alt

 

Slaget vid Svensksund i juli 1790 är en av de absolut största svenska segrarna någonsin, både till lands och till sjöss. Den ryska skärgårdsflottan blev i det närmaste skjuten i småbitar. Offren räknades i tusental och Ryssland tvangs till fredsförhandlingar. Två år tidigare, efter sjöslaget vid Hogland, hade läget för svenskarna dock inte sett lika bra ut. Från Hogland till Svensksund berättar historien om sjöstriderna under Gustav III:s krig mot Ryssland.

Natten till den 1 juli 1788 gick svenska trupper över gränsen till Ryssland. Det officiella skälet var att ryska trupper den 28 juni hade beskjutit en svensk gränspostering. Det finns starka skäl att tro på teorin att Gustav III hade låtit svenskar utklädda till kosacker genomföra överfallet. 1772 års regeringsform förbjöd kungen att starta anfallskrig utan ständernas medgivande.


alt

För att möta det ryska hotet skapades på 1750-talet skärgårdsflottan, bestående av bland annat grundgående kanonbåtar. Dessa var framgångsrika i kustnära vatten, men mindre lämpade för öppet hav. Båtarna var så små att det till och med var problematiskt att hålla krutet torrt. Under strid var en träff minst sagt ödesdiger, men samtidigt var målytan den minsta tänkbara.


Kriget kan ses bland annat som ett revanschkrig för att återerövra de delar av Finland som förlorades till Ryssland 1743. Syftet var också att bryta det inringningshot som alliansen mellan Ryssland och Danmark utgjorde. Osmanska rikets angrepp på Ryssland 1787 erbjöd ett passande tillfälle, varför Sverige mobiliserade.

 

 

alt

Under slaget vid Svensksund låg de svenska kanonbåtarna i lä, medan ryssarna hade problem
i det mer öppna vattnet. Resultatet blev en massaker på den ryska skärgårdsflottan.

Anfallsplanen var djärv och förmodligen fullt genomförbar. Den huvudsakliga idén var att man skulle landsätta en armé på femtontusen man utanför Sankt Petersburg, marschera in i staden och därefter diktera fredsvillkoren. Samtidigt skulle Savolakskåren rycka över gränsen och erövra Nyslott. Planens styrka låg i att Sankt Petersburg var så gott som försvarslöst, eftersom huvuddelen av de ryska styrkorna var upptagna med det pågående kriget i söder. Genomförandet byggde på att den ryska flottan skulle besegras på ett tidigt stadium, vilket inte var helt orealistiskt. Sverige hade vid denna tid en imponerande flotta, byggd för franska subsidiepengar.

 

slaget vid hogland

Vid ön Hogland i Finska viken möttes de svenska och ryska örlogsflottorna omkring klockan 17.00 den 17 juli 1788. Parterna var jämbördiga: mot Sveriges femton linjeskepp och elva fregatter stod Rysslands sjutton linjeskepp och åtta fregatter.


alt



Gustav III:s bror, hertig Karl, förde befälet över svenskarna, medan ryssarna leddes av amiral Samuil Karlovitj Greigh. Den sistnämnde var en erfaren sjöofficer, medan hertig Karl saknade sjömilitär utbildning. Den verklige befälhavaren på svensk sida var därför Otto Henrik Nordenskjöld. I Från Hogland till Svensksund ges återkommande ögonvittnesskildringar. Om slaget vid Hogland berättar major Fredrik Hierta:

alt


Attacken mot de ryska ställningarna vid Uuraansaari den 17 juni 1790 visar hur kustnära de svenska kanonbåtarna kunde operera. På nära håll skjuter svenskarna sönder ett ryskt kustbatteri. En träbyggnad fattar eld och det ryska ammunitionsförrådet exploderar. Svenskt infanteri landsätts. Till höger ses ryska soldater retirera över en bro, som attackeras av kanonslupar. Hela sjökriget 1788–1790 var fyllt av yttersta dramatik.

 

Knappt hade Hedvig [linjeskeppet Hedvig Elisabeth Charlotta] skjutit första skottet förrän hela linjen gav
en gruvlig salva av båda batterierne, den fienden i samma ögonblick på lika sätt besvarade, och kunde
man, innan krutröken förtog prospecten [sikten], se huru kulorne från båda linjerna passerade varandra
med studsar på vattnet och träffade dels skeppen, dels folk och tacklage [riggar]. Efter elden av första
laget [bredsidan] blev krutröken oerhört tjock; ögat kunde sedan ingenting distinguera [urskilja]. Kanonernas gruvliga brak och dån, blesserades [sårades] skrik, kulornas väsande i mån av deras storlek gjorde en konsert, som kunde injaga fasa hos den modigaste, i synnerhet då flera personer stupade på en gång, för en och samma kula, hjärnan av deras sönderskjutna huvuden kringspridd och jämte deras blod trampad under de levandes fötter; skärvor av krossade huvudskålar fastsittande i skeppets inre sidor, ditförde av kulans kraft, armar och ben skilde från kroppen, hastigare än ögneblicket, och slutligen de döda avsides vräkte i högar, eller genast kastade i sjön.

