AV FIL. DR. J. HENRIK BERGSTRÖM, RESERVLÖJTNANT VID NORRLANDS SIGNALKÅR

Tjeckoslovakiens bödel, chefen för nazitysklands säkerhetstjänst, Reinhard Heydrichs död fick vittgående konsekvenser. Här berättas historien om Heydrich och en av andra världskrigets märkligaste motståndsrörelseoperationer med kodnamnet »Anthropoid«, människoliknande apa: mordet på Heydrich.


I nästan tre ofredsår hade världsbranden skördat offer. Tyskland stod på sin militära höjdpunkt 1942, men krigslyckan var på väg att vända. För Adolf Hitler var mordet på chefen för säkerhetstjänsten och Tjeckoslovakiens riksprotektor, SS Obergruppenführer Reinhard Heydrich, likställd med ”ett förlorat slag”. Den nazistiska hämnden blev fruktansvärd. Tusentals människor i Tjeckoslovakien och Tyskland avrättades.

 

Mannen med järnhjärtat

Reinhard Tristan Eugén Heydrich föddes 1904 i Halle. ”Mannen med järnhjärtat”, som Hitler karakteriserade Heydrich vid begravningen, fick sina namn efter karaktärer i Wagneroperor, som den komponerande fadern beundrade. Miljön som omgav Heydrich satte tydliga spår. Hans mycket starka nationalism och senare offentliga antisemitism kan spåras till familjen, inte minst hos fadern. Även tidsandan med nederlaget i första världskriget och samhällsklassen familjen hörde till präglade Heydrichs tänkande.

Heydrich utbildades till officer i flottan. Men efter en synnerligen pinsam giftermålshistoria där han anklagas för äktenskapsvägran, avskedades han 1931. Hans officersheder hade smutsats och han får sparken mitt under den tyska depressionen. Bitter efter detta sitt största personliga nederlag sökte sig den före detta löjtnanten till nazisterna, för vilka han tidigare uttryckt sympatier, men faktiskt även viss smälek. Den militära ordningen tilltalade honom. Man kan även se en tydlig maktsträvan hos Heydrich. I juni 1931 blir han medlem i partiet och redan i augusti utses han till ansvarig för partiets säkerhetstjänst, direkt underställd chefen för SS, Reichsführer SS, Heinrich Himmler. Karriären pekar återigen uppåt under de bruna fanornas beskydd. Strax efter invasionen av Polen 1939 utnämns han till chef över säkerhetsministeriet RSHA och var tillika chef över säkerhetstjänsten SD.

Efter ockupationen av Tjeckoslovakien 1938, utsågs Heydrich i september 1941 till landets nye riksprotektor. Med en smart kupp tog Heydrich över styret av Tjeckoslovakien och blev landets bödel. ”The Butcher of Prague” och ”Hangman Heydrich” är återkommande epitet för att beskriva landets högst uppsatte ockupant. Det viktiga för den utpräglade praktikern Heydrich var inte tanke och prat, utan beslutsamhet och handling: Böhmen skulle återgå till tyskt territorium genom tysk inflyttning. Kvarvarande tjecker skulle ”germaniseras” (bli goda tyskar), steriliseras eller avrättas.

För att krossa det tjeckiska motståndet och tvinga tjeckerna till total lydnad hade nazisterna spelat ut sitt absolut främsta kort, Heydrich. Han fick uppgiften att strama upp ockupationen och lyckas där den tidigare riksprotektorn misslyckats. Heydrich hade fått fria händer och som en konsekvens av detta hårdnade ockupationen och brutaliteten tilltog. SS fick för första gången fritt pröva sina metoder på en av de ockuperade staterna. Terror, tortyr och allehanda övergrepp blev vardagsmat, vilket senare prövades även i det ockuperade Danmark. Som Himmlers närmaste man och ställföreträdare var Heydrich även den viktigaste personen i utrotandet av den judiska populationen i Europa. Bland annat var han ordförande vid lunchkonferensen om de europeiska judarnas öde, Endlösung, i Berlinförorten Wannsee, i januari 1942.

Personen Reinhard Heydrich, för övrigt en utmärkt violinist, sägs ha varit en blandning av god familjefader och sadistisk lymmel. Samtidigt som han var gift och hade tre barn, (ett fjärde föddes efter hans död) drog han sig inte för att gå till prostituerade. Detta rimmar synnerligen illa med de nazistiska idealen om till exempel trohet och ära. Idealen har i Heydrichs fall bara karaktären av läpparnas bekännelse. Bland Berlins prostituerade var han ökänd. Alla som kände till honom nekade sina tjänster, då det inkluderade en stor dos av misshandel.   

