Krig 1050-1222

AV ULF SUNDBERG

Denna period skildras sammanställt i en följd eftersom det bristande källmaterialet inte gör en indelning liknande den som görs i senare avsnitt särskilt meningsfull.


Fältslag:

Slaget vid Vänern år 1063
Slaget i Krokaskogen år 1145
Slaget vid Ladoga den 28 maj 1164
Slaget vid Bjälbo i början av 1170-talet
Slaget på Lillsundet vid jultid år 1178
Slaget vid Choruschka år 1188
Slaget vid Novotorschek år 1188
Slaget i novgorodregionen år 1189
Slaget vid Älgarås år 1205
Slaget vid Lena på nyåret år 1208
Slaget vid Gestilren i juli 1210
Slaget vid Leal den 8 augusti 1220

Vikingatiden slutar år 1050 och därmed börjar medeltiden. Exaktheten är naturligtvis illusorisk, men någonstans måste ju gränserna sättas.

Även om vår kunskap om perioden 1050-1222 är mycket bristfällig, anser vi oss dock veta en del, och utan tvekan finns det en krigshistoria även under denna tid. Det är i huvudsak kampen om kungakronan som ger upphov till krig, men försvaret av landet mot inkräktare och, eventuellt, önskan om en expansion i öst kan också vara den utlösande faktorn.


Nordisk krigare från 1000-talet.
Nordisk krigare från 1000-talet. Efter ett
engelskt-danskt manuskript i Bibliotheka
Bodleiana, Oxford.


Ett påtagligt problem under perioden är att skilja på kungamord och krig. Om den sittande regenten mördas utan att några väpnade styrkor drabbar samman kan det inte kallas krig. Tyvärr är källorna ofta otydliga på den här punkten. Jag har valt att använda försiktighetsprincipen och refererar till mord när det inte finns gott stöd i källorna för att ett krig utspelade sig.

 

Ynglingaätten

Emund gamle, en son till Olof skötkonung, är den sista medlemmen av ynglingaätten på den svenska tronen. Han antas ha regerat mellan åren 1050 och 1060. Vi känner inte till detaljerna kring några krig under hans tid, men det är inte osannolikt att det förekommit väpnade konflikter med Danmark antingen under eller före hans regeringstid. Det finns en omdiskuterad källa som anger att gränsen mellan Sverige och Danmark reglerades år 1050 och att Skåne, Blekinge och Halland tillskrevs Danmark. Vad som tidigare gällde för Skåne och Halland vet vi ingenting om, men en källa från 800-talet säger att Blekinge då var svenskt. Gränsregleringen skulle alltså kunna vara resultatet av ett krig i vilket danskarna varit framgångsrika.

Det finns också en uppgift om att Emunds son blivit förgiftad under ett fälttåg mot kvänerna. Exakt vilka kvänerna egentligen var vet vi inte, men Kvänhavet är en gammal benämning på Bottenviken.

 

Stenkilska ätten

Emund dör omkring år 1060 och efterträds av Stenkil. Denne utkämpar år 1063 ett krig mot Norge. Norrmännen färdas uppför Göta älv och vinner en seger över svenskarna på eller i närheten av Vänerns strand. Stenkil stöder den norske jarlen Håkan, som står i opposition till kung Harald Hårdråde i Norge. I övrigt talar källorna inte om några krig fram till Stenkils död omkring år 1066.

Efter Stenkil avlöser ett antal kungar varandra i snabb takt. Hallsten, Håkan Röde och Anund nämns som svenska kungar under denna tid. Från perioden finns vissa uppgifter om inbördeskrig som kostar många stormän livet.

Under slutet av 1070-talet väljs Stenkils son Inge den äldre till kung. Han fördrivs från tronen av sin svåger Blot-Sven, som sedan regerar i tre år. Omkring år 1085 tar Inge upp kampen igen och slår ihjäl Blot-Sven. Inge återtar tronen och regerar Sverige fram till sin död omkring år 1110. Under Inges tid förs åter krig mot Norge, som nu regeras av Magnus Barfot. Norrmännen anser sig kunna kräva allt land som ligger väster om Göta älv, Vänern och Klarälven. Sommaren år 1098 går en norsk styrka in i Sverige och anlägger en timrad borg vid Vänern, men besättningen tvingas till avtåg under vintern. Följande år återkommer norrmännen och härjar i Västergötland och år 1100 görs ett nytt försök att anlägga en norsk befästning vid Vänern. Fred sluts i Kungahälla år 1101.

Efter Inge den äldre blir Filip och Inge den yngre samregenter, de är söner till Hallsten. Filip går bort i slutet av 1110-talet och Inge den yngre regerar ensam fram till sin död, omkring år 1120.


Krigare från 1100-talet. Broderi från Biskopskulla kyrka.
Krigare från 1100-talet. Broderi från Biskopskulla kyrka. 


Med Inge den yngres död inleds en orolig period i svensk historia. Blodiga strider utkämpas om kungamakten och landet är troligen i huvudsak kungalöst. Det desorganiserade Sverige anfalls också av grannländerna. Detaljerna är okända, men den norske kungen Sigurd jorsalafar lär ha utfört ett korståg mot Småland. Den danske prinsen Magnus Nielsen och Ragvald knaphövde figurerar som kungar under perioden.

