September 1943. Soldaterna i IR 61 har det lugnt, så lugnt man nu kan ha det på östfronten. Vi får ta del av en frontvardag där döden lurar runt knuten. Denna fjärde del innehåller en bildbilaga med den finlandssvenske krigsveteranen Harry Järvs bilder.

Seriens fjärde volym är intressant på ett kanske något oväntat vis. Nyströms regemente ingår fortfarande i försvaret av fronten omedelbart söder om floden Svir mellan sjöarna Onega och Ladoga. Fortfarande återstår den strid som gjorde regementet berömt: den stora sovjetiska offensiven mot Finland i juni 1944. Om detta vet förstås soldaterna ingenting. Stridsaktiviteten är vid den här tiden låg. Skildringen innehåller mer av soldaternas tankar och resonemang. Boken innehåller också på olika sätt intressanta utdrag ur tidningar, kompaniets av Nyström förda krigsdagbok och order från högre chefer.

När berättelsen börjar har kompaniet, efter nitton oavbrutna månader i frontlinjen, fått ett par veckors återhämtning i stridsområdets bakre del. Man inkvarteras i baracker. Kasernordning med exercis gäller, vilket stör vilan. I brev hem berömmer Nyström kosthållet med färska rotfrukter, grönsaker och fisk. För den mycket uppskattade andliga spisen svarar kringresande fältartister. När kompaniet efter några veckor återvänder till stridslinjen tilldelas de ansvaret för ett nytt avsnitt. Med kritisk blick granskar soldaterna korsur, förbindelsegravar och motståndsnästen. Man börjar plötsligt sakna det gamla, invanda grupperingsområdet. Nästa dag utnyttjar fienden stormigt och regnigt väder för att i skydd av en gles artilleribeskjutning av hela bataljonsområdet snappa bort en post i det gamla kompaniområdet – något som man i Nyströms kompani man och man emellan hävdar ”aldrig hänt om vi varit där”. Snart återgår man emellertid i frontlivets rutiner. Att förbättra fältbefästningarna, som även omfattar en andra försvarslinje ett par kilometer bakom den första, fortsätter att vara en ständigt pågående verksamhet. Samma sak gäller skyddsrummen, ”korsurna” – särskilt vad beträffar dränering och ventilation.


 

Flygblad i Äänislinna (Petrozavodsk) juni 1944. Hilding Nyströms bok innehåller en
mycket intressant jämförelse mellan finsk och sovjetisk propaganda.

 

propaganda och förluster

Nyström jämför på ett mycket belysande sätt den finska respektive den sovjetiska krigspropagandan. Denna riktas i det förstnämnda fallet till Röda arméns frontsoldater, i det andra till hela Finlands befolkning. Frågan aktualiseras av ett besök av en finsk propagandaenhet, vars försåtliga sätt att försöka påverka fienden imponerar på honom.

 



Hilding Nyström


Trots att kompaniets stridsförluster varit förhållandevis små under hela den tid man tillbringat i frontlinjen har personalomsättningen ändå inte varit försumbar. Inte bara förluster i stupade utan även orsaker som kommendering till andra förband, sårskador, sjukdom, befordran, deltagande i kurser och stridsutmattning har alla tagit en tribut på 25 procent under de månader som gått.

Boken lyfts upp av återkommande historier, ofta humoristiska, som belyser olika delar av fältlivet: En kompanichef, aktiv löjtnant och följaktligen van vid oklanderlig respekt från sina underordnades sida, drog inne i en korsu av sig fingerhandskarna och kliade sig energiskt på knogarna.

Grannkompaniets sjukvårdare, en veteran som satt innanför dörren och liknade en hopfallen tomsäck, lade märke till detta och kom med en snabb diagnos: ”He ä noo så, att tu ha fått skabbin.” Löjtnanten blev förargad: ”Sa ni du? Ni ser ju att jag är löjtnant!” ”Joo... no sir jag ju he. Men he ä en sjukdom som int gaar ti boot! Men tu kan få salva för skabbin, för han gaar he ti boot.”

Den kärva fronthumorn förnekar sig aldrig. Som en av kompaniets soldater filosoferar: ”Herrigud, när morsan min för tjugo år sen bar mej på armen å såg på fingren mina, så kund hon nog int förstå, att det här pekfingret var gjort för att skicka bulikarna [ryssarna] till helviti.”

