Från 1500 till 1800 låg européerna i närmast konstant fejd med varandra och omvärlden. Helt nya vapen, ny teknik och ny taktik förändrade slagfältets ansikte. Döden blev kraftfull.


Krigets ansikte

Vi har nu skådat den organiserade krigföringens födelse under antiken, vi har sett den frodas under medeltiden, vi kommer nu att se hur den organiserades med nya medel. Från 1500 till 1800 låg européerna i närmast konstant fejd med varandra och omvärlden. Helt nya vapen, ny teknik och ny taktik förändrade slagfältets ansikte. Döden blev kraftfull. Medeltidens krig banade vägen för en ny typ av superfurstar, monarker som organiserade centralmakter och som hade råd med det deras mindre välbemedlade kollegor i branschen inte hade råd med. Stora dyrbara befästningsanläggningar, professionella stående arméer samt allt större och allt tyngre beväpnade oceangående fartyg. De rika och mäktiga blev ännu rikare och mäktigare. Av alla tusentals medeltida potentiella statsbyggare återstod snart bara en handfull, och de var beväpnade till tänderna. Man skulle kunna peka på hundratals exempel: Gotland var ett fullkomligt naturligt rike, lättförsvarat och strategiskt beläget, men på tok för litet. Ön skulle snart slukas. Handelsförbundet Hansan hade potential att bli ett imperium i norra Europa, men därav blev intet. Burgund var en lika given statsbildning som Italien eller Litauen. Inte många kan peka ut det utraderade landet på kartan i dag och inga gymnasieskolor undervisar i burgundiska.

Förklaringen till hur vår värld ser ut som den gör finner vi i historien, vid den här tiden framför allt den militära historien. Från senmedeltiden till Napoleonkrigens slut pågår ett närmast konstant inbördeskrig i Europa, med allt större och grövre medel. Samtidigt söker de nya centralmakterna sina giriga tentakler ut över världens alla hörn. Fullkomligt hänsynslösa erövrare, som Cortés och Pizarro behärskade den gamla världens nya vapen- och stridsteknik till fulländning och spelar ut den över sina motståndare i den nya världen. Europas skattkistor fylldes med enorma mängder silver och guld - värden som snart omvandlades till våld.  

Kriget förändrade ansikte. Slagfältet ändrade utseende. Pikar och krutvapen stötte och sköt bort de sista resterna av riddarna. Den medeltida feodala adeln, som till icke ringa del hade behärskat slagfältet med hjälp av dyrbara rustningar och skickliga vapensmeder hade nu nått vägs ände. Kulorna slog igenom pansaret. Inte heller hade de lokala furstarna råd att bygga de nya superfästningar eller betala stora ständigt beredda arméer. Det var bara centralmakterna som hade det. Artilleriet kunde skjuta sönder riddarborgarnas murar. Riddaradeln förvandlades till officerare i de moderna kungarnas växande arméer. Det var nya tider och nya seder.




Vid karakolering upprätthöll kavalleriet en kontinuerlig eldgivning. Det krävde ordning och
reda i truppen. Svenskarna mötte hotet genom att späcka sitt rytteri med skytteplutoner.


Piken som slagfältets drottning

Schweizarna utvecklade under senmedeltiden det pik- och hillebardbeväpnade infanteriet till en veritabel segermaskin. Som en stor elak igelkott klampade de ned över riddarna och deras legoknektar och hoptrummade bönder. Schweiziska pikenerare var till salu, men med tumregeln: inga pengar - inga schweizare. Sålunda började omgivande furstemakter snart experimentera med egna stora infanterifyrkanter. Snart dominerades Västeuropas slagfält av infanteri med pik och understödjande musköt.

