Första världskriget är mest känt för det fasansfullt förlustbringande skyttegravskriget på västfronten. Vad som inte får glömmas bort är att samtliga militära operationer av betydelse och i själva verket hela krigets slutliga utgång också hängde på fungerande förbindelser över haven och därmed på sjökriget. Detta är vad den sjätte och sista volymen i SMB:s stora serie om första världskriget handlar om. Boken håller samma höga kvalitet som de tidigare volymerna och försvarar väl sin plats i serien.

alt

 

Verkets inledande historiska översikt av sjökrigets förändring under 1800-talet som en konsekvens av industrialismens genombrott och framväxande ny teknik ökar läsarens förståelse för dess roll under första världskriget. De marina kampanjer och sjöslag som beskrivs i boken hade alla kampen om sjökommunikationerna som strategisk utgångspunkt. Detta gällde strider om herraväldet över sjövägar – nära såväl som fjärran – och kampen om de viktiga farlederna som Dardanellerna, Engelska kanalen och Otrantosundet.

 

alt

Slagskepp ur brittiska Royal Navy avfyrar bredsidor mot tyska högsjöflottan under
Skagerrakslaget, en av de största marina drabbningarna i krigshistorien.
Närmare fyrtio av förmånsbokens sidor ägnas åt denna gigantiska tvekamp!


marina strategier

Den brittiska – och franska – marina strategin syftade primärt till att säkra ostörda sjökommunikationer praktiskt taget överallt i världen. Detta underlättades av mycket förmånliga geografiska förhållanden, som möjliggjorde att den tyska flottan och all tysk sjötrafik genom en fjärrblockad stängdes in i Nordsjön och Östersjön. Samma sak gällde också för den österrikisk-ungerska flottan med dess baser längst uppe i Adriatiska havet. Det långsiktiga strategiska målet för den tyska marinen var att vinna ett sådant herravälde över farvattnen runt de brittiska öarna att Storbritannien skulle kunna blockeras. Därmed skulle den brit tiska försörjningen såväl av den egna befolkningen som av trupperna på kontinenten i hög grad försvåras. Samtidigt skulle fiendens blockad av det egna landet brytas. Styrkeförhållandena gjorde emellertid att ett sådant herravälde var omöjligt att uppnå med övervattensstridskrafter. I stället fick man utnyttja min- och ubåtskrigföring, men användandet av det nya vapnet ubåten i stor skala mot handelssjöfarten var emellertid folkrättsligt och politiskt ett problem som man aldrig kom tillrätta med. Tyskland led således både av ett instängt maringeografiskt läge och otillräckliga resurser, vilket gjorde att det var svårt att förverkliga strategin.

 


alt





  

krigets inledning

Genom det brittiska (och franska) herraväldet över Engelska kanalen kunde den brittiska expeditionskåren snabbt skeppas över till Frankrike utan förluster. Den kom sedan att spela en roll för att fördröja och slutligen hejda tyskarnas framryckning mot Paris under den första krigsmånaden. Den första krigsveckan inträffade också den berömda episoden med de tyska örlogsfartygen Goeben och Breslau. Dessa fartyg undkom i krigets inledning brittiska styrkor i Medelhavet och kunde oskadda nå Osmanska rikets huvudstad Konstantinopel.
Fartygen övergick i osmansk tjänst och detta land allierade sig kort därefter med Tyskland. Krigsdeltagandet påskyndade Osmanska rikets sönderfall under och efter kriget.

 

alt

 

Monmouth och Good Hope beskjuts av en tysk kryssareskader utanför
Chiles kust strax efter krigsutbrottet. I månadens förmånsbok beskrivs
sjökriget ur alla aspekter; blockaden, striderna, slagen, ubåtskrigföringen
och amfibieoperationerna.

