Kombinationen av starka övertygelser och envishet hos en enväldig monark kan få katastrofala följder. Det fick Sverige erfara för tvåhundra år sedan. Den 13 mars 1809 arresterades Gustav IV Adolf på Stockholms slott av upproriska officerare. Här är historien om hur det gick till och vari missnöjet bestod.

AV REDAKTÖR ALEX SVENSSON

I efterdyningarna av franska revolutionen utkämpades sedan 1792 de så kallade koalitionskrigen mellan å ena sidan Frankrike och å andra sidan olika koalitioner av europeiska stater. Vid Gustav IV Adolfs trontillträde 1796 stod Sverige isolerat och i spänt förhållande till båda de stridande lägren i Europa. Gustav Adolf tog avstånd från franska revolutionen och dess frihetsidéer, vilket kom att prägla den svenska utrikespolitiken under de följande åren. Redan 1799 bröt Sverige sina diplomatiska förbindelser med Frankrike och sökte samarbeta med Frankrikes fiender.

 

alt

Gustav IV Adolf (1778–1837), Sveriges kung 1792–1809, var mycket intresserad av utrikespolitik och hans hat mot Napoleon visste inga gränser. Detta i kombination med total brist på smidighet och känsla för realiteter kom att få katastrofala konsekvenser för Sverige.


Hatet mot Napoleon

Riktigt hatisk mot Napoleon blev Gustav Adolf 1804, med anledning av dennes beordrade avrättning av hertigen av Enghien. Kungen vägrade att erkänna Napoleons kejsartitel och på hösten samma år bröt han fullständigt de diplomatiska förbindelserna med Frankrike. Hatet övergick till en fix idé: han trodde att Napoleon var det i Uppenbarelseboken omtalade vilddjuret och att han själv var kallad att bekämpa denne mänsklighetens fiende.

Gustav Adolf ingick 1805 ett anfallsförbund med Storbritannien och Ryssland. På hösten samma år gick han med svenska armén till Svenska Pommern, som användes som bas för de förbundna i kriget mot Frankrike. Napoleons seger i slaget vid Austerlitz i december minskade dock hoppet om ett lyckosamt fälttåg för den svenske kungen. Kriget i Pommern slutade med att fransmännen på hösten 1807 besatte hela provinsen.


Läget hårdnar

I juli 1807 lämnade Ryssland förbundet med Storbritannien. Vid freden i Tilsit hade Napoleon och tsar Alexander I nämligen slutit en överenskommelse, enligt vilken Danmark och Sverige skulle tvingas stänga sina hamnar för britterna. Bara en månad senare erövrades Svenska Pommern av Napoleons styrkor. Den ryske kejsaren sökte nu förmå Gustav Adolf att försona sig med Napoleon och ansluta sig till kontinentalsystemet mot Storbritannien, men kungen vägrade och höll fast vid Storbritannien. Det började mörkna borta i öster, där tsaren förberedde ett storanfall vid den finska gränsen.

På hösten 1807 förhandlade Gustav Adolf med britterna om ett svenskt deltagande i deras pågående ockupation av Själland. Senare diskuterades också möjligheten att förlägga brittiska trupper i Skåne med syfte att skydda Sveriges södra flank, medan Gustav Adolf med brittisk hjälp skulle erövra Norge. Inget av detta blev verklighet. Kungens plan synes ha varit att svenskarna skulle uppträda defensivt i Finland samtidigt som de gick offensivt till väga mot Norge – ett högt spel!


Finska kriget

Den 21 februari 1808 ryckte ryska trupper på 24 000 man in över den finska gränsen utan föregående krigsförklaring. Strax därefter förklarade Danmark – på Napoleons uppmaning – krig mot Sverige. Gustav Adolf var helt oförberedd på detta och hann inte vidta några försvarsåtgärder. Finland var därför under vintern hänvisat till sina egna försvarskrafter. Enligt den svenska fälttågsplanen drog överbefälhavaren Wilhelm Mauritz Klingspor i största hast tillbaka trupperna från sydöstra Finland till norra Österbotten för att invänta förstärkningar. I samma takt besatte ryssarna Finland. Sveaborg skulle binda de ryska trupperna i södra Finland, men fästningens kapitulation i maj 1808 försvårade i hög grad ett återtagande av Finland.

 

 alt

I slaget Siikajoki den 18 april 1808 segrade svenskarna. I slutet av året hade dock krigslyckan < vänt och svenskarna tvingades retirera norrut.


Under våren företogs upprustningar av krigsmakten och även ett talrikt lantvärn uppbådades. Kungen använde dock de nya trupperna för att försöka erövra Norge och vände sig först därefter österut. Under sommaren hade Klingspor tågat söderut och drivit tillbaka ryssarna. Kungen etablerade sitt högkvarter på Åland, men lyckades inte tillräckligt kraftfullt understödja Klingspors kamp mot ryssarna. Alla landstigningsförsök misslyckades och efter nederlaget i slaget vid Oravais den 14 september återstod för den finska armén inget annat än att retirera norrut. I november utrymdes Finland och resterna av armén drog sig tillbaka till Västerbotten. På våren 1809 förberedde sig Ryssland att anfalla Sverige norrifrån och österifrån, medan Danmark planerade ett nytt anfall från väster och söder. Tsar Alexander lät hylla sig som Finlands härskare. Sveriges undergång syntes vara given.


 

alt


Under finska kriget ökade missnöjet med Gustav IV Adolfs sätt att leda kriget och
utrikespolitiken. Här ses han strutta omkring i Karl XII:s kläder – till rådgivarnas förfäran.