Heydrich, den kylige och kalkylerande manipulatören, var den ende person som Himmler var direkt rädd för. Vad som förmådde Himmler att utse Heydrich, var dennes beundran av Heydrichs lysande och skarpa intellekt, briljanta organisationsförmåga samt långa och stolta gestalt. Han beskrevs som en ”levande registreringsmaskin”. Detta skall ju ses i ljuset av de fruktansvärda dåd som Heydrich lät utföra: vad är ett skarpt intellekt och briljant organisationsförmåga värt, när den mäts på en perverterad skala? Troligt är också att om inte mordet kommit mellan Heydrich och makten, hade han med stor sannolikhet efterträtt Hitler.

 

Förberedelser med förhinder

Att mörda en av nazitysklands viktigaste ledare verkar vid en första anblick vara ett omöjligt självmordsuppdrag. Men det var det inte. Heydrich omgav sig sällan med livvakt, trots egna order om beskydd. Han reste ofta, i likhet med andra höga nazistledare, i öppna bilar och gillade att ta risker. Bland annat var han frivillig pilot under invasionen av Danmark och Norge, men förbjöds att flyga sedan hans plan störtat och en räddningsaktion fick sättas in. Heydrich var sålunda inget svårt mål. Däremot var han oberäknelig, slug och våghalsig, vilket möjligen kan ha påverkat eller till och med försvårat planerna.

Planen initierades i London av exiltjeckerna och deras ledare Eduard Benesj. Förbindelserna mellan exilledningen och motståndsrörelsen tystades kort efter Heydrichs tillträde, vilket troligen försvårade planeringen. Motståndsrörelserna fick svårare att operera och kommunicera till följd av den hårdnande ockupationen. (De tjeckiska motståndsrörelserna var egentligen tre: en kommunistisk ledd från Sovjet, en borgerlig ledd från London och en nationellt kommunistisk under den blivande presidenten Novotny). Den tjeckiska attentatsplanen började ta form. Tjeckiska team tränades 1941-1942 i de engelska skogarna. Senare släpptes smågrupperna ned över Tjeckoslovakien för att antingen organisera motståndet eller mörda Heydrich.

En grupp fria tjeckiska agenter sändes iväg och fallskärmshoppade över Tjeckoslovakien redan i december 1941. Tre med uppgift att återställa de avbrutna radioförbindelserna med England och två, för att röja Heydrich ur vägen. Gruppen fick problem direkt. Adresser var felaktiga, vänner hade försvunnit, två man i gruppen försvann kort efter hoppet, en man stukade foten allvarligt vid landningen som sinkar deras förflyttning till Prag och deras falska identitetshandlingar var föråldrade. Attentatsmännens underkläder sägs till och med ha haft engelska tvättstämplar. Förmodligen löstes de flesta problemen efter hand, åtminstone fick de fatt i bättre falska identitetshandlingar. Efter dessa mer eller mindre allvarliga missräkningar lyckas de ta sig till Prag och inleder nästa fas i planeringen av attentatet: var och ungefär när det skulle ske. Under skedet före mordet, ungefär ett halvår, deltog de tilltänkta attentatsmännen i minst ett annat dåd. Ett anfall mot Skodas kanon- och stridsvagnsfabrik i Pilsen som misslyckades på grund av usel brittisk bombfällning.




En bisarr filatelistisk raritet – ett frimärke från ockupationstiden. 


Attentatet i kurvan

De två utsedda attentatsmännen, sergeanterna Jan Kubcik och Josef Gabcik, hade noggrant studerat Heydrichs bilfärder i tolv dagar när den vårkalla majmorgonen kom. Idag, den 27 maj, skulle Heydrich åka till flygplatsen för att flyga till Berlin och delta i en konferens i Hitlers högkvarter i Rastenburg, mer känt som Wolfschanze, Varglyan. Klockan två på morgonen lämnade Heydrich slottet minst en timme försenad efter att ha umgåtts med hustrun och barnen i slottsträdgården. Heydrich blev som brukligt även denna dag skjutsad från slottet på en av kullarna ovan staden, där han och familjen bodde. Anledningen till att attentatet skulle ske just denna dag var de rykten som florerade att Heydrich inte alls skulle komma tillbaka till Prag efter mötet, utan istället skickas till Paris för att lika maskinmässigt effektivt kväsa det franska motståndet, som han gjort med det tjeckiska.

Den utsedda platsen, en skarp högerkurva, låg ovan Moldau på väg mot floden där Heydrichs stabsbil var tvungen att sakta ned. En bit bort längs vägen för att signalera med en fickspegel när bilen kom, var en tredje man gömd, sergeanten Josef Valcik, för att signalera med en fickspegel när bilen kom.

