AV RICHARD ARESCHOUG, SMB:S MARINHISTORIKER

Lugnt seglande på havet, välfylld med varor till ett hungrigt folk och en gnisslande industri. Plötsligt och utan förvarning. Kaos och katastrof. Havets vargar har avlossat sina torpeder. Stifta bekantskap med slaget om Atlanten och ubåtskriget.


Havets ulvar

Lugnt seglande på havet, välfylld med varor till ett hungrigt folk och en gnisslande industri. Plötsligt och utan förvarning. Kaos och katastrof. Havets vargar har avlossat sina torpeder. I fem månader framöver kommer vi att stifta bekantskap med slaget om Atlanten och ubåtskriget. SMB har nu tagit fram en svensk utgåva i fem band av Clay Blairs monumentala verk Hitlers ubåtskrig. Böckerna tar inte bara upp de tyska ubåtarnas historia utan också den operativa och tekniska utvecklingen under kriget. Vi får också en inblick i konflikterna i marinledningen mellan förespråkare för övervattensfartyg och dem som föredrog ubåtar samt naturligtvis Hitlers ofta felaktiga idéer om hur ubåtarna skulle användas. En stor del ägnas även de allierades motåtgärder i form av ubåtsjakt, konvojer och konvojskydd, fartygs-, flygplans-, teknik- och taktikutveckling samt den krigsavgörande inbrytningen i tyska Enigma-koderna. Den svenska utgåvan har även utökats med ett stort antal delvis unika illustrationer samt en bilaga med en detaljerad historik om alla svenska handelsfartyg som föll offer för tyska ubåtar.

 

Myter

Blairs böcker krossar de många myter som fortfarande florerar kring de tyska ubåtarna och männen som bemannade dem. Dessa missuppfattningar var en produkt av den propaganda som spreds redan under första världskriget av båda krigförande sidor. Ententen ville gärna utmåla de tyska ubåtsmännen som blodtörstiga, hänsynslösa pirater som mördade kvinnor och barn och bringade Storbritannien till svältgränsen. Den tyska propagandan ville frammana bilden av modiga, självuppoffrande krigare som gjorde allt för fosterlandet. Denna propaganda vräktes ut i parti och minut, även i neutrala länder som det vid tiden tyskorienterade Sverige. Efter första världskriget fortsatte denna bild att prägla mycket av det som skrevs om ubåtskriget.

Mot denna bakgrund var det inte konstigt att i stort sett samma propaganda kom att användas under andra världskriget, med ytterligare en dimension färgad av nazismen.

I litteraturfloden efter 1945 kom först en våg böcker från segrarmakterna som grovt kan delas upp i dels officiella skrifter, dels memoarer av militärer och civila på olika nivåer under konflikten. De officiella böckerna beskrev händelserna med då kända eller halvkända fakta i en tidstypisk saklig stil. Memoarerna gav ofta en god inblick i de personliga upplevelserna, men var i många fall påverkade av propagandamyterna.

De tyska böcker och skrifter som utkom efter kriget skildrade ofta konflikten som ett spännande äventyr, fyllt av kamratskap och pliktkänsla för Tyskland. Det känsliga ämnet politik lyste med sin frånvaro. Vissa tyska författare valde antingen att göra en mer vetenskaplig analys av kriget eller att skildra det med en teknisk vinkling.



Illustration av andra världskriget

Under 1960-talet blev böcker från båda sidor mer analytiska och bilden av kriget klarnade i takt med att tidigare hemligstämplade dokument blev frisläppta. En viktig uppgift saknades dock, knäckandet av de tyska Enigma-koderna avslöjades först 1974. Sedan dess har en flod nya verk kommit som speglat nästan alla aspekter på ubåtskriget, från tekniska till sociala, på båda krigförande sidor. När Clay Blair skrev sina böcker kunde han dra nytta av och analysera många av dessa forskningsrön.



Första världskriget
Första världskriget. Torpeder var dyrbara. Ett annat sätt att göra sig av med sina byten var att skjuta sönder dem med skeppskanonen, ett besvär under stormiga förhållanden, eller borda handelsfartygen och spränga dem i luften efter att besättningarna fått gå i livbåtarna.


 

Ett vapenslags födelse

Människans dröm att kunna färdas under vattnet är måhända lika gammal som sjöfarandet. Många mer eller mindre kända uppfinnare har genom årtusendena haft idéer, flera med en krigisk tanke bakom. Den första undervattensfarkost som gick i strid var David Bushnells Turtle som den 6 september 1776, under amerikanska frihetskriget, genomförde ett misslyckat anfall mot lord Howes flaggskepp Eagle. Turtle drevs av muskelkraft och hade en sprängladdning av krut som vapen.

Det var under en annan konflikt i Nordamerika, inbördeskriget, som ubåtar nästa gång kom till praktisk användning. Sydstaterna, som saknade större marin kapacitet, satsade på detta nya vapen, både i form av halvnedsänkta stångångtorpedbåtar, så kallade Davids, och rena ubåtar. En sådan, CSS Hunley, blev den första ubåt som sänkte ett fartyg, nordstaternas fregatt USS Housatonic den 17 februari 1864. Att de tidiga ubåtarna var lika farliga för sin besättning märks inte minst av att Hunley drogs med ned i djupet av den sjunkande Housatonic.

