AV PER-ANDERS LUNDSTRÖM

När solen gick upp över Alvaret en tidig sommarmorgon, var den stora stunden inne att prova hur vattnet skulle fyllas på mellan vallarna. Motorn sattes igång. Pumpen sög vatten allt den förmådde. Timme efter timme, flera dagar pumpades det. En vattenpuss på ett hundratal kvadratmeter blev resultatet. Den torra jorden sög åt sig det mesta av vattnet och resten dunstade bort i sommarhettan. – Inte ens om 50 pumpar varit igång samtidigt hade det varit möjligt att pressa upp någon kvantitet vatten, säger en civilingenjör som bevittnade experimentet.” Så skriver journalisten Sune Lantz om Föralinjen i tidningen Kvällsstunden nr 31, 4 augusti 1989. Sällan har ett militärt projekt blivit så förtalat som Föralinjen, sällan har journalister raljerat så ohämmat. Vilka är då fakta i målet? Överstelöjtnanten och militärhistorikern Stellan Bojerud har skrivit följande: ”För att sammanfatta sakfrågan handlar Föra-linjen om hur man inför ett uppfattat säkerhetspolitiskt hot inte skyr några medel för att åstadkomma – även närmast marginella – förbättringar av landets försvarskraft för att sedan, då den mesta uppståndelsen lagt sig, kalla in revisorer och fråga sig om ansträngningarna verkligen var nödvändiga. Detta fenomen har vi upplevt förr och kommer sannolikt även att i framtiden få återuppleva”.