AV ULF IRHEDEN

I böcker och filmer tecknas bilden av motståndet mot Hitlertyskland i starka färger: motståndsmännen i Europas ockuperade länder var hjältar med stenansikten som ensamma utförde stordåd. Men Europas befrielse från nazismen berodde också på vanliga människors mod. Människor som levt i en lugn tillvaro och som plötsligt ställdes inför svåra beslut. Yvonne Hain är en av de okända hjälpare som tog stora risker när Europa befriades. Allierade soldater fick ett gömställe på hennes vind. Efter kriget tackades hon officiellt av USA.


Föga anade Yvonne Hain, lantbrukarhustru i Normandie i nordvästra Frankrike, att hon och makens lugna vrå av världen för ett ögonblick skulle stå i centrum av världshändelserna. Denna region, som traditionellt levt av jordbruk och fiske, väcktes ur sin törnrosasömn när den allierade landstigningen ägde rum den 6 juni 1944. Här finns fortfarande trakter där 1900-talet känns avsläget. Som den gudsförgätna byn Beaufour där madame Hain bor. Hon är i åttioårsåldern och har levt ett strävsamt liv. Ett liv som kunde ha liknat hennes förfäders, om det nu inte vore för invasionen, en av de största militära operationerna i historien. 
 

Under den tyska stöveln

Men världshändelserna nådde Beaufour redan tidigare. I juni 1940 ockuperade Hitlertysklands arméer Frankrike. Till en början märktes tyskarnas intåg inte i Beaufour. Yvonne Hain intresserade sig dessutom inte för politik, utan hade nog med att försörja familjen. Så en dag marscherade plötsligt tyska förband in i byn. Då blev jag rädd, då blev det plötsligt allvar. Trots att tyskarna skrek ”kamerad fransuski” till oss, minns hon. 

I den lilla byn svärmade det snart av tyska soldater. Tyskarna lade beslag på ortens största gårdar och installerade sig där. Familjen Hain undgick detta öde, kanske för att de redan var trångbodda. Men de fick vänja sig vid att ha exercerande tyska soldater som närmaste grannar. Inget att rekommendera för nattsömnen, skrattar madame.


Madame Yvonne Hain
Madame Yvonne Hain. FOTO: ULF IRHEDEN


Beaufour hade plötsligt blivit en strategiskt belägen ort. Havet är bara några mil avlägset, och just här vid franska kusten, anade den tyska arméledningen att en allierad invasion skulle kunna äga rum. Därför inleddes ett omfattande arbete med att bygga försvarsanläggningar längs hela kusten. Snart nog fick barriären ett namn: Atlantvallen, frontlinjen i det försvar som skulle skydda Hitlers europeiska fästning. Men i Beaufour gick livet vidare, trots de oinbjudna gästerna.



Det regnar män från himlen
Redan före landstigningen påbörjades invasionen av fallskärmsjägare
som skulle slå till mot knutpunkter. Alla kom inte rätt.


Normandie har för övrigt sett mycket av inkräktare genom historien. Inte minst från skandinaviska breddgrader. Namnet Normandie är helt enkelt det namn vikingarna – ”männen från norden” – gav området, då de på 900-talet grundade hertigdömet Normandie. Inte mycket minner idag om att vikingarna en gång styrde här, förutom namnet.

Vår tids inkräktare drabbade också Normandie hårt. Men det nazistiska herraväldet gick mot sitt slut. Våren 1944 inledde de allierade omfattande strategiska bombningar av mål i Nomandie. Flera av områdets städer fick omfattande skador. Marken förbereddes för invasion.

 

Det regnar män från himlen

Strax efter midnatt den 6 juni landsattes i skydd av mörkret brittiska och amerikanska fallskärmstrupper. Det var invasionens förtrupper. Deras mål: att säkra broar och andra strategiska mål som var av avgörande vikt för att invasionen skulle lyckas.

I närheten av Beaufour landade brittiska fallskärmstrupper ur den 6:e luftburna divisionen. Flera plan kom ur kurs och soldaterna tog mark långt från avsedd plats. En del singlade ned i närheten av makarna Hains gård. Tyskarna var snart ute och letade, men utan resultat. Samtidigt väntade män i tiotusentals på skeppen i Engelska kanalen. Inom några timmar skulle de välla in över stränderna.