Under 1800-talets andra hälft var det många som hade idéer om ubåtar. Två irländare, John Philip Holland och Simon Lake, kom att spela en viktig roll för ubåtens utveckling. De var båda irländska nationalister och såg sina farkoster som ett medel att bryta Storbritanniens makt över haven och på så sätt frigöra Irland. Wilhelm Bauer anses som de tyska ubåtarnas fader. Under kriget mot Danmark konstruerade han 1850 Brandtaucher i Kiel. Redan vid sin första provtur 16 januari 1851 sjönk båten invid sitt depåfartyg. Den 1 februari var den klar för nästa tur, då den sjönk igen, och Bauer och hans två besättningsmän fick äran av att bli de första som räddat sig från en sjunken ubåt.



Torpedrummet i en tidig tysk ubåt.
Torpedrummet i en tidig tysk ubåt. Tjänstgöringen var
ingenting för människor med anlag för klaustrofobi.


Genom den snabba utvecklingen av lätta förbränningsmotorer och bättre batterier samt ett lämpligt vapen i form av den självgående torpeden blev ubåtarna lockande som vapen. Många nationer inklusive Sverige skaffade ubåtar i början av 1900-talet. Tyska flottans första ubåt U 1 togs i tjänst 14 december 1906.


 

Kamp och undergång

Trots att ubåtarna vid första världskrigets utbrott var primitiva sattes de in av alla krigförande makter. De flesta högre sjöofficerare tog inte ubåtarna på allvar utan betraktade dem som ett defensivt vapen för kustförsvar. Därför kom det som en chock för Royal Navys konservativa tänkande när U 9 under befäl av Otto Weddingen den 22 september 1914 sänkte de tre brittiska pansarkryssarna Aboukir, Cressy och Hogue. Detta visade att ubåten var ett offensivt vapen att räkna med. Även insatserna mot handelsfartyg vållade skräck, trots att man länge följde ubåtsprotokollet och enbart sänkte handelsfartyg efter att man låtit besättningen gå i livbåtarna. Sänkningen av passagerarfartyget Lusitania den 7 maj 1915 var en ny chock som i förlängningen även drog in USA i kriget. Inte enbart ubåtstorpeder var en fara utan även ubåtsfällda minor. Två berömda fall finns. Pansarkryssaren Hampshire som den 5 juni 1916 minsprängdes norr om Skottland varvid nationalikonen lord Kitchener omkom och Titanics systerfartyg Britannic som ombyggd till lasarettsfartyg minerades den 21 november samma år i Keakanalen i Medelhavet. Ubåtskriget här är nog i dag mycket bortglömt men icke desto mindre opererade tidernas mest framgångsrika äss, tysken Lothar von Arnauld de la Perière, i Medelhavet. Han sänkte 194 handelsfartyg på totalt 453 716 bruttoton samt två örlogsfartyg på 2 500 ton. En viss Karl Dönitz var också i strid här som fartygschef. Även den österrikisk-ungerska flottans ubåtar hade stora framgångar.



Han överlevde en sänkning
Han överlevde en sänkning - alla hade inte samma tur.


Under den senare delen av detta krig, när det oinskränkta ubåtskriget pågick, utvecklades de första effektiva motåtgärderna mot ubåtar; hydrofonen och större sjunkbomber. Konvojer infördes även i stor utsträckning och det primitiva flyget inklusive luftskepp sattes in för ubåtsjakt.

Genom den tyska högsjöflottans i stort misslyckade insatser var det ubåtsvapnet som hamnade i centrum för allmänhetens intresse. Krigsutvecklingen ledde dock till Tysklands nederlag 1918 med bland annat revolt i högsjöflottan som resultat. Efter freden i Versailles kom ubåtar, liksom stridsvagnar och flygplan att förbjudas i den tyska krigsmakten. Samtidigt som den tyska högsjöflottan sänkte sig själv i Scapa Flow slutade ubåtsflottan på skrotvarv runt om i Europa. Undantaget var några båtar som en tid användes av segrarmakterna.


 

ubåt

 



Hemlig rustning och återfödelse

När det gällde alla i freden förbjudna vapen gjorde den tyska krigsmakten och industrin gemensam sak för att kringgå avtalet. Till exempel fortsatte flottan teknik- och taktikutvecklingen för ubåtar i en avdelning som officiellt sysslade med ubåtsjakt. Varven började exportera kunskap och ritningar. Bland de första kunderna var Japan, som köpte ritningar till de stora ukryssarna av U 142-klass och minubåten U 117, något som kom att forma den japanska ubåtsflottan under nästa krig. År 1922 satte de tyska varven upp ett ubåtskonstruktionskontor i Nederländerna för att ta fram nya typer och även sälja på export. Slutresultatet blev den oceangående E-1 som byggdes åt Spanien, men slutligen hamnade i Turkiet, samt kustubåten CV 707 som blev finländska Vesikko. Dessa två blev prototyper för de kommande klasserna typ IA och IIA.