 

Väntan, väntan, väntan – och så plötsligt en våldsam urladdning. Krigets vardag
ställer hårda krav på soldaternas nerver.


avgörandets år

Under vintern och våren 1944 fortsätter stridsaktiviteten, med korta, intensiva undantag, att vara förbluffande låg. Det kan gå dagar utan nämnvärd skottlossning innan den relativa friden bryts av kortare granatbeskjutningar, som ibland även kommer från den finska sidan till den sovjetiska. Postställenas ständiga ljusraketer påminner dock alla om den spänning som råder.

Frontlivets tristess fortsätter att vara ett ständigt problem som lägger en tung hand på soldaterna; både för manskapet som har att leva med denna ”förslöande leda” på daglig basis och för chefer som på olika sätt har att skapa meningsfull omväxling och förhindra att förbandens disciplin och fältduglighet går förlorad. Den frestar någon gång också på sämjan inom förbanden. I Nyströms kompani går det så långt att en soldat, i normala fall en rimligt väl fungerande person, under inflytande från den hembrända spriten (som ibland kallades ”Skogens susning”) skryter vitt och brett för att slutligen provocera fram handgripligheter med en av kompaniets bästa krigare. När denne, i tron att konflikten är över, vänder ryggen till undgår han nätt och jämnt en kniv i ryggen. För syndaren väntar sedan flera år på tukthus.

 

 

Kamrater 1943-1944 är rikt illustrerad med kartor, illustrationer och fotografier.


Bland soldaterna finns fortfarande olika politiska åsikter även om de som tidigare förtröstat beträffande krigets utgång nu i huvudsak gett upp. Alla ser dock Sovjetunionen som ett stort hot mot Finland när den tyska bundsförvanten nu trycks allt längre västerut och den baltiska kusten hotar att snart åter kunna bli ett basområde för flyganfall mot södra Finland. Finska nyhetsmedia är ålagda en viss återhållsamhet i sina rapporter och kommentarer (men framstår ändå på det politiska planet som förbluffande frispråkiga). Däremot finns det ingenting som hindrar soldaterna att lyssna på utländska radioprogram eller att läsa rikssvenska tidningar, som fritt får införas till Finland. Kunskapen om krigsläget i stort, inrikespolitiska konflikter och – faktiskt – de förment hemliga förhandlingskontakterna mellan Finland och Sovjetunionen i början av 1944 är därmed förvånansvärt stor även framme i frontlinjen.

 

 

livet i fält

Bokens författare är en god iakttagare av människor i olika situationer. Detta gäller inte minst skilda sätt att utöva ledarskap i den speciella militära miljön och under frontlivets påfrestningar. Hans reflexioner om officerarna och kraven på en god chef känns relevanta än i dag.

Nyströms kompani omgrupperas i april 1944 till ett nytt område i försvarslinjen, vida mer utsatt för fiendens insyn och eld än vad man tidigare varit van vid. Detta kostar honom så när livet när han obetänksamt exponerar sig för fientlig eld under en förflyttning. Kompaniet finner sig i alla fall snart allt bättre till rätta i det nya området, trots dess läge, som man accepterar med viss stolthet. I det stora perspektivet är detta föga tröst, eftersom nästan alla nu definitivt insett att Tyskland kommer att förlora kriget. De härdade soldaterna anar därför att den relativa ”friden” vid fronten bara är något övergående.

En finsk granatkastargrupp poserar för kameran, iklädda hjälmar som försetts med
skogskamouflage. Månadens förmånsbok skildrar inte storslagna strategier, utan snarare
den vanlige soldatens känslor och upplevelser.


När denna den fjärde boken av fem slutar den sista april 1944 inser flertalet att någon fred inte är i sikte. Med klok blick fastslår Nyström att det gångna halvåret, med dess perioder av låg stridsaktivitet mot en hotande bakgrund av politiska händelser har varit betydelsefullt: det har stärkt försvarsviljan. Under vintern och våren syntes, för den optimistiske, en fred med Sovjetunionen ligga inom räckhåll. Därav blev emellertid intet – tvärtom. Stalin skärpte efter hand tonen och ställde oantagliga krav.

 

 

Mot slutstriden

Dag efter dag har frontlivet och osäkerheten om framtiden berett soldaterna för ”storsmällen” – den våldsamma upplösning som alla fruktade. Kamratskap, delade faror och umbäranden samt grumsande över befälen – ”snarvlet” – bevarade den jämvikt i sinnena som fick dem att klara av den instundande sommaren 1944. Om detta handlar bokseriens sista del.

Genom sitt breda sätt att berätta och förmågan att förena det lilla perspektivet ur de samtida källorna med historiska fakta blir Nyströms fjärde bok en lika tänkvärd skildring av kriget ur hans synvinkel som de tre första.


 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!