Drabbningen pågick i sex timmar, ända till mörkrets inbrott. Krut- och brandröken låg då så tät över vattnet att flaggsignaler inte längre syntes, varför artillerielden fick ledas från småbåtar som roddes av och an mellan skeppen. Svenskarna förlorade tvåhundra man, ryssarna sexhundra. Brist på kanonkulor tvingade svenskarna att skiljas från den sönderskjutna men reparabla ryska flottan. Svenskarna seglade till Sveaborg och ryssarna till Kronstadt.


seger eller nederlag?

Slaget vid Hogland firades som en svensk seger, men slutade egentligen oavgjort. Med slagets utgång hade svenskarna dock misslyckats med att uppnå herraväldet över Finska viken, varför landstigningen vid Sankt Petersburg måste senareläggas. Det strategiska initiativet hade gått förlorat.



alt


Vid tiden för svenskarnas angrepp rustades – ironiskt nog – den ryska flottan inför avfärd till Medelhavet. En veckas senareläggning skulle ha medfört en promenadseger för svenska flottan. Slagets utgång gav upphov till en inhemsk opposition mot kriget. Upproriska officerare sökte inleda fredsförhandlingar med Katarina den stora. Om den så kallade Likkalanoten och Anjalaförbundet berättar Magnus Ullman i Från Hogland till Svensksund. Gustav III var dock situationen mogen och lyckades – mycket tack vare Danmarks angrepp på Sverige – mobilisera folket mot de upproriska officerarna. I december 1788 var oppositionen utmanövrerad så att kriget kunde föras vidare.


slaget vid svensksund

Efter den inledande fasen sommaren 1788 var kriget relativt händelsefattigt. På sommaren 1790 bestämde
sig därför Gustav III för att försöka få till stånd ett avgörande. Det gällde att först vinna herraväldet till sjöss. Den svenska flottan hade i början av juni blivit instängd av en rysk flottstyrka i Viborgska viken. Den ryska styrkan uppgick till femtio fartyg och den svenska till omkring 250, skärgårdsflottan inräknad. Ombord befann sig kungen, hertig Karl och minst trettiotusen man. En utbrytning var nödvändig, innan ryssarna erhöll förstärkning. Den 3 juli 1790 gjordes sålunda den djärva utbrytning, som har gått till historien som Viborgska gatloppet.

alt

Per Kraffts målning visar en kraftfull hertig Karl under slaget vid Hogland. I själva verket var det dock Otto Henrik Nordenskjöld som förde befälet. Karl själv skrev till sin hustru Hedvig Elisabeth Charlotta att han kände sig som ”en sjömanslärling som börjar sitt yrke vid fyrtio år”.


Efter utbrytningen lade sig skärgårdsflottan i Svensksund för att hindra den ryska galäreskaderns framträngande västerut. Den svenska skärgårdsflottan bestod av fem skärgårdsfregatter, sexton galärer samt 190 kanonslupar och kanonbåtar. Kungen själv förde befälet med överstelöjtnant Carl Olof Cronstedt som flaggkapten. Den ryska flottan, under ledning av prins Karl av Nassau-Siegen, räknade omkring 255 fartyg. På förmiddagen den 9 juli gjorde ryssarna ett massivt anfall, men möttes av kraftiga och väl genomförda motanfall. Striderna fortsatte till mörkrets inbrott, då en växande sydvästlig vind hindrade de ryska fartygen att dra sig undan i tid. De svenska flottenheterna låg i lä och sköt den av vind och vågor störda ryska skärgårdsflottan fullkomligt sönder och samman. I gryningen den 10 juli fortsatte striderna och slutade med en avgörande svensk seger. De ryska förlusterna uppgick till 61 fartyg och cirka niotusen man (varav 6 500 fångar). Sverige förlorade endast sex fartyg och cirka sjuhundra man. Det ryska nederlaget var förkrossande.


alt



Segern vid Svensksund skapade förutsättningar för en för Sverige gynnsam fred. Den 14 augusti slöts fredsfördraget i Värälä. Det innebar att de tidigare förödmjukande bestämmelserna som gav
ryssarna möjlighet att blanda sig i svenska inre angelägenheter upphävdes, men de tidigare förlorade
provinserna förblev ryska.

Med sedvanlig berättarglädje har Magnus Ullman tagit sig an detta spännande ämne. Hans hobby är att vid sidan av advokatyrket skriva historiska böcker, ofta med marint tema. Att han nu ger sig i kast med svenska flottans största seger någonsin är därför inte konstigt. En stor behållning med boken är att författaren har samlat en ovanligt stor mängd av de olika målningar som skildrar sjökriget mot Ryssland 1788–1790. Detta är således en bok inte bara för den vetgirige, utan också för den som finner nöje i att studera kanonernas dån och vågornas skum genom skickliga konstnärers penseldrag. Dessa panoraman ledsagas av rappt skrivna och intresseväckande texter, som ger en fullödig resumé av krigshandlingarna till sjöss 1788–1790 – från slaget vid Hogland till slaget vid Svensksund.

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!