gången under ett krig som varat i 22 år och att båda var enastående militära ledare.

Med detta inleder Fuller sitt kapitel, en överlägsen slagskildring, som så småningom bevisar hans tes. Det torde inte vara svårt att nuförtiden skaffa sig ett krigsspel, datoriserat eller manuellt, som grundar sig på förutsättningarna för Waterloo. Den som gör sig besväret att spela de båda sidorna, så juste som möjligt, kommer att finna att endast om de större misstagen förbehålls den allierade sidan fanns det egentligen en möjlighet för Napoleon att vinna seger, låt vara av taktisk natur. Vissa källor gör gällande att kejsaren var sjuk och att han vid tillfället hade en dålig dag. Fuller anser att Napoleon varken var bättre eller sämre än han varit vid Marengo, Austerlitz, Jena eller Leipzig, men att han var så besatt av sitt geni, att han ibland levde i en värld av illusioner. En fantasifull människas alla förtjänster och brister mötte en iskall, koncentrerad Wellington, som lät praktiska överväganden vägleda besluten.

Wellington uppmuntrade sin fiende att anfalla uppför en backsluttning. Tunt grupperade skyttelinjer mötte fransmännens kolonner med flerdubbel eldkraft. Han koncentrerade sällan sina kanoner, inte bara därför att han inte hade tillräckligt många, utan därför att artilleriet i hans linjetaktik krävde spridning, inte koncentration. Själv uppehöll han sig alltid långt fram, där han kunde se allt som hände på slagfältet och kunde ge order därefter. Allt detta räckte för att hålla ställningarna kring Waterloo tillräckligt länge för att den preussiska armén under Blücher skulle nå fram. Preussarna hade, efter att ha blivit slagna vid Ligny, retirerat i en vid båge för att förena sig med Wellington i rätt ögonblick. I detta odödliga ögonblick insåg Napoleon plötsligt att den kår under Grouchy, en tredjedel av den franska hären, som beordrats hålla den flyktande Blücher borta från slagfältet hade misslyckats. Ännu mer, den halsstarrige Grouchy, som på avstånd hörde det våldsamma kanondundret vid Waterloo, hade negligerat allt mer förtvivlade uppmaningar från sina underbefäl att marschera mot ljudet av kanoneld. Så slutade det stora slaget med det gamla gardets anfall och undergång och en oordnad flykt. Grouchy var den ende kårchefen, som lyckades föra sin kår genom de segrandes massor helbrägda med minsta möjliga förluster. Men när han nådde Paris fanns ingen kejsare som kunde tacka honom för denna prestation, ej heller avskeda honom för hans misstag. Napoleon var på väg till S:t Helena och Ludvig XVIII hade återtagit Frankrikes tron. Resten av århundradet skulle de krönta huvudena dominera Europa. En industriell revolution skulle avlösa den politiska. I spegelsalen i Versailles utsågs 1871 Preussens konung till kejsar Vilhelm I över hela Tyskland. Det var nu det enade Tyskland som dominerade Europa.

 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!