Blodbad och misslyckanden


Det var här allt började: skotten i Sarajevo. Ett imperium ville hämnas sin kronprins och samtidigt erövra land på Balkan. En världsbrand senare låg imperiet i ruiner. Nöten hade knäckt nötknäckaren. Den fjärde boken i serien om första världskriget berättar om kriget i Alperna, på Balkan och i Afrika.

 

AV VETENSKAPSJOURNALIST LARS LINDH

 

LÄS ETT UTDRAG HÄR (OBS! LÅGUPPLÖST VERSION) [Adobe Acrobat PDF - 1.73 MB]

 

Världskrigets dramatik i Sydeuropa och Afrika skildras ingående i militärhistorikern David Jordans bok Ett imperiums fall. Även om den militära händelseutvecklingen upptar en stor del av verket levererar Jordan också en glänsande redogörelse för de politiska spänningar i Sydeuropa som ledde fram till den tändande gnistan: mordet på ärkehertig Franz Ferdinand av Österrike-Ungern.

Här finns förklaringen till hur dessa motsättningar på Balkan, i Österrike-Ungern, i Italien och på andra håll passade in i det stora sammanhanget av nationella, etniska och sociala aspirationer som förvandlade krigsutbrottet mellan Österrike-Ungern och Serbien 1914 till den världsbrand som skulle göra tjugonde århundradet till det blodigaste i mänsklighetens historia. Här finns också bakgrundsteckningen, som så ofta behövts på senare år, till varför det gick som det gick i Jugoslavien efter Titos död.


Stupad britt vid Tanga

Slaget vid Tanga 1914 blev ett förnedrande fiasko för de numerärt överlägsna britterna. Åttahundra man stupade, och lika många sårades eller försvann. Flertalet av dessa var ur indiska förband. Läs mer om detta blodbad och Paul von Lettow-Vorbecks framgångar på sidan 11.


Hade knappt uniformer

De österrikisk-ungerska trupperna gav sig av mot Serbien i en anda av optimism och förhoppning om ett snabbt krig och en snabb seger. På papperet såg det bra ut: imperiets styrkor var överlägsna i antal, artilleri och utrustning. Serberna och deras montenegrinska hjälptrupper hade knappt uniformer på kroppen, och ytterst lite artilleri och annan utrustning. De var dock stridsvana och hyste en flammande vilja att försvara sitt land. I lervälling, kyla, regn och snö misslyckades österrikarna gång på gång att sätta sin granne på plats.

Kriget på Balkan resulterade i fruktansvärda umbäranden för både soldater och civila. Till detta kom att sjukdomar snart började sprida sig bland de undernärda och utmattade soldaterna.

Österrikiskt misslyckande

1914 slutade med vad som i praktiken var ett österrikiskt misslyckande. Serberna hade förlorat 170 000 man och det var en öppen fråga om de skulle klara ännu en österrikisk-ungersk offensiv. Med ryssarna som tryckte på i Karpaterna var dock Österrike-Ungern inte redo för en ny omgång i början av 1915. Det var först när Tyskland och Bulgarien blandade sig i som centralmakterna kunde genomföra en lyckad invasion av Serbien. Vid utgången av 1915 hade landet ockuperats, men stora delar av armén undkom till Albanien och Grekland. Så småningom skulle den gå till motanfall, tillsammans med britter, fransmän, italienare och ryssar, men vändningen kom inte förrän 1918. Under tiden hade spänningar byggts upp bland folkgrupperna, spänningar som har levt kvar ända in i vår tid.

 

 

 


Isonzo

Österrikiska soldater betraktar italienska lik efter första slaget vid Isonzo. I förmånsboken berättas om de 12 slagen vid denna flod.

 

 

Insåg det uppenbara

I Afrika utspelade sig också en del av världskriget – om än i mindre skala. I centrum stod tysken Paul von Lettow-Vorbeck. Kontinenten var vid första världskrigets utbrott delad mellan en rad europeiska makter; endast Abessinien och Liberia var självständiga. De krigförande hämtade viktiga förnödenheter – men också soldater – från sina kolonier. Meningen på båda sidor i det europeiska kriget var att man skulle hålla Afrika utanför kriget. Man hade händerna fulla ändå, inte minst på västfronten. Lettow-Vorbeck var av en annan åsikt. Han insåg det uppenbara: ju fler soldater från ententen som bands i Afrika, desto färre kunde sättas in på västfronten.

Han övertygade därför den motvilliga krigsledningen i Berlin om att få angripa britterna från Tyska Östafrika. Bland de tyska trupperna fanns askaris, lokalt rekryterade soldater som med tysk utbildning och ledning skulle visa sig vara mycket dugliga. På brittisk sida hade man en mer rasistisk inställning. När Lettow-Vorbeck hade gjort sina första framgångsrika attacker kallade man på förstärkning av indiska trupper, som ansågs vara överlägsna de afrikanska. Sanningen skulle emellertid visa sig vara en annan.

 

Framgångsrikt gerillakrig

Lettow-Vorbeck insåg att han var tvungen att övergå till en annan typ av krigföring. Hans trupper var numerärt underlägsna, saknade artilleri och hade ont om förnödenheter. Han inledde därför ett krig i den lilla skalan och blev vad författaren kallar ”den kanske mest framgångsrike utövaren av gerillakrig i modern tid”. Han delade in sin styrka i mindre enheter på åtta till tio man, som skulle vara självförsörjande och kapabla att slå till mot britterna med nålsticksattacker – inte minst mot den viktiga järnvägen till Uganda från Brittiska Östafrika. Lettow-Vorbeck blev en plåga för britterna, vars indiska förstärkningar dessutom plågades av malaria. De brittiska befälhavarna byttes ut efter hand, men det var först när den förre boergeneralen Jan Smuts tog befälet som vändningen kom.

 


Luigi Cadorna


Den italienske överbefälhavaren fram till slutet av 1917, general Luigi Cadorna, torde vara den mest inkompetente av många dåliga generaler under detta krig. Han beordrade elva offensiver vid floden Isonzo, vilka samtliga misslyckades, innan han till slut fick sparken som överbefälhavare efter det katastrofala italienska nederlaget i slaget vid Caporetto i slutet av 1917.

 

 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!