Efter Hitlers maktövertagande 1933 tog rustningen fart och alla restriktioner åsidosattes. År 1936 togs de första nya tyska ubåtarna i bruk. Krigsplaneringen var att använda ubåtarna på samma sätt som under första världskriget, för handelskrig i samverkan med tyska flottans få tunga övervattensfartyg och hjälpkryssare. Ledningen av det nya ubåtsvapnet utgjordes av veteraner från första världskriget med Karl Dönitz i spetsen. År 1938 antogs den omfattande Z-planen som skulle skapa en oceangående tysk flotta fram till 1950. Här skulle till 1947 byggas 249 ubåtar.



Norman Wilkinsons målning
På Norman Wilkinsons målning ses en ubåts undergång
sedan den träffats av konvojens sjunkbomber.


 

En ny typ av krig

När andra världskriget bröt ut hade den tyska flottan få övervattensfartyg och var knappast stridsberedd. Det blev därför de fåtaliga ubåtarna som kom att utgöra spjutspetsen i sjökriget mot främst Storbritannien. Tanken var att man i möjligaste mån skulle följa ubåtsprotokollet när det gällde angrepp mot handelsfartyg. Denna föresättning sprack redan vid första sänkningen den 3 september av det brittiska passagerarfartyget Athenia. Efter denna händelse gick man relativt snabbt över till ett oinskränkt ubåtskrig. Ubåtarnas insatser mot större örlogsfartyg var precis lika chockartade som under förra kriget för Royal Navy. Den 17 september sänktes hangarfartyget Courageous av U 29 och den 13-14 oktober genomförde U 47 under Günther Priens befäl sitt fräcka intrång i flottbasen Scapa Flow och sänkte slagskeppet Royal Oak. Liksom tidigare skördade även de ubåtslagda minorna sina offer. Detta hot var nu ännu större eftersom man hade tillgång till de nyutvecklade magnetminorna.

Norgeoperationen i april 1940 blev en katastrof för den tyska övervattensflottan som av sin lilla styrka förlorade en tung och två lätta kryssare samt tio jagare. Även ubåtsinsatserna blev en besvikelse, främst till följd av felaktiga torpeder, ett problem tyska flottan inte var ensam om. Det tog tid innan problemet helt hade avhjälpts.


Bombplanen attackerade ubåtarnas

Jägarna blev snart jagade. Bombplanen attackerade ubåtarnas hemmabaser och varvsindustrin. Spaningsflyget patrullerade ständigt, och som (ovan), en Mustang FB VI angriper ubåtar som åkte till och från sina operationsområden i ytläge.



Genom Frankrikes snabba fall fick ubåtarna tillgång till framskjuten basering vid Atlantkusten och avståndet till det aktuella operationsområdet kring Storbritannien blev kortare. Detta resulterade i den första av tyskarna så kallade "Lyckliga tiden" under sommaren 1940, då sänkningarna av handelstonnage drastiskt ökade. Slakten av handelsfartyg fortsatte under hösten, men britterna började nu få sina konvojer och eskortfartyg att fungera bättre. Vidare knöts det band som slutligen kom att avgöra kampen på havet; samarbetet mellan britter och amerikaner. Genom det så kallade "baser för fartyg"-avtalet fick Royal Navy 50 äldre jagare och tio eskortfartyg från USA:s flotta respektive kustbevakning. I utbyte fick USA anlägga flottbaser på brittiskt territorium på västra halvklotet. Man påbörjade byggandet av snabbproducerade handels- och eskortfartyg på varv i USA, Kanada och Storbritannien.

Genom att Hitler på senhösten 1940 ställde in planerna på operation Seelöwe, invasionen av Storbritannien, fick ubåtskampanjen förnyad prioritet. Man såg strategin som ett effektivt sätt att svälta det brittiska imperiet till nederlag. Så enkelt var det dock inte, något som Blairs bok visar.



Inom i ubåt



Svenska offer

Den svenska handelsflottans förluster under andra världskriget är fortfarande till stor del ett okänt kapitel för svenska folket. Detta trots att 201 fartyg ur handelsflottan och 31 ur fiskeflottan förlorades och ca 2 000 personer omkom. Många svenska sjömän miste även livet på andra nationers fartyg. Trots att de svenska förlusterna är en liten del i katastrofens totalsiffra, var dessa offer av stor betydelse för Sveriges möjlighet att klara av beredskapsåren. Detta gäller all sjöfart både innanför och utanför Nordsjöspärren och lejdbåtstrafiken.

De krigsseglande sjömännen försvann i anonymitet i det svenska samhället efter kriget. Inga journalister eller historiker verkade vara intresserade av de många gånger skrämmande upplevelser som kom att prägla deras liv. Några som däremot hörde av sig var skatteverket genom nogsam taxering av de pengar som intjänats utanför spärren!

Den omfattande bilaga som den svenska utgåvan av Blairs verk fått om de svenska offren för de tyska ubåtarna är en välbehövlig påminnelse om dessa svenska sjömäns strapatser och umbäranden.

 

 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!