Blodbadet vid Lesnaja

 


Slaget vid Lesnaja den 29 september 1708 är ett av de hårdaste fältslagen under stora nordiska kriget, men också ett av de minst kända. Tsar Peter utropade striden till en stor seger och kallade den för ”Poltavas moder”. Vad var det då egentligen som hände i skogarna runt den lilla byn Lesnaja? Vägen till Poltava var krokig, lerig och snart alldeles blodig.

 

LÄS ETT UTDRAG HÄR [Adobe Acrobat PDF - 1.15 MB]


De som i dag reser i Lewenhaupts fotspår kan inte fatta det. Vad hade man här att göra? Terrängen är ju omöjlig. De litauiska utmarkerna består av dyiga träsk och oändliga skogar. Det var de för trehundra år sedan också – men här kom de traskande, den kurländska kåren. Det var 13 000 man med minst 4 500 vagnar och tiotusen kreatur som drevs genom tassemarkerna. Först nu kan vi förstå vidden av det väldiga företaget. Trupperna delades på olika täter. Köerna var så enorma att de bakersta rustvagnarna knappast hade startat när de främsta kommit fram till nästa lägerplats. Lokalbefolkningen var rädd och utsatt och rymde till skogs innan kommissarierna kunde förhandla om skydd i utbyte mot byarnas livsmedel och hantverkarnas skicklighet. Patruller svepte genom områdena och jagade efter mat, boskap, hö och bönder. Man medförde en armada av vagnar lastade med förråd till kungens armé, men man måste låta mannarna äta av det som fanns längs vägen. En rustvagn lastade ett halvt ton, det skulle kuskarna och draghästarna ha satt i sig på en vecka eller två, och då hade man kommit till kungen med tomma vagnar. Ofta rörde man sig framåt ett par dagar, sedan fick man stå still och förnya förråden. Det gick långsamt framåt i ösregnet.



Slaget vid Lesnaja

Över 250 illustrationer knutna till texten, därtill 23 kartor. Här en oljemålning av Pierre-Denis Martin över slaget vid Lesnaja. BRIDGEMAN/IBL BILDBYRÅ



Med döden i hälarna

 

 

Lewenhaupt rörde sig till en början avvaktande. Kanske trodde han inte på kungens plan, som han häpnadsväckande nog inte blivit invigd i. Kanske hade han i det längsta hoppats få angripa ryssarna i Pskov i stället för att agera förrådstransport söderut, men inga sådana order kom. Svenskarna slog en pontonbro över Dnjepr och Lewenhaupt anade förmodligen redan när de gick över bron att de marscherade rakt ut i helvetet. Det regnade konstant, vägarna förstördes, djur och människa led i det onaturliga vädret. Vad värre var: kungen lämnade det område där han och Lewenhaupt skulle mötas.

Tsaren hade fått reda på att Karl XII vikt av söderut, mot Ukraina och kosackernas land. Tsarens bästa armékårer vek den ena efter den andra av från Karl XII:s spår och vände kosan mot den kurländska kåren. Lewenhaupt förenade skicklighet med en osannolik tur. Ryssarna hittade dem inte. Vid ett tillfälle passerade en rysk dragonkår i svenskarnas spår utan att märka något. Så förblev det ända till de sista dagarna i september, då det rapporterades att stora svenska kolonner var på väg mot floden Soz. De ryska divisionerna ändrade kurs för att skyndsamt sammanstråla vid en by vid namn Lesnaja.

 

 

 

Lesnaja 2

Den kurländska kåren hade en imponerande meritlista: segrar vid Saladen 1703, Jakobstadt 1704 och Gemauerthof 1705; inga nederlag. Lewenhaupts armé kallas kurländska kåren på grund av sitt huvudsakliga operationsområde i södra Baltikum. Förbanden kom från stora delar av det svenska imperiet: Sverige, Finland och Baltikum. Nu skulle de samverka med Karl XII:s armé som kom marscherande genom Polen för att slå den ende kvarvarande fienden – tsar Peters Ryssland. Ill . Alf Lannerbäck


 

 


Slaget vid Lesnaja

 

Den strid som tog vid var en av de längsta och hårdaste under hela kriget. Ytligt betraktad var det ryska dragoner och tillfälligt beridna infanterister, bland dem gardestrupperna, som överföll en eskorterad underhållskolonn. I själva verket var det de bästa ryska trupperna som ställdes mot några av de bästa svenska. Många av karolinerna hade visserligen temporärt förvandlats till kuskar och ”cowboys”, men de var i grunden välutrustade, vältränade och alltigenom segerrika veteraner som leddes av hårdföra och skickliga officerare under en av krigets dittills mest framgångsrika generaler.

 

 

Lewenhaupt


General Adam Ludvig Lewenhaupt har fått ta mycket kritik de senaste trehundra åren, men det är från vissa äldre militärhistoriker som inte riktigt har kunnat befria sig från tanken att det måste vara någons fel att stormaktsväldet föll, och att denna någon var general Lewenhaupt. Men om Lesnaja var ”Poltavas moder” – var Lewenhaupt verkligen dess fader?

 

 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!