Kampen mot övermakten


AV BO ERIKSSON, FIL. DR. I HISTORIA VID STOCKHOLMS UNIVERSITET

 

LÄS ETT UTDRAG HÄR [Adobe Acrobat PDF - 770.23 KB]

Sjöslaget vid Hogland 1788 och den djärva utbrytningen vid Viborg 1790 innebar propagandasegrar för Sverige, men sköt samtidigt den svenska planeringen i sank. Slaget vid Hogland var ett stort strategiskt misslyckande och utbrytningen vid Viborg en grundstötning av svenska sjöstridskrafter. I den samtida svenska propagandan var däremot segern mot Ryssland inte långt borta. En av befälhavarna vid båda tillfällena var hertig Karl av Södermanland, bror till Gustav III.

Hertig Karl stod lugnt kvar på däck, trots att fiendekulorna för varje ny laddning kom oroandeväckande nära sitt mål. Han tog ett fast grepp om relingen när hans eget skepp, Gustaf III, avlossade sin mördande börda. Röken från salvorna förenade sig med slingan från hertigens nystoppade pipa. Obekymrat borstade han bort tobaksflagor som hade fastnat på hans mörkblå amiralsuniform och fläckat ned de två raderna av glanspolerade knappar.

Eftersom det var så gott som vindstilla bar han dagen till ära sin fjäderbuskprydda hatt. Bredvid honom stod konteramiralen Otto Henrik Nordenskjöld och skrek ut order till besättningen. Plötsligt tystnade han, lyfte kikaren och såg alldeles förbluffad ut. Fiendeskeppet Vladislav strök flagg, vilket var samma sak som att ge upp. Han meddelade den glada nyheten och ett jubel utan dess like utbrast på skeppet. Hertigen var den förste att höja hatten i luften. Stod de dock verkligen som vinnare?

 


Hertig Karl under slaget vid Hogland

Per Kraffts målning visar den kraftfulle hertig Karl under slaget vid Hogland. Verkligheten bakom propagandan såg lite annorlunda ut. Krigen kring Östersjön vilar på den senaste militärhistoriska forskningen.


Oväntat möte

 

 

Slaget vid Hogland ägde rum den 17 juli år 1788. Chefsamiral för fiendens flotta var Samuel Greig, en ädling från Skottland som hade gått i rysk tjänst. Han styrde över sjutton linjeskepp, åtta fregatter och tolvtusen man. De ryska fartygen var större än de svenska och hade därför bättre möjlighet att bära både folk och kanoner. Egentligen var det tänkt att Samuel Greig skulle föra sin flotta till betydligt varmare trakter. Hans ursprungliga uppdrag var att leda skeppen till Medelhavet, för att där ge Ryssland segern mot Osmanska riket. I stället för en överresa på den lugna Östersjön, blåste det bildligt talat upp till storm, då en svensk flotta bestående av femton linjeskepp, fem fregatter och 10 400 man dök upp som stora orosmoln i amiralskikaren.

Kung i Sverige var Gustav III och planen att sända ut flottan var att utnyttja just Rysslands krig med Osmanska riket. Han ville starta krig med ryssen i syfte att återfå de territorier som Sverige hade förlorat vid frederna i Nystad 1721 och Åbo 1743 och sökte febrilt efter en anledning som kunde rättfärdiga ett angrepp. Något anfallskrig fick han inte starta utan riksdagens godkännande, men med ett försvarskrig var det en annan sak. Eftersom det inte fanns något sådant skäl, fick svenskarna order om att gå till anfall oberoende av krigsförklaring, vilket var ett tydligt brott mot grundlagen. Som befäl över flottan satte han sin broder Karl och den betydligt mer sjövane och skicklige Otto Henrik Nordenskjöld, sjöslagets verklige ledare. De svenska fartygen var mindre än de ryska, men smidiga och grundgående med stor eldkraft.

Gustav III:s strategi var att föra ett snabbt amfibiekrig – med en kombination av sjö- och landkrig – som skulle sluta i Sankt Petersburg. Så blev det inte riktigt, det låg en hel rysk flotta i vägen.



Bild 2

Sjöstrider, fälttåg och drabbningar. Månadens förmånsbok skildrar strider mot fransmän och preussare i Pommern, kampen mot norrmän och danskar i Bohuslän och de desperata krigen mot Ryssland. Visste du att en svensk armé marscherade mot Berlin 1758? Visste du att kronprins Karl Johan förde befälet över den 150 000 man starka nordarmén under slaget vid Leipzig 1813?

 

 

Slaget vid Hogland

 

Slaget utvecklades till en klassisk linjeflottsdrabbning. Vädrets makter ställde amiralerna inför en annorlunda utmaning. Till en början blåste en mycket svag vind, men snart var det helt stiltje och havet låg blankt som en rokokospegel. Med den lilla vind som ändå fanns i seglen gick ryssarna till attack. ”Tur det”, tänkte Karl, ”nu får vi tillfälle att besvara elden.”

Eftersom vinden hade mojnat låg krutröken kvar efter avlossade kanonader. Snart såg man ingenting av det som ägde rum på havet. Ordergivningen fick därför ske medelst utskickande av roddbåtar, slupar och storbåtar mellan skeppen. Man bultade på skroven och skrek till sjökaptenerna och officerarna som stod vid relingen ovanför vad amiralerna Karl och Nordenskjöld ville ha gjort. Dessa småbåtar hämtade även stupade, som man hissade ned från däcken. Strömmar i kombination med rekylerna från batterierna fick fartygen att sakta glida isär från slaglinjen.

Med mörkret och natten avstannade striden och ett stilla lugn lade sig över havet igen. Svenska flottan anlöpte Sveaborg, den ryska for till Kronstadt. Vem for iväg som segrare, och vem hade förlorat? Under hela slaget hade hertig Karl stått på däck med pipan i hand och med en bestämd hand fört sina trupper till seger. Det var i alla fall vad den svenska propagandan ville göra gällande. Båda sidor gjorde nämligen anspråk på seger. Sanningen är att det blev oavgjort.

Svenskarna hade lidit allvarlig brist på ammunition; en farlig planeringsmiss således. Ryssarnas viktigaste fartyg hade tillfogats skador och tvingats överlämna sig i svenskhänder. Båda sidor hade tagit ”fångar”. Medan svenskarna hade bordat Vladislav, hade ryssarna tagit Prins Gustaf. I striden förlorade svenska sidan ungefär 1 000 man, ryssarna omkring 1 800. 



Dristigheten

”Ja, Ers majestät, nog fan går jag ut, men hur det går med de andra det får vi se.”
Chefen för linjeskeppet Dristigheten, Johan Puke, som ledde utbrytningen vid Viborg.

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!