 

Sverkerska och erikska ätterna


Omkring år 1130 lyckas Sverker den äldre, en storman från Östergötland, få ett fast grepp om den svenska kronan. Han är den förste av den sverkerska ätten och regerar till mitten av 1150-talet då han blir mördad. Denna epok kommer att präglas av en brutal kamp om den svenska kronan mellan de sverkerska och erikska ätterna. Under Sverkers tid görs år 1145 ett svenskt försök att erövra Bohuslän. Försöket misslyckas och de svenska styrkorna blir besegrade av norrmän i Krokaskogen i Bohuslän. År 1153 anfaller venderna Kungahälla och år 1154 drabbas sydvästra Småland av ett danskt fälttåg.



Sverker avlöses på tronen av Erik Jedvardsson den helige. Enligt hävderna genomför Erik tillsammans med biskop Henrik det första korståget till Finland. Detta korståg brukar dateras till 1156 eller 1157, en del vill t.o.m. datera det till år 1155. Det är inte oomtvistat att detta korståg genomfördes, men vi vet med säkerhet att Sverige har ett fast fotfäste i Finland vid denna tid. Svenskarnas tid i Finland kan dateras till minst hundra år före det första korståget och denna närvaro baseras sannolikt på fredlig immigration. Erik får regera fram till omkring år 1160 då han mördas.


Ryttare från 1100-talet.
Ryttare från 1100-talet. Relief i
  Rydaholms kyrka, Småland.

 

Erik den heliges och biskops Henriks korståg till Finland på 1150-talet
Erik den heliges och biskops Henriks korståg till Finland på 1150-talet,
såsom det gestaltas i en gravering på den sistnämndes sarkofag, utförd
på 1400-talet.

 

Frimärket utgavs 1955 till 800-årsjubiléet av kristendomens införande i Finland.
Biskop Henrik landstiger i Finland. Frimärket utgavs 1955 till
800-årsjubiléet av kristendomens införande i Finland.
(Förlaga: Kopparstick från 1400-talet.)


Det är sannolikt den danske prinsen Magnus Henriksen som ligger bakom mordet på Erik den helige, och det är också sannolikt att Magnus regerar ett år innan han i sin tur mördas av Karl Sverkersson, son till Sverker den äldre.

Under eller i anslutning till Karls tid sker en allvarlig förändring i öst. Sveriges tidigare mycket goda relationer till Ryssland, eller Novgorod som är Sveriges närmaste granne i ett splittrat Ryssland, försämras drastiskt. Novgorodkrönikan har i och för sig redan år 1142 nämnt en sjöstrid mellan "svenska fursten med biskopen på 60 snäckor emot (novgorodska) handlande", men detta kanske vid denna tid betraktas mer som en rent privatekonomisk handling. År 1164 har situationen förvärrats och svenska styrkor går, fortfarande enligt Novgorodkrönikan, till angrepp mot staden Ladoga. Efter fem dagar kommer undsättningsstyrkor från Novgorod och svenskarna besegras i grunden utanför Ladoga torsdagen den 28 maj. De svenska förlusterna lär ha uppgått till 43 av 55 snäckor och huvuddelen av folket.


Bild av Karl Sverkersson efter hans sigill
Bild av Karl Sverkersson efter hans sigill. 


Även finnarna kan utgöra ett problem, i ett dokument från 1170-talets början kan man läsa att "finnarna alltid, då de hotas av fientliga härar, lovar att hålla den kristna tron och ivrigt begär predikanter och uppfostrare i den kristna lagen, men att de, när hären drar bort, förnekar tron och förjagar och svårt förföljer predikanterna".

Karl Sverkersson mördas år 1167. Mördaren, Knut Eriksson, kommer ett bli en av våra mer långlivade kungar under den tidiga medeltiden och regerar fram till år 1195 eller 1196. Under den tidigare delen av sin regeringstid måste Knut kämpa mot upprorsmän, bl.a. Kol och Burislev. I början av 1170-talet besegras dessa båda i ett slag vid Bjälbo i Östergötland, men sedan råder internt lugn. En stor del av förklaringen till det inre lugnet under Knuts tid står förmodligen att finna i Birger Brosas gärning. Han utses år 1174 till jarl, rikets högsta ämbete under kungen. Under Knuts regeringstid går sannolikt Jämtland förlorat för Sverige. Händelsen förläggs ofta till år 1178. De norska kungasagorna talar om ett slag mellan jämtar och norrmän på Lillsundet vid Sunne vid jultiden detta år. Jämtlands övergång till Norge kan eventuellt sättas i samband med slaget. Det är dock fullt möjligt att Jämtland helt fredligt inkorporeras i Norge.


Knut Erikssons sigill
Knut Erikssons sigill. 


