Slutakten i kriget som skulle förändra en värld

 


"Vad var en människas liv i denna vildmark, vars dimmor var mättade av stanken från tusen och åter tusen ruttnande kroppar? Döden låg i bakhåll för envar i varje granathål, skoningslös, och gjorde var och en i sin tur skoningslös…"

Så skrev den tyske löjtnanten Ernst Jünger om det meningslösa ställningskriget på västfronten. Det finns emellertid en annan bild än den gängse, en bild av framgångsrika offensiver och dynamisk krigföring. Den tog sin avstamp 1917 och kom att dominera det sista krigsåret 1918.

 

AV VETENSKAPSJOURNALIST LARS LINDH

 

LÄS ETT UTDRAG HÄR [Adobe Acrobat PDF - 989.45 KB]

 

Första världskriget skulle förändra en hel värld och orsaka en ny världsbrand. Sin egentliga världshistoriska betydelse fick dock ”det stora kriget” först mot slutet, med amerikanernas inträde på den europeiska scenen och med ryska revolutionen, samtidigt som det gamla medeltida Europa slutgiltigt gick i graven.

Militärhistorikern Andrew Wiest visar i förmånsboken Västfronten 1917–1918 – Pansar, glas och flyg bryter dödläget hur sammansatt kriget hade blivit, och med citat av dem som var med, hur denna tid i själva verket kom att bilda skola för militär teknologi och taktik under nästa krig. Han berättar också hur den tyska ”dolkstötslegenden” föddes, den legend som skulle föra den förre korpralen Adolf Hitler till makten. Faktiskt finns här också klara paralleller, exempelvis mellan de tyska våroffensiverna 1918 och Ardenneroffensiven 1944. Åren 1917 och 1918 var därför i många stycken ett preludium till nästa världskrig.


Tyskt infanteri

Tyskt infanteri avancerar under den enorma Michaeloffensiven. Förberedelserna var minutiösa, miljontals tyska soldater hade anlänt från öster – Ryssland hade kapitulerat, och det fanns inte längre någon östfront. Det var en kamp mot klockan, och det gällde att avgöra kriget innan de amerikanska truppernas närvaro blev för påtaglig. Månadens förmånsbok behandlar olika försök att bryta det dödläge som hade präglat västfronten sedan 1914. Vi studerar bland annat Nevilleoffensiven och tyska Kaiserschlacht.


Frankrike ned för räkning

 

 

Ententen kunde se inledningen på 1917 an med viss tillförsikt. Tyskarna var visserligen långt ifrån slagna, men den brittiska blockaden började ge ett markant utslag på den tyska folkhushållningen. Resurserna var på väg att sina. Så kom emellertid den franska offensiven i Champagne i april, vanligen kallad Nivelleoffensiven. Den franske arméchefen general Robert Nivelle hade vitt och brett skrutit med att han nu skulle knäcka tyskarna. Trots att hans planer kommit till tyskarnas kännedom, något som Nivelle visste om, vägrade han emellertid ändra dessa. Vad som sedan hände var det vanliga. Offensiven bröt samman vid tyskarnas linjer och trots löften om motsatsen forcerade Nivelle fram nya anfall, varvid de franska trupperna slaktades i ingenmansland.

Nivelle hade inte lyckats knäcka tyskarna, men han hade åtminstone lyckats knäcka de egna. Öppet myteri bröt ut bland franska förband, när deras uppfattning om den militära ledningen gick från ”enbart okänslig till kriminell”, för att citera Wiest. Det fanns också tecken på att soldatråd började bildas efter revolutionär rysk förebild. Nu hotades hela ententens krigsansträngning inifrån.
General Philippe Pétain tog över som ny arméchef efter Nivelle. Han hade en dubbel uppgift: att återuppbygga armén och samtidigt bekämpa tyskarna. Pétain kvävde myterierna med en blandning av milda och hårda metoder. Han förbättrade de illa hanterade soldaternas lott, gjorde en uppryckning av officerskåren och lyckades få det tredskande manskapet på fötter. Viktigast av allt var kanske att Pétain övergav idén med storskaliga offensiver som skulle slå fienden, en idé som hade misslyckats sedan 1914.