Yvonne Hain minns klart den morgonen. Hon hörde tyskarnas vanliga exercis vid granngården. Då såg hon plötsligt, alldeles i närheten, något dyka upp ur buskagen: två uniformerade engelska soldater, kamouflerade med kvistar. Hon förstod att om de mötte tyskarna nästgårds så skulle deras liv vara i fara. Snabbt förde hon männen i säkerhet på husets vindsvåning. Hon tog kontakt med motståndsrörelsen i byn, som förde dit ännu en soldat, en amerikan. Tala med männen kunde hon bara via tecken, men då och då dök en flicka ur motståndsrörelsen upp. Hon talade engelska och översatte.

Att gömma vad tyskarna kallade ”utländska spioner” var belagt med dödsstraff. Kvinnor som begick detta brott kunde komma lindrigare undan – om det nu finns grader i helvetet – och sändas till tyska koncentrationsläger.

Madame Hain var självklart rädd, men kände vad hon måste göra. I över två månader bodde männen hos henne, de läste och spelade kort för att fördriva tiden. Lämna sitt gömställe kunde de inte. Som sagt, hon var rädd ibland. Som när en av medlemmarna av motståndsrörelsen i byn bad henne lämna ett patronband till soldaterna, för säkerhets skull. Hon bar det fastspänt runt midjan. Just den dagen skrek tyskarna på granngården något åt henne. Hon visste inte vad, skyndade bara på stegen. Vad annars kunde hon göra?

 

Vardagshjältar

Madame Hain är gammal och trött, en del krämpor har hon också. Men allt verkar som bortblåst när hon berättar om sommarmånaderna 1944. Ögonen spelar, rösten blir stundtals nästan ivrig.

Jag gick aldrig över för att sälja något till tyskarna, slår hon fast, väl medveten om att sådana affärer efter kriget betraktades som samarbete med fienden. Men samtidigt var hon tvungen att hålla sig väl med tyskarna. Knackade någon tysk soldat på och ville köpa några ägg så sålde hon, för att undvika husundersökning och inte dra misstänksamma blickar på sig.

 


Under kaoset som följde invasionens inledande dagar kunde allierade enheter överraska enstaka tyska soldater och mindre förband
Under kaoset som följde invasionens inledande dagar kunde allierade
enheter överraska enstaka tyska soldater och mindre förband.

 


Här Kanadensiska soldater som försöker hitta rätt under slaget vid Normandie
Att vara på rätt plats vid rätt tid! Här Kanadensiska soldater
som försöker hitta rätt under slaget vid Normandie.


I augusti 1944, då tyskarna kaosartat lämnat Beaufour och Paris var nära sin befrielse, hämtade engelska och amerikanska soldater sina landsmän hos familjen Hain. Byskolläraren var med och översatte, med hjälp av ett konversationslexikon.

Männen hon hållit gömda glömde inte familjen Hain – länge kom det brev och julkort. En av soldaterna kom på ett efterlängtat återbesök härom året.

Madame Hain skryter inte om sina insatser. Ingen behöver tvivla på att hon talar sanning; ett personligen undertecknat brev från USA:s president Dwight Eisenhower, som även ledde invasionsarmén 1944, bekräftar hennes historia. ”Å det amerikanska folkets vägnar” tackar han henne för insatserna i samband med invasionen. Det inramade brevet har en välförtjänt hedersplats på finrummets vägg. Bara få utvalda, som gjort särskilda insatser och tagit uppenbara risker, nåddes av breven från den amerikanske presidenten.

Yvonne Hain är ingen hjältinna. Hon tog aktiv del i motståndet mot ockupanterna mer av en tillfällighet. Åt henne och hennes man reses inga monument och de får inga rader i historieböckerna. Deras bidrag till Europas befrielse var kanske litet, men symboliskt och mänskligt var deras gärning desto större, och varje liten å flöt så småningom ihop till en stor flod. En flod som slutligen sköljde bort en skamfläck på Europas karta.

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!