Firade födelsedag medan den egna armén gick under


Franz Conrad von Hötzendorff, generalstabschef i Österrike-Ungern, trodde inte på de första rapporterna om en massiv rysk offensiv mot hans 4. armé. I stället återvände han till det väntande festsällskapet som den 4 juni 1916 firade födelsedag för befälhavaren för samma armé, ärkehertig Josef Ferdinand. En vecka senare hade 4. armén krympt från 110 000 man till artontusen. Sextio procent av förlusterna berodde på deserteringar. Festen var över.

 

AV VETENSKAPSJOURNALIST LARS LINDH

 

LÄS ETT UTDRAG HÄR [Adobe Acrobat PDF - 1.01 MB]

 

Händelsen sammanfattar på ett bra sätt den inkompetens som kännetecknade krigsledningen i det österrikisk-ungerska kejsardömet och tvingade den tyske bundsförvanten att gång efter annan rädda sin allierade. De tyska officerarna blev snart rejält trötta på detta och talade om att ”vara fastkedjade vid ett lik”.


Stormtrupp

Tyskarna var inte sena att utnyttja sönderfallet i Ryssland. Det var bråttom att få ett slut på kriget i öst innan amerikanerna kunde få vågskålen att tippa över på västfronten. Den första stöten sattes in mot Riga. Där prövades också för första gången den nya ”stormtruppstaktiken”, där specialförband sattes in för att slå ut fiendens staber, kommunikationslinjer, artilleripositioner och annat. ”Huvudet” om man så vill, innan det vanliga infanteriet gick in och tog hand om ”kroppen”. Taktiken lyckades över förväntan och stormtrupper skulle snart sättas in även på italienska fronten och senare på västfronten.


Födde dagens Europa

Händelserna på östfronten under första världskriget sammanfattas på ett alldeles utmärkt sätt av de två historikerna Michael S. Neiberg och David Jordan i verket Östfronten 1914–1920. Från Tannenberg till det rysk-polska kriget.

Kunskapen om denna front är inte allmängods – men borde vara det. Medan världens blickar främst följde första världskriget på västfronten, utspelade sig nämligen i öst ett motsvarande drama. Detta var dock Europas bakgård och därmed inte lika intressant för dåtidens media. Detta till trots skulle miljontals soldater stupa, två kejsardömen gå under och en rad fria länder växa fram som resultat av dessa strider. På östfronten föddes i själva verket dagens Europa.

Rena glädjekalkyler

 

Tyskarna hade planerat att angreppet mot Frankrike skulle vara över på fem veckor, i Ryssland efter fem månader. I boken visas dock hur högkvarterens bedömningar i en närmast förfärande omfattning var rena glädjekalkyler.

Den tyska planeringen byggde exempelvis på att det skulle ta lång tid för ryssarna att mobilisera med sina enorma transportsträckor och dåliga kommunikationer. Så blev inte fallet. Medan tyskarna var upptagna med Frankrike och Österrike-Ungern med Serbien, gick ryssarna till angrepp mot Ostpreussen, den tyska militäradelns traditionella hemland och Galizien, vilket hotade Österrike-Ungerns kornbodar. Inledningsvis skedde detta med så pass stor framgång att tyskarna funderade på att ge upp hela Ostpreussen. I stället kallades den pensionerade general Paul von Hindenburg in. Hans stabschef blev Erich Ludendorff och nu uppstod alltså den konstellation som så småningom skulle leda Tyskland genom kriget.

De ryska framgångarna hade vid denna tid börjat gå i stå. Försörjningslinjerna var uttänjda, underhållet fungerade inte, sambandet var urmodigt och – sist men inte minst: cheferna för de två anfallande arméerna talade inte ens med varandra. De hade till och med rykt ihop och slagits offentligt på en järnvägsstation.

 

 

 


skyttegrav


Kriget i öst var generellt sett betydligt rörligare än i väst, men kunde i perioder stelna till skyttegravskrig. På den här ryska oljemålningen är soldaten närmast en del av den lera han står i. Man känner tristessen.

 

 

Panik och nederlag

Nu ingrep Hindenburg. De två ryska styrkorna var separerade från varandra och han planlade ett inringningsslag mot först den ena, sedan den andra – av samma typ som slaget vid Cannae år 216 f.Kr. När ryssarna upptäckte att de var inringade uppstod panik och nederlaget var ett faktum. Deras befälhavare Samsonov sade till en stabsofficer: ”Tsaren litade på mig. Hur skall jag kunna möta honom efter en sådan här katastrof?” Han gick ut i skogen och sköt sig.

I Tyskland jublade man, vinden hade vänt och bataljen kallades officiellt för slaget vid Tannenberg, en revansch för de riddare ur Tyska orden som hade besegrats vid ett slag i grannskapet 1410. Tyskarna skulle komma att vinna ännu en stor seger, nämligen vid Masuriska sjöarna – detta vidsträckta sjösystem som en gång hade sett Karl XII:s armé marschera österut mot sin undergång vid Poltava.

 

Armén satt på tåget

För dubbelmonarkin Österrike-Ungern, som ju hade startat kriget, visade sig Serbien vara betydligt svårare att besegra än man hade tänkt sig i operetternas huvudstad. Samtidigt klarade den österrikisk-ungerska armén inte av att stoppa ryssarna i Karpaterna i norr. När det var som mest kritiskt åkte exempelvis en hel armé tåg fram och tillbaka mellan de två fronterna, först mot en krishärd i söder och sedan mot vad som verkade vara en ännu värre kris i öster. På så sätt sattes inte styrkan in i tid, varken i syd eller öst. Till detta kom att många slaver föredrog att kapitulera eller desertera när de ställdes mot sina slaviska bröder.

Till slut såg den österrikisk-ungerske överbefälhavaren Conrad ingen annan utväg än att be Tyskland om hjälp. Hjälpen kom, men till priset av att den österrikisk-ungerska krigsmakten i praktiken underställdes den tyska.

 


Lenin


Rigas fall påskyndade också polariseringen i Ryssland. Tyskarna hakade på och transporterade i hemlighet Lenin och andra exilrevolutionärer till Ryssland för att sätta fart på den ryska brasan. Här ses Lenin hasta genom Stockholm, den 13 april 1917, vid sidan av Ture Nerman.

 

 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!