Krigets flöde begränsades ändock av en sak - befästningarna. För att föda sina allt större arméer var fältherrarna tvungna att kontrollera land och stad. I Västeuropa låg och ligger städerna oerhört tätt, och såväl stadsbor som furstemakt såg till att bygga ut rejäla befästningsverk. Detta fick till följd att krigen i Västeuropa till icke ringa del blev krigen om olika välbefästa nyckelpositioner. Det fanns namnkunniga befälhavare som sällan eller aldrig hade utkämpat större reguljära fältslag, men ändock vunnit betydelsefulla krig. Konkurrensen mellan de nya stora vapensmedjorna, som kontrollerades av centralmakterna, och befästningsingenjörerna blev svindlande. På Malta 1565 sköt ottomanerna bräsch med sitt väl utvecklade artilleri bara för att finna att försvararna byggt en ny typ av fältbefästning inne i det skadeskjutna befästningssystemet.

Höjdpunkten nåddes under senare delen av 1600-talet då befästnings- och belägringskonst nådde vetenskaplig perfektion och där stormakter som Frankrike, Nederländerna och Sverige gav sina fästningsbyggare till synes obegränsade tillgångar. Det kan synas som om krigföringen stelnade och blev trögrörlig under det tidiga 1600-talet då stora infanterifyrkanter och belägringar regerade, men det var stora förändringar på gång, och de kom från ett mycket oväntat håll: från norr, från Sverige.


Gud med oss

Det fanns en makt som kunde stävja allt våld: Gud. Kyrkan hade emellertid redan under den tidiga medeltiden manat till krig mot muslimer och ambitionen att frälsa alla världens folk snarare ökade än minskade. Vid mitten av 1500-talet förvandlades religionsfejderna till ett enormt europeiskt inbördeskrig. I Spanien slog inkvisitionen till mot alla religiösa avvikare. I England halshögg man folk. I Frankrike blev det blodbad. Ingenstans blev det värre än i det lapptäcke av småstater vi i dag känner som Tyskland. Furstarna i norr gick mot protestantismen, furstarna i söder höll tillsammans med kejsaren kvar vid katolicismen. Länge försökte man lösa tvisterna med förhandlingar, men 1618 brast det. Protestantiska riksdagsmän i Böhmen, våra dagars Tjeckien, slängde helt sonika ut kejsarens sändebud genom fönstret. Katolikerna hamnade i en gödselstack och den böhmiska kungakronan hos en protestantisk furste. Det blev krig, ett krig som varade i trettio år. Gud var med dem alla.

I Sverige utvecklades en sträng protestantism, som mer lutade mot Gamla testamentets hårda straffande än det senare kärleksbudskapet. Genom att förstatliga kyrkan och omvandla prästerskapet till mycket dugliga och lydiga statstjänstemän kunde den svenska statsmakten kontrollera sockenborna på ett tidigare aldrig skådat sätt. Det handlade både om ekonomisk och social kontroll, men också om att påverka deras tankar och deras villighet att dö på fjärran platser. Under stormaktstiden blev krig den vanligaste dödsorsaken bland vuxna svenska och finska män. Det var i sanningen ett lejon från Norden som uppenbarade sig på det tyska slagfältet 1630, när den lilla svenska armén landsteg för att befria sina trosbröder från det katolska förtrycket.



Gustav II Adolf försöker överraska Wallenstein som gått i vinterkvarter
vid Lützen i Sachsen. De inledande fäktningarna drar ut på tiden
- Wallensteins förstärkningar hinner fram.


Kejsarens generaler hade gått segrande ur den första ronden. Böhmen hade kuvats, protestantismens legohärar hade krossats, den danska armén hade slagits sönder och samman på slagfältet. Kejsarens kyrassiärer vattnade sina stridshingstar i Östersjöns bräckta vatten.

 


Under striderna skiljs den svenske kungen från sin trupp och dödas
av kejserliga kyrassiärer.


