Karolinskt crescendo


AV FIL.DR. BO ERIKSSON (TEXT) OCH ALF LANNERBÄCK (ILL.)

I den stora bokserien Krigen kring Östersjön har vi nu nått fram till det svenska östersjöimperiets zenit och dramatiska undergång. Karolinska krigare spänner över vida fält där krigen om och kring Östersjön ges en allsidig behandling. Historikern Bo Erikson väljer att ta fasta på två v för att beskriva det karolinska kriget.

 

LÄS ETT UTDRAG HÄR [Adobe Acrobat PDF - 7.66 MB]


Vandring och väntan var de två v:na i karolinernas liv. Här skall uppmärksammas två vandringar. Den ena gick mot Narva år 1700 och mot storslagen seger, den andra från Trondheim år 1718 kantades av förfrusna lik och känsla av totalt sammanbrott.



Carl Gustaf Armfeldt

Carl Gustaf Armfeldt och hans hårdföra krigare, härdade veteraner från Finlands slagfält, marscherar mot Trondheim. Månadens förmånsbok bjuder på mängder av levande och gripande krigsskildringar: slagen vid Lund, Narva och Poltava, Lybeckers fälttåg i Ingermanland, ryska härjningar längs den svenska ostkusten och mycket annat.


Död på fjället

 

 

Soldaten tog ett sista stapplande steg i snöstormen  och föll död ned. Han var inte den ende att gå ett grymt öde till mötes i den bistra kylan. Runt honom fanns en hel kyrkogård av karoliner. Bredvid ett hästkadaver låg en man med händerna tätt tryckta mot munnen som om han försökt blåsa liv i stela fingrar innan döden tog honom. Ett par meter därifrån stirrade ett par blå ögon ur snölagret, munnen stod vidöppen i ett tyst vrål. Överallt i snön låg bevisen på att Sverige inte längre var en europeisk stormakt. I förvrängda ställningar låg resterna av den svenska armé som på kalfjället hade dukat under i kyla och piskande storm, på väg hem från ett misslyckat fälttåg i Norge vintern 1718.

Annorlunda hade det varit för arton år sedan. Då hade snön också yrt och stormen slitit i soldaternas kläder, men segern över den förhatliga ryssen vid Narva hade värmt frusna kroppar. Hyllningarna över den då tonårige krigarkungen Karl XII ville aldrig ta slut. Han kom dock att gå från jublande seger till chockartat nederlag. Karl XII:s marsch mot ära och berömmelse hade sin början vid Narva 1700 men tog en ände med förskräckelse, först vid Fredrikshald den 30 november 1718, därefter vid övergången av de norska fjällen en månad senare.

 

 

Slaget vid Narva

 

Klockan sex på morgonen den 20 november år 1700 började kulorna vina strax utanför staden Narva i nordöstra Estland, nära den ryska gränsen. Med hjälp av stora risknippen och stormstegar lyckades svensktrupperna passera de uppbyggda fästningslinjerna och vräkte undan de spanska ryttarna  spetsade stockar ställda i krysställning, en till två meter breda och två till tre meter höga, som användes som stormhinder. Den svenska armén var i underläge; den räknade bara omkring 10 200 man. Ryssarna däremot hade en styrka på uppemot 35 000 man. Så mörknade himlen. En kraftig storm blåste upp och snö började yra kring de anfallande soldaterna. Det blev svårt att skilja vän från fiende. De svenska karolinerna gjorde dock vad de hade fått lära sig att göra: avfyra sina musköter, dra blankt och hugga in på fiendeleden under våldsamt tumult. Efter ett par timmar var ryssarnas center krossad, resten av arméns delar var spridda för vinden. Under reträtten fick många ryska soldater sätta livet till. Slaget om Narva slutade omkring klockan fem med rysk kapitulation  och förnedring. Den ryska björnen hade fällts av en blott artonårig kung.

Bakgrunden till slaget var ett förolämpande drag av den ryske tsaren, en skymf mot den svenska stormakten. Karl XII hade mottagit nyheter om att ryska trupper hade försökt erövra den svenska staden Narva och marscherade så småningom till undsättning. Vid det laget hade den ryska stormningen hunnit bytas mot belägring. Den 13 november började omkring elvatusen man från den svenska armén sin marsch från det baltiska uppsamlingslägret till Narva i hällande regn. Vart än soldaterna kom såg de tomma lador och nedbrunna gårdar. De ryska trupperna hade bränt och skövlat i Narvas närområden. Efter sex dagars tröttsam marsch var man framme. Livsmedelsbristen var akut, varför de anländande svenska trupperna inte kunde räkna med att – såsom brukligt – livnära sig på krigsområdet. Därför gällde snabb seger  eller kvick reträtt. Ryssarnas armé räknade cirka 35 000 man. Inne i den belägrade staden fanns ett par tusen svenska soldater, som väntade och väntade på undsättning. Nu fanns den där; de kunde till och med höra trupperna. Tidigt på morgonen dagen efter ankomsten föll hammarslaget  och ryssarnas försvar krossades.

På den svenska sidan räknar man med omkring niohundra döda, på den ryska mellan sextusen och artontusen omkomna. Förlustsiffrorna är dock, som alltid när det gäller äldre tid, mycket osäkra. Helt säkert är däremot att Sverige stod som vinnare. I slaget vid Narva den 20 november 1700 vann Sverige en stor och viktig delseger mot Ryssland. Det var en seger som gav återklang i hela Europa: alla talade om den ryktbara svenska karolinerarmén. Den väckte både fruktan och respekt. Nu var det stora nordiska kriget (17001721) satt i rullning, den svenska stormaktstidens svanesång. Sverige är således huvudrollsinnehavaren i det krigiska drama som historikern Christer Kuvaja beskriver i denna volym av Krigen kring Östersjön. Aldrig förr eller senare kom Sverige (med Finland) att ha sådan avgörande betydelse för den europeiska politiken.



Brand av förstad

Stormaktstidens krig var grymma tillställningar som kunde gå hårt åt civilbefolkningen. Här ser man ett sådant exempel som ibland skymtar förbi i historieböckerna. Svenskarna är på väg och garnisonen sätter helt sonika eld på förstäderna för att få fritt skottfält för kanonerna. En av många fördelar med Krigen kring Östersjön är det breda perspektivet på krigföringen som hela tiden sätts in i ett större sammanhang.

 

 

Ömsom vin ömsom vatten

 

Ibland gick det bra för karolinerna, som till exempel i slaget vid Kliszów 1702. Ibland gick det dåligt, som i slaget vid Poltava 1709. De ständiga krigen satte till slut sina spår på den vandrande stormakten. Den svenska militärkoloss som kämpaglatt hade tagit sig över vallar och andra hinder vid Narva, var arton år senare andfådd, ledbruten och undernärd. På hösten 1718 gjorde Karl XII ett försök att väcka kroppen till liv. Han skulle genomföra ett sedan länge planerat krigståg mot Norge. Armén uppgick till fyrtiotusen man. Syftet med anfallet var att erövra vårt grannland, som så länge hade hägrat för makthavarnas ögon. Planen var att en armé skulle tåga mot Kristiania i söder, medan en annan skulle inta Trondheim. Som befälhavare över den norra armén utsågs Carl Gustaf Armfeldt. Karolinernas vandring över fjällen kom dock inte att ge samma återklang i världen som deras marsch mot Narva. 



Norskt eldöverfall på svensk förrådstransport

Norskt eldöverfall på svensk förrådstransport till Armfeldt. Vintern ställde till det med transporterna, men var ändå att föredra framför höstens bottenlösa gyttja.

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!