Hitlers mirakelvapen

 


Stratosfärbombplan. Stridsvagnar på närmare 200 ton. Artilleripjäser med 33 meter långa eldrör, kapabla att skicka granater över engelska kanalen. Nervgas, Sarin och atombomber. Andra världskriget var fruktansvärt på alla sätt och vis, men när man läser månadens förmånsbok inser man med fasa att det mycket väl hade kunnat bli ännu värre.

LÄS ETT UTDRAG HÄR (OBS! TIDIG ARBETSVERSION) [Adobe Acrobat PDF - 1.03 MB]


Det var tisdagen den 11 september 2001, klockan 14.46 svensk tid, som American Airlines flight 11 med 92 passagerare och fem kapare kraschade i World Trade Centers norra torn. Sjutton minuter senare kraschade ännu en Boeing 767 med 65 passagerare och fem terrorister i det södra tornet, och någon timme senare kollapsade tornen i ett brinnande inferno av eld, damm, bråte och död. USA befann sig i chock. Hur kunde det hända, var frågan på allas läppar. Faktum är att liknande scener mycket väl hade kunnat utspela sig redan sextio år tidigare. I andra världskrigets slutskede arbetade Tredje rikets forskare febrilt för att konstruera nya fruktansvärda vapensystem som skulle vända krigslyckan. Ett av de tänkta målen var just New York. Rustningsminister Albert Speer har beskrivit tillfällen då en ursinnig Adolf Hitler höll hätska monologer om hur New Yorks skyskrapor skulle förvandlas till gigantiska facklor och störta samman över de chockade invånarna.


Tysk kamikazepilot


Tysk kamikazepilot. Självmordstaktiken var inte lika uttalad i Nazityskland som i Japan, och den var inte lika omfattande. Principen var dock densamma. Även om piloten i denna Reichenberg IV var instruerad att lämna farkosten före nedslaget så inser man snabbt att det faktiskt i praktiken var näst intill omöjligt. Huven var placerad ett par decimeter under motorns luftintag och var problematisk att öppna ens under de mest gynnsamma förhållanden. I Hitlers hemliga vapen under andra världskriget får vi veta det mesta om de tyska ”självmordsvapnen”.


Harmageddon

 

 

Det hade faktiskt kunnat hända. Redan i början av 1930-talet skissade Eugen Sänger på ett avancerat stratosfärbombplan kapabelt att flyga i enorma hastigheter och släppa särskilt utvecklade frifallsbomber på uppemot fyra ton över den amerikanska östkusten. Projektet kallades officiellt för Stratosphärenbomber, men hade kodnamnet Silbervogel. Parallellt med denna utveckling arbetade Willy Messerschmitt med en egen Amerikabombare, och prototypen Me 264 gjorde sin första flygtur i slutet av 1942.

Några månader senare hade Junkers tagit fram en egen motsvarighet, Ju 390, och mot slutet av kriget utvecklade även Hortens ett bombplan med transatlantisk räckvidd – Go 229. Om man därtill lägger det faktum att Tyskland övervägde att använda störtande flygplan som bomber så är associationerna till terroristattackerna mot World Trade Center 2001 inte särskilt långsökta. Det saknades dessutom knappast potentiella piloter till denna typ av dödsföraktande flyguppdrag. Faktum är att Nazityskland – precis som Japan – satte samman enheter med självmordspiloter i andra världskrigets slutskede. Mer om detta står att läsa i månadens spännande förmånsbok Tysklands hemliga vapen under andra världskriget, skriven av Roger Ford.

 

 

 



Goliath, Ar 234 ”Blitz”, Do 335 ”Pfeil,” Go 229 ”Gotha”, Me 163B ”Komet”, Ba 349 ”Natter”, ”Rammer”, ”Gigant”, ”Mistel”, Fa 223 ”Drache”, ”Molch”, ”Rheinbote”, Ruhrstahl X-4, ”Fritz-X”, Hs 117 ”Schmetterling”, ”Volksjäger”, Messerschmitt ”Enzian”, ”Wasserfall”, Rheintochter”, ”Zaunkönig”, ”Marder”, ”Sperber”, ”Vampir”, ”Biber”, ”Silbervogel”, X-7 ”Rottkäppchen”, Bv 246 ”Hagelkorn”, Stratosphärenjäger”, ”Triebflügel”, ”Taifun”. Några av dessa mytomspunna namn har man kanske stött på i litteraturen tidigare, men flertalet torde vara okända för de allra flesta. Med månadens förmånsbok har vi möjligheten att reda ut begreppen. Vad är sanning och vad är myt när det gäller Adolf Hitlers ”mirakelvapen”?

 

 

 

Hitlers atombomb och »vita judar«

 

Det ansågs länge att Nazityskland var långt efter de västallierade när det gällde atomforskning och atombombsutveckling, och orsakerna var många. Bland annat saknades politiskt stöd för denna verksamhet i Tredje riket, eftersom atomforskning ansågs vara en ”judisk vetenskap”. Ickejudiska forskare som ägnade sig åt atomforskning kallades föraktfullt för ”vita judar”. Förföljelserna mot judarna i Tyskland före kriget hade drivit de främsta atomfysikerna i exil, främst till USA. De tyska forskare som fortsatte med försöken att utveckla reaktorer och kärnvapen under kriget hade inte de kunskaper som krävdes för att hitta rätt väg att nå målen.

Genom att Hitler från början bara planerade för ett kort krig fick de inte heller de resurser som krävdes. Vissa forskare var dessutom motståndare mot nazismen och påstår sig ha saboterat försöken. En som efter kriget utmålade sig som sådan i sina memoarer var nobelpristagaren Werner Heisenberger. Den definitiva dödsstöten för försöken att bygga en bomb ska ha varit då de allierade förstörde Norsk Hydros fabrik och förråd av tungt vatten. De västallierades ALSOS-grupp, som undersökte den tyska atomforskningen efter invasionen 1944, kom i sin slutrapport fram till att tyskarna inte hade lyckats bygga en enda fungerande reaktor och inte heller fått fram något klyvbart material. Samma bild målades även upp i exempelvis Albert Speers memoarer.

 

Före sin tid

I månadens rikt illustrerade förmånsbok studerar vi många av de största, värsta, smartaste och galnaste vapensystemen som dåtidens vapenkonstruktörer kunde komma på. En del spottades ut ur fabrikerna i mängd och kastades in i Tredje rikets desperata slutstrid, medan andra inte kom längre än till ritningsstadiet. I flera fall var de helt enkelt före sin tid. Det är talande att amerikanernas rymdprogram under 1950- och 1960-talen till stora delar byggde på tysk teknik och expertis.

Vi läser mer om detta i artikeln om V-2-roboten på sidan 18 i denna tidning. Bland de innovationer som hann komma till praktisk användning hör det smått revolutionerande infraröda ljus som möjliggjorde strid i mörker. Den tyska armén hade börjat studera användningen av IR-ljus för strålkastare, spaning och siktesoptik redan 1936, och när de första lyckade fältproven utfördes 1943 blev general Heinz Guderian så imponerad att han genast krävde ett IR-system för Panther-stridsvagnen.  



IR-strålkastare

En 60 cm IR-strålkastare på en bepansrad halvbandvagn, SdKfz 251/20 Uhu. Även föraren av vagnen hade en bildomvandlare för IR-ljus för att få mörkerseende.

 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!