Konspirationer

Nederlaget i kriget mot Ryssland utlöste en våldsam opposition, främst bland officerarna och de yngre ämbetsmännen. Skulden lades på kungen. Gustav Adolfs uppförande blev under det olyckliga kriget också allt besynnerligare och han närmade sig tidtals fullständig sinnesförvirring. Han avvisade oböjligt varje tanke på att söka fred med sina fiender och avvisade lika envist alla råd om att sammankalla en riksdag. Han syntes vara besluten att gå under med hela sitt rike, hellre än att göra avkall på någon av sina övertygelser.

Planer och konspirationer för att avsätta kungen hade länge förekommit. Lantvärnets lidanden och den nya stora förmögenhetsskatt som kungen införde gjorde slut på den sista återstoden av hans gamla popularitet. Ett ytterligare misstag var att degradera gardesregementena, vilket väckte förbittring hos de berörda officerarna. I huvudstaden och inom den vid Norges gräns stående västra armén ingicks sammansvärjningar, men de sammansvurna kunde inte komma överens om tid och tillvägagångssätt.

Slutligen bröt Georg Adlersparre den 7 mars upp från Karlstad med en del av västra armén och började tåga mot Stockholm. Den 12 mars, när Adlersparre med sitt följe redan hade passerat Örebro och bara hade femton mil kvar till huvudstaden, underrättades kungen om detta. Kungen beslutade att bege sig till Skåne för att med hjälp av de där förlagda trupperna bekämpa upproret.


Kungen arresteras

En av de mest revolutionssinnade männen i Stockholm var Carl Johan Adlercreutz, och han insåg nu att kungens avresa måste förhindras för att undvika ett inbördeskrig. Vid åttatiden på morgonen den 13 mars samlade Adlercreutz några officerare och placerade ut dem på olika platser i slottet. Man skickade först fram fältmarskalken Klingspor, som fick audiens hos kungen i dennes sängkammare.



alt

Gustav IV Adolf arresteras av upproriska officerare på Stockholms slott.<



Klingspor anhöll om att kungen skulle låta bli att resa och i stället sammankalla en riksdag, varpå kungen omedelbart fick ett raseriutbrott. Adlercreutz befann sig tillsammans med hovmarskalken Silfversparre och fem officerare i ett angränsande rum och öppnade nu dörren till sängkammaren och steg oanmäld in med sina följeslagare, varvid kungen blev stum av häpnad. Adlercreutz meddelade utan omsvep att han på nationens vägnar tänkte hindra kungen att resa sin väg, varpå denne reste sig och drog sin värja. Silfversparre vred snabbt värjan ur kungens hand, varpå denne skrek: ”Förräderi! De vill mörda mig! Hjälp mig från mördarna! Hjälp!” I tumultet for värjan upp i luften och slog sönder en kristallkrona så att kristaller och ljus regnade ned över dem. Kungens livvakter hörde ropen och skyndade till den låsta dörren. Livvakterna försökte slå in dörren, men den hölls fast av Adlercreutz män. Slutligen öppnade dock Adlercreutz dörren, talade till drabanterna och lyckades lugna dem, varefter han lät arrestera några som ville skynda till kungens försvar.

Gustav Adolf lämnades ensam under bevakning av ett par officerare. Kungen lyckades lura iväg dem, slet till sig en värja och rusade ut genom en lönndörr och låste den. I samma ögonblick återvände Adlercreutz. Han lyckades spränga dörren och rusade efter kungen, men denne hade fått ett gott försprång och hastade iväg utför trappor och genom korridorer på väg till högvakten, hans trognaste trupper. Hovjägmästare Greiff skyndade emellertid ned en annan väg och gensköt kungen på borggården, parerade hans dragna värja med armen, grep honom om livet och släpade honom med sig tillbaka till Adlercreutz och de andra förföljarna. På vägen skrek kungen till vaktposterna att skjuta, men då Greiff ropade åt dem att kungen var sjuk öppnade de i stället snabbt och tjänstvilligt alla dörrar.


alt

Hovjägmästare Johan Ludvig von Greiff fångar in Gustav Adolf på borggården


Den kunglige fången fördes till ett lämpligt gemak där han sattes under sträng bevakning. Därefter gick Adlercreutz, Klingspor och Silfversparre raka vägen till hertig Karls våning. Det krävdes inte mycket övertalning för att denne skulle åta sig att som riksföreståndare överta regeringen. På kvällen när mörkret hade fallit transporterades Gustav Adolf diskret till Drottningholms slott. Några dagar senare fördes han till Gripsholms slott. Den 29 mars försökte Gustav Adolf genom frivillig abdikation bevara kronan åt sin son Gustaf, men förgäves. En riksdag inkallades och den 10 maj förklarade denna att Gustav Adolf var avsatt och att hans arvingar hade förlorat rätten till Sveriges krona. I december fördes Gustav Adolf och hela hans familj till Tyskland.

 

alt

Gustav IV Adolf i arrest på Gripsholms slott.

Efter kuppen

 

Den nya regimen ville omedelbart stifta fred. Med Finland och Åland i fiendens hand och med fiendetrupper vid Umeå var dock förhandlingsläget uselt. Vid freden i Fredrikshamn den 17 september tvingades Sverige avstå Finland och Åland. En tredjedel av rikets land och en fjärdedel av dess folk gick förlorade. Finland införlivades i det ryska väldet som ett storfurstendöme, men fick behålla sin religion och sin grundlag. Det stympade Sverige fick i rask takt ny grundlag, ny kung och ny kronprins.

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!