Framme vid attentatsplatsen, en bit utanför stadens centrum, var han inte förrän något över halv elva. I kurvan väntade de två, den ene utrustad med en kulsprutepistol och den andre med en anti-tankhandgranat, av typen 73. Mitt i kurvan när bilen med registreringsskylten ”SS 3” (Hitler hade nummer ett och Himmler nummer två) passerar, sliter Gabcik upp k-pisten ur sin väska och gömmer den under sin rock. En spårvagn makar sig långsamt uppför kullen, vilket gör att bilen med fladdrande befäls- och hakkorsflaggor, måste hålla in mot den trottoar attentsmännen befinner sig vid. I det avgörande skjutögonblicket, när bilen håller ungefär 30 km/h, klickar kpisten som Gabcik ryckt fram. Han får eldavbrott på grund av ett halmstrå i mekanismen. Kubcik, som skrikandes ser på när bilen stannar, tar fram sin handgranat, osäkrar och hystar iväg den mot bilen. Granatexplosionen skakar Mercedesen, två rockar i baksätet flaxar upp som spöken och höger hjulhus bak brister.

Synbart oskadda kliver Heydrich och hans chaufför ur bilen och förföljer attentatsmännen. Heydrich avfyrar sin revolver. Både Kubcik och Gabcik ser Heydrich röra sig mot dem och kan alltså inte i det här läget avgöra om de lyckats såra honom. Kubcik, skadad av handgranatssplitter i huvudet och ansiktet, flyr med cykel från Heydrichs kulor. I flykten söker några tjecker stoppa honom, men misslyckas. Gabcik tar till fots sin tillflykt till en slakteributik, men upptäcks av Heydrichs chaufför, den korpulente Oberscharführer Klein, som i den följande eldstriden såras i vaden och faller omkull. Även Kleins vapen får eldavbrott och Gabcik undkommer. Han smiter ur butiken, stiger på en spårvagn och försvinner oupptäckt ned mot stadens centrum. Efter det korta skjutandet tar Heydrichs krafter och adrenalin slut. Med stor möda, svårt sårad i magen, tar han sig tillbaka till sin söndersprängda bil över vilken han kollapsar. Ett revben var brutet och fragment av hästhår från stoppningen i sätet och ståltråd hade trängt in i magen.

En febril aktivitet sprider sig i Riket efter att nyheten om attentatet läckt ut. Rykten och märkliga rapporter sprider sig från Prag att något attentat inte alls ägt rum. De nazistiska åtgärderna verkar desperata och förvirrade. Särskilt Himmler framstår som handlingsförlamad. Heydrich förs efter visst palaver till sjukhus, svårt men egentligen inte dödligt sårad i mjälte och bukhåla. Men splitter från bältet, handgranaten, kläderna med mera inflammerar såret och han avlider, trots många blodtransfusioner, på morgonen den 4 juni. Troligen kunde penicillin, om det funnits till hands, ha räddat hans liv. Penicillin, som då var relativt nytt, fanns endast hos de allierade.

 

Efterspel

I ett paralyserat Prag utfärdas en belöning på en miljon tjeckiska kronor till den som kan ge uppgifter om attentatet. Nära hundratusentals man sätts in i spaningarna. Ett kärleksbrev, där detaljer om attentatet finns med, hamnar genom förräderi i Gestapos händer. Snart var både brevskrivaren och mottagaren gripna och utsatta för tortyr. Nazisterna började få klarhet i händelsernas förlopp och vilka som utfört dådet.

Hämnden lät inte vänta på sig. Hundratals tjecker avrättas och tusentals arresteras, helt i linje med ockupationspolitiken. Hitler låter natten till den 10 juni, efter Heydrichs begravning, utplåna byn Lidice. Här skulle statueras exempel! Lidices samtliga 173 män, över 16 år, avrättas på stället. Byns kvinnor sänds till koncentrationslägret Ravensbrück, där 57 av 200 avlider innan befrielsen vid krigsslutet. 17 barn med ”tyskt” utseende undantas avrättning för germanisering, resterande 87 gasas. Attentatsmännen och övriga sammansvurna håller sig på fri fot i veckor, men blir förrådda av en av i hoppgruppen, sergeanten Curda. Denne får som tack för sitt svek genomlida tortyr av Gestapo, varefter han berättar allt han vet. (Ännu en, korpral Gerik, visar sig vara lösmynt, men sedan han kommit bort från teamet kände ha inte till så mycket). Curda fängslas efter kriget, döms och avrättas som förrädare.