Nya offensiver

En som fortfarande trodde på denna idé var den brittiske överbefälhavaren Sir Douglas Haig, ”slaktaren från Somme”. I juli och augusti inledde han tredje slaget vid Ypres i belgiska Flandern på traditionellt sätt. Ett huvudmål var att tränga tillbaka tyskarnas ställningar vid kanalkusten och erövra deras ubåtsbaser, för att därmed minska ubåtshotet mot den brittiska försörjningen. Det gick som så ofta förr: offensiven bröt samman i Flanderns lera under trycket av det sega tyska motståndet. Sedan man hade gjort den enda erövringen värd att nämna, byn Passchendaele, förklarade man offensiven som en seger.

Samma dag inträffade dock en händelse av historisk betydelse vid staden Cambrai på Sommefronten. Den nyuppsatta brittiska stridsvagnskåren hade efter fastkörningar i leran och förluster dragits tillbaka. Nu sattes 216 stridsvagnar in i lämpligare terräng i en kombinerad pansar- och infanteriattack. Dessutom hade de anfallande flygunderstöd. Framgångarna blev – för att vara västfronten – oerhörda, med tillbakaträngda tyska ställningar och stora terrängvinster. Detta var en verklig seger, men den kunde inte följas upp. Såväl planer som förband saknades helt enkelt. Inom kort hade tyska motoffensiver tagit tillbaka i stort sett all förlorad terräng.  

 

 


Operation Michael


Klockan 04:40 den 21 mars 1917 inledde 43 tyska divisioner sitt anfall genom att 10 000 tyska artilleripjäser och granatkastare öppnade eld mot de brittiska 5. och 3. arméerna. Detta var början av Operation Michael (Kaiserschlacht). I månadens förmånsbok berättar tyska soldater hur det kändes att äntligen få vända på rollerna.

 

 

Tysk kraftsamling

 

Medan ententen stångade sig blodig förberedde sig tyskarna för ett dråpslag. Det ryska sammanbrottet hade frigjort stora tyska militära resurser från östfronten som nu kunde dirigeras västerut, även om drygt fyrtio divisioner måste behållas för att ockupera de enorma mängder land man hade erövrat i öster.

Man satsade allt på ett kort. De så kallade våroffensiverna 1918. Den tyska krigsledningen under parhästarna generalkvartermästare Erich Ludendorff och generalstabschefen fältmarskalk Paul von Hindenburg hade förberett det hela med en strategisk tillbakaryckning från utbuktningen mellan Arras och Soissons våren 1917 till den nykonstruerade Hindenburglinjen. Avsikten var att korta underhållslinjerna, bygga upp reserverna, öva trupperna och köpa tid för den aggressiva krigföring som planerades för våren. Bakom sig lämnade tyskarna ett planmässigt ödelagt landskap med förstörda städer, byar, skogar och marker.

 

Stormtrupperna

Ny taktik skulle användas i våroffensiverna. Man skulle nu anfalla i små, rörliga formationer, i stället för på bred front, inrikta sig på svaga punkter i fiendens försvar, gå runt starka fientliga ställningar och lämna dem för senare åtgärd. Att tränga in snabbt och djupt i det fientliga försvaret var A och O. ”Tyskarna planerade i själva verket för ett Blitzkrieg utan stridsvagnar”, skriver Wiest. Särskilda stormtrupper tilldelades de viktigaste uppgifterna och artilleriets roll hade tonats ned till förmån för ett mer självständigt opererande infanteri.

Manskap fick man genom att hämta de bästa soldaterna från infanteridivisionerna, framför allt de som slagits på östfronten. Deras uppdrag var förvisso livsfarligt, men de fick bättre mat och ny utbildning och utrustning. Även de bästa officerarna handplockades ur divisioner med stor stridsvana. Tyskarna fick nu olika typer av infanteridivisioner: stormtrupper, andra gradens anfallsförband och slutligen de som blev över: divisioner med mycket statiska uppdrag som fick ligga och hålla lugna frontavsnitt.

 


mänskligt lidande


”Vi har stoppat dem. Vi slår till i flanken på dem. Vi sparkar och slår dem. Vi dödar fienden. Våra stupade … min son … min svärson … är hämnade.” (Ferdinand Foch) 1918 hejdades en stor tysk offensiv vid Paris portar – precis som 1914. Men priset i mänskligt liv och lidande var skyhögt. Följ den tyska offensiven, vändningen och de ententens motoffensiv i månadens förmånsbok.

 

 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!