År 1187 härjas och bränns Sigtuna av "hedningar från öster". Det är oklart om gärningsmännen var novgoroder, karelare, estländare, ingermanlänningar eller av någon annan härstamning, Erikskrönikan talar i sammanhanget om "karela och rytza", men det tycks trots detta finnas en viss benägenhet att lasta estländarna för dådet. År 1188 rapporterar Novgorodkrönikan om anfall från väst. Varjager, en novgorodsk beämning på skandinaver, och "tyskar" från Gotland kommer till novgorodskt område, vi vet inte om de från Gotland verkligen var tyskar eller om den novgorodska vanan att kalla alla romersk-katolska för tyskar vilseleder oss. Anfallarna segrar vid Choruschka och Novotorschek, men de stannar uppenbarligen över vintern och besegras till våren i grunden. År 1191 samverkar novgoroderna med karelarna och anfaller västerut, det är dock osäkert om angreppet går mot svenskt område eller mot oberoende tavaster. Vi kan förstå av krönikan att anfallet var framgångsrikt och inte vållade några allvarliga förluster.



S:t Pers kyrka i Sigtuna i ruiner. Estländarna antas ofta ligga bakom den
härjning som staden råkade ut för år 1187 och som bidrog till att Sigtuna
förlorade sin ställning som viktig svensk stad.
 


När Knut dör en naturlig död ca år 1195 efterträds han under lugna former av Sverker den yngre Karlsson. En offensiv svensk operation genomförs år 1197, då man planerar ett korståg till Kurland i samarbete med tyskar och gotlänningar. Jarlen Birger Brosa utses till chef för den svenska delen av styrkan. När planen skall verkställas blåser det upp till storm och fartygen drivs iväg till Wierland i Estland. Där går man i land och plundrar i tre dagar och efter detta avbryts förmodligen expeditionen.


 
Bild av jarlen Birger Brosa efter hans sigill.


Under Sverkers tid fortsätter problemen med "härjande hedningar från öster". I Finland går sannolikt novgoroderna år 1198 till framgångsrikt anfall. Åbo, den svenska stödjepunkten i öst, blir lågornas rov i detta anfall. År 1206 genomförs ett plundringsföretag mot Mälaren. Källorna talar också i allmänna ordalag om att ester och kurer härjar såväl Sverige som Danmark.

Den interna freden bryts snart av nya strider om tronen. När Sverker den yngre går bort skall enligt avtal tronen övergå till en av Knut Erikssons söner. De sverkerska ättlingarna försöker bryta detta avtal och gör förberedelser för att sätta Sverker den yngres son Johan på tronen. Detta accepteras inte av Knuts fyra söner, som tar till vapen för sin sak och söker stöd i Norge. Sverker får stöd från Danmark. År 1205 står ett fältslag vid Älgarås i Västergötland, där tre av Knuts söner stupar. Endast Erik Knutsson undkommer. Denne kommer dock tillbaka för att ta upp kampen igen och på nyåret år 1208 står ett slag vid Lena i Västergötland. Nu är det Sverker och hans trupper som förlorar, Sverker tvingas fly till Danmark och Erik tar över tronen. Efter att med dansk hjälp ha satt upp en ny armé kommer Sverker tillbaka år 1210 och i juli samma år står ett nytt slag vid Gestilren i Västergötland. Sverkers armé blir på nytt förlorare och Sverker själv stupar i slaget. På Eriks sida stupar hans jarl Folke. Erik Knutsson dör i "en hetsig feber" i april år 1216 och Johan Sverkersson lyckas under okända omständigheter ta över kronan.


Erik Knutssons sigill.
Erik Knutssons sigill.


År 1217 kommer härjande "hedningar från öster" åter till Mälartrakten och Johan Sverkersson genomför år 1220 ett korståg till Estland. Tåget går inledningsvis bra, svenskarna tar den gamla fornborgen Leal och använder denna som utgångspunkt för tåget. När kungen återvänt till Sverige vänder även krigslyckan. Den 8 augusti 1220 står en strid vid Leal mellan den svenska hären och ester från Ösel. Dagen utvecklas till ett svenskt nederlag och i slaget stupar bl.a. jarlen Karl döve samt linköpingsbiskopen Karl. Striden markerar sannolikt slutpunkten på korståget, som förmodligen initierats av att danskarna sedan år 1219 bedriver en expansiv politik i Estland.

Johan drabbas av sjukdom och avlider år 1222. Den ännu omyndige Erik Eriksson "läspe och halte" väljs till ny kung.


Svärd från ca 1200-1220 efter norsk eller isländsk förebild
Svärd från ca 1200-1220 efter norsk eller isländsk förebild.

 

Anmärkning

Danskarna genomför sannolikt ett par korståg till Finland, bl.a. år 1190 och år 1210. Det är fullt möjligt att dessa korståg går mot svenska områden i Finland och därför kan betraktas som danska krig mot Sverige. Vår kännedom om dessa danska tåg är dock mycket bristfällig, varför det knappast är meningsfullt att spekulera i detta.


 



© Copyright: Ulf Sundberg 1999. Text, bilder och kartor ur Ulf Sundberg: Medeltidens svenska krig, Stockholm 1999. Publicering enligt särskilt avtal med Hjalmarsson och Högberg Förlag. Val av ytterligare bilder med bildtexter av Alex Svensson.

 

 

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!