 

sjöfartskriget

Den brittiska fjärrblockaden av Tyskland är ett exempel på sjöfartskrig utgående från överlägsen styrka och fördelaktiga geografiska förhållanden. Efterhand avskar blockaden Tyskland från all fjärrsjöfart. Under hösten 1914 utspelade sig, också med sjöfartskrig som den gemensamma nämnaren, en serie närmast episka händelser på världshaven långt bort från den europeiska krigsskådeplatsen. Den tyska Fjärran österneskadern seglade då från sin ursprungliga bas i Kina tvärs över Stilla havet och utkämpade två berömda sjöstrider vid Sydamerikas kust. Enstaka tyska kryssare fortsatte sedan sina härjningar innan de på dramatiska sätt mötte sitt öde. Även om den tyska flottan under hela kriget försökte att med hjälpkryssare skära av de brittiska sjöhandelsvägarna långt ute på världshaven blev ubåten nu det dominerande redskapet i sjöfartskriget. Hela detta skeende skildras i boken, som vanligt väl illustrerat av kartor och skisser.

 


alt

 

dardanellerna och gallipoli

Utgångspunkten för Dardanelleroperationen var ett av marinministern Winston Churchills många hugskott. I detta fall strävade han efter att öppna en ny krigsskådeplats som ett alternativ till den redan fastlåsta västfronten. Försöken att öppna farleden mellan Medelhavet och Svarta havet blev ett blodigt misslyckande som kostade cirka 44 000 av ententens soldater livet, förutom att flera äldre slagskepp sänktes eller skadades. En annan sak som också höll på att gå i kvav var Churchills politiska karriär. Stämpeln han fick hade så när förhindrat hans odödliga roll som premiärminister 25 år senare. Detta var britternas första amfibieoperation av betydelse på omkring etthundra år och erfarenheterna från den, liksom lärdomarna av operationer med flernationella styrkor, äger ofta relevans ännu i dag.

 

 alt

Scharnhorst går under. Gneisenau i bakgrunden överlevde ytterligare en dryg timme.
Det är inte svårt att föreställa sig dramatiken och skräcken när tunga granater regnade
över pansarklädda skrov och däck under första världskrigets sjöstrider. Man kan nästan
höra stridslarmet!

 

ubåtskriget

Även om ubåtarna nu hade blivit ett stridsmedel att räkna med fanns det fortfarande stora praktiska problem. Ett av dem var att deras uthållighet till sjöss begränsades av att den miljö besättningarna hade att leva i med fullt fog kunde liknas vid insidan på ett i bruk varande huvudavloppsrör. Kunskaperna om ubåtarna var ofta bristfälliga. En nyss pensionerad brittisk amiral hävdade således att ubåtar var ett i stort sett värdelöst vapensystem, ”eftersom de måste återvända i hamn så ofta för att ladda batterierna”. Dessutom fördömdes de såsom varande ”oengelska”. Taktiskt svårhanterbara internationella avtal förbjöd dessutom ubåtar att sänka handelsfartyg utan att först ha fört besättning och passagerare i trygghet, vilket tolkades som ”i en livbåt inom sikt av land”. Det ryckigt förda ”oinskränkta ubåtskriget” under krigets första halvår fick avbrytas när förlusterna i främst civila amerikanska människoliv fick kraftiga opinionsmässiga konsekvenser.

Indignationen i USA förde landet till randen av en krigsförklaring mot Tyskland. En sådan risk vågade den tyska stats- och militärledningen ännu inte ta. Därför följde en period på omkring två år under vilken det tyska ubåtskriget starkt begränsades genom ett iakttagande av de internationella konventionerna. Rent militärt hade operationerna gett löften om att stora resultat skulle kunna uppnås, om man på politisk nivå beslöt sig för att ignorera världsopinionen, främst USA, och åter släppa lös ”havsvargarna”.