Gruppen som nu blivit förrådd omringas av 350 SS-soldater i den kyrka de fått fristad. 14 soldater dör och många fler skadas i anfallet på kyrkan. Sju av de sammansvurna ringas in, där de håller stånd i 14 timmar. En dödas under anfallet, fyra begår självmord inför risken att tas till fånga, två såras dödligt under belägringen och avlider senare på sjukhus utan att ha återfått medvetandet.

I princip alla som haft med Kubcik och Gabcik att göra avrättas. Omkring 1.500 tjecker dör i samband med spaningarna och efterföljande repressalier. Som direkt hämnd låter Hitler även deportera 3.000 judar till koncentrationsläger, av vilka det sägs att endast en överlevde. Vidare arresteras 500 judar i Berlin. Av dessa avrättas 152 omedelbart.

 

Varför mördades Heydrich?

Det enkla, men kanske inte uppenbara svaret är att Heydrich ansågs av engelsmännen, och kanske även av tjeckerna, som näst efter Hitler, den farligaste mannen i nazityskland. Heydrich verkade mycket nära maktens hjärta och hade förmodligen lyckats stärka sin maktposition om han fått leva. Mordet på Heydrich var, om mord kan berättigas, strategiskt riktigt för att bekämpa en brottslig regim. Ett ytterligare motiv var att både exiltjeckerna och den brittiska regeringen var rädda för att Tjeckoslovakien under Heydrich, skulle falla än djupare in i den nazistiska terrorn.
Heydrich i egenskap av chef för RSHA var ett mycket viktigt mål. Han var en hög representant för en repressiv makt, men som riksprotektor i Böhmen/Mähren var han knappast något högprioriterat attentatsobjekt. Att de två var samme person underlättade mordet. Det var mycket lättare att genomföra ett attentat i Tjeckoslovakien än vad det hade varit i Tyskland. Bevakningen var inte lika hård, kontrollen mindre, och andra högprioriterade mål fanns inte att tillgå.

Vad som dock inte säkert klarlagts är på vems order mordet på Heydrich genomfördes. Med stor sannolikhet var det britterna som låg bakom, i syfte att försvaga den tyska ledningen. Men mordet ledde inte heller som det var tänkt, till förbättrade kontakter med den tjeckiska motståndsrörelsen. Tvärtom. De bröts, förmodligen till stor del på grund av utrensningar, men även till följd av ökad tjeckisk försiktighet.

I nazityskland vann konstigt nog de flesta på mordet. Samtliga kollegor i ledningen var rädda för Heydrich. Hans död lättade dem. Till exempel undgick säkerligen amiralen Wilhelm Canaris för tillfället häktning och avrättning, då han, av Heydrich personligen, misstänktes för samarbete med britterna. Därtill var Heydrich hatad, då han lät spionera på alla i ledningen, inklusive Himmler. Det är även troligt att det fanns en dossier rörande Hitler. Efter Heydrichs död lät Himmler överta mapparna och filerna över kollegor, medarbetare och statsfiender.

De mänskliga lidandena efter mordet på Heydrich överskuggar allt annat, vilket är något att tänka på om vi betraktar mordet som en framgång för motståndsrörelsen, vilket det på sikt inte var. Däremot är det obestridligt att mordet lyckades och att nazityskland tillfogades ett hårt mentalt slag, genom att en av de allra högsta i ledarskiktet försvann. Inte ens här finns de enkla svarens elegans.

Således var och förblir grundfrågan kring mordet oklar: var det en framgång eller ej?



Lidice idag. Några husgrunder var allt som återstod av byn efter den tyska hämndaktionen. Till vänster i bakgrunden skymtar museet över byn, som för övrigt byggs upp på nytt någon kilometer från den ursprungliga byns plats. FOTO: ULF IRHEDEN


Den kyrka i Prag där attentatsmännen förskansade sig efter mordet. Omringade av SS bet de ifrån sig så bra att tyskarna var tvungna att retirera. Till slut tillkallades brandkåren som tvingades vattenfylla kyrkan. Notera pragbornas blomsterkvastar fortfarande över 50 år efter händelserna och märkena efter nazisternas kulhål i kyrkans väggar. FOTO: ULF IRHEDEN



Referenser:

Courage and Bravery in Prague: The Assassination of Heydrich, på hemsidan http://www.foobar.co.uk/ ~elsham /prague.html (hämtad 1997-10-28).

Löfgren, Svante Reinhard Heydrich, Malmö 1967. MacDonald, Callum The Killing of SS Obergruppenführer Reinhard Heydrich, New York 1989.

Manvell, Roger och Heinrich Fraenkel SS och Gestapo: Härska genom terror, Stockholm 1971. Ströbinger, Rudolf Das Attentat von Prag, Landshut 1976.

 

 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!