Protestantisk slaglinje

När 1500-talet förvandlades till 1600-talet hade den protestantiska befolkningen i Nederländerna legat i uppror mot sina katolska spanska herrar så länge någon kunde minnas - och man skulle fortsätta länge till. Åttio år av ständig krigföring gav möjlighet till experimenterande. Spanjorerna var mästare på de tunga infanterifyrkanterna. Nederländarna utvecklade under den snillrike Moritz av Nassau litet mindre förband och lade större vikt vid eldkraft. Karl IX av Sverige - som fått se sina ryttare skurna i bitar av polskt kavalleri försökte apa efter de nya idéerna. Hans son Gustav II Adolf fortsatte den inslagna vägen. Officerare och vapentekniker från Nederländerna fick god anställning i Sverige. Det blev grunden för en revolution inom krigskonsten. När den svenska armén landsteg i Tyskland var den liten och okänd, men den hade experimenterat med förbandstyper, slaguppställingar, taktiska finesser, nya lätta musköter och små snabbskjutande fältkanoner under de långa krigen i Polen. Nu var man redo, redo att möta dåtidens mästare i krigföring: den katolska ligans elitstyrkor under den oövervinnerlige Jean Tserclaes Tilly.


Breitenfeld 1631

När svenskarna och deras bundsförvant Sachsen mötte katolikerna gjorde Tilly inget misstag. Han intog en fördelaktig position med höjdövertag och beordrade sina väldiga fyrkanter framåt med solen i ryggen. Det tunga kavalleriet under Pappenheims ledning fick marken att skälva. Det svenska artilleriet gav fyr, men intet kunde sätta stopp för den trögrörliga lavin av män och pikar som marscherade framåt, som de så ofta gjort förut men aldrig kom att göra igen. Den högra katolska flygeln nådde fram till sachsarna och slog dem ur fältet. Sakta men säkert svängde de vana befälhavarna över sina infanterikolosser för att krossa den svenska centern och för alltid göra mos av de protestantiska förhoppningarna om att kunna vinna kriget om religionen. Synen som mötte dem måste ha fyllt dem med förvåning och missmod. En helt ny slaglinje hade bildats mitt framför näsan på dem, till synes från ingenstans. Var det kanske sant som propagandan hade förkunnat - invasionen av folk från nord bestod till icke ringa del av trollkarlar och andra egendomligheter. De svenska befälhavarna hade snabbt kunnat svänga upp förband som hölls i reserv bakom den första relativt tunna slaglinjen och bilda en helt ny front mot genombrottet. På andra sidan slagfältet möttes Pappenheims tunga kavalleri av den inte särskilt glädjande insikten att de svenska kavalleristerna, som satt på små hästar och därmed var lätta att kasta i backen, red i skydd bakom infanteriplutoner som kunde skjuta skallen av vilken tysk ryttare som helst på nära håll. Blev det minsta oordning i leden så kom svenskarna störtande och gick i närstrid - ett obehagligt beteende för ryttare som hade vana att skjuta hellre än fäktas. Längs hela linjen stod ettriga regementsstycken, små fältkanoner som kunde skjuta fyra skott när en skyttesoldat bara fick iväg tre. Dåtidens kulsprutor spred död och förödelse bland de tätt packade katolikerna. Denna dag 1631, vid denna lilla ort vid namn Breitenfeld, krossades det bästa av det gamla av något som kom att framstå som helt nytt. Det är en sanning med modifikation, men symboliskt och historiskt blev konsekvenserna långtgående. Redan följande år verkade det som om Gustav Adolfs segertåg skulle kunna förläna honom den habsburgska kejsartronen med allt vad det hade kunnat innebära i kampen mellan nord och syd, mellan katolskt och protestantiskt. Nu blev det inte så. Kejsarens trupper reformerades snabbt och vid Lützen såg soldaterna från båda sidor hur hästen som burit Lejonet från Norden kom galopperande med en tom och blodig sadel.




Slaget vid Breitenfeld den 7 september 1631 tillhör en av historiens mest betydelsefulla drabbningar. Katolicismens militära motreformation stoppades. Kejsarens försök att ena Tyskland sköts på framtiden. Sverige förvandlades till en stormakt. Ett smidigare sätt att använda trupp och materiel fick sitt slutliga genomslag. Tusentals människor miste livet.

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!