 

 

alt 

 





  

kriget sprider sig

Först efter det ur tysk strategisk synpunkt resultatlösa Skagerrakslaget i maj och juni 1916 påbörjades en omvärdering. Först i mars 1917 återupptogs, inte utan vånda, det obegränsade ubåtskriget mot handelssjöfarten till och från Storbritannien. Kampanjen blev inledningsvis mycket framgångsrik. Detta berodde bland annat på att det brittiska amiralitetet tog lång tid på sig att hitta motmedel. När ett konvojsystem började införas sommaren 1917 var landets försörjningssituation kritisk och Tyskland förmodligen närmare en seger i kriget än någon gång tidigare. Den operativa framgången med ubåtskrigföringen fick emellertid betalas med ett högt pris. De återupptagna angreppen på handelssjöfarten – tillsammans med den sällsynt klumpigt skötta diploma tiska framstöten till Mexico – blev den avgörande faktorn bakom USA:s inträde i kriget på ententemakternas sida i april 1917. Därmed var Tysklands slutliga nederlag i första världskriget egentligen bara en tidsfråga, även mycket blod ännu skulle komma att spillas. Även om ubåtskrigföringen under första världskriget – helt korrekt –mest associeras med det direkta hotet mot sjövägarna fanns det också ubåtsoperationer i farvatten som Östersjön och Dardanellerna som tillhör sjökrigshistoriens mest oförvägna. Månadens förmånsbok försummar inte dessa episoder!


alt


John Travers Cornwell, sextonårig matros på HMS Chester,
betjänar ensam kanonen efter att övriga ur pjässervisen har
stupat. Efter ytterligare femton minuters strid föll även han,
och avled på sjukhus ett par dagar senare. Cornwell tilldelades
postumt Victoriakorset.  

 

nordsjön och skagerrakslaget

Sjökriget bestod, liksom landkriget, av rutinverksamhet dag ut och dag in, plötsligt avbruten av livsfara och strider. Det var i Nordsjön som de krigförande oftast möttes genom avspärrning av utloppen, rädföretag åt båda hållen och sjöstrider av olika dignitet. Dessa var vid några tillfällen så stora att de har fått egna namn i sjökrigshistorien.

Överlägset störst och mest omtalat blev Skagerrakslaget i maj och juni 1916, som ägnas ett helt kapitel i boken. Trots stora förluster i människoliv ändrade slagets utgång ingenting beträffande maktbalansen i Nordsjön: Tyskland var lika instängt bakom de brittiska spärrarna som tidigare.

Situationen ledde till att tyskarna återupptog den oinskränkta ubåtskrigföringen. Fram till krigsslutet möttes brittiska och tyska slagfartyg inte mer i strid. Hochseeflottes ledning försökte visserligen i krigets slutskede organisera ett självmordsaktigt företag för att ärofullt gå under i sin egen version av Götterdämmerung, men de alltmer demoraliserade besättningarna vägrade att offra sina liv för så tvivelaktiga syften och gjorde därför myteri. Den berömda tyska slagflottan internerades efter kriget i det brittiska basområdet Scapa Flow, där fartygen sedan sänktes av sina tyska besättningar hellre än att de skulle utlämnas som krigsbyte till segrarmakterna. Några av vraken ligger kvar där än i dag.

 
alt


 

 

zeebrüggeräden

Den tyska flottan hade baserat torpedbåtar och ubåtar på den ockuperade belgiska kusten, varifrån de kunde operera mot brittiska fartyg och försvarsanordningar i inloppet till Engelska kanalen och även längre norrut. För att omintetgöra detta hot utförde Royal Navy i april 1918 ett innovativt rädföretag mot dessa baser, vilket beskrivs i detalj i boken. Den sjätte delen i SMB:s serie om första världskriget kombinerar på ett utmärkt sätt en innehållsrik text med pedagogiska skisser, informativa faktarutor om politiska och militära aktörer av betydelse samt ett överflöd av högklassiga fotografier. Till yttermera visso har SMB kostat på boken återgivandet av ett antal målningar i fyrfärgstryck. Sammantaget gör detta läsningen av boken till ett nöje. Det är inte var dag man erbjuds ett verk utan svensk motsvarighet som kombinerar lättlästhet med lättillgänglighet.

 

 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!