Skagerackslaget i maj 1916 var historiens största drabbning där vapnen var fartygsartilleri och torpeder. Johan Lupander, författare till den kritikerrosade boken Midway 1942 har nu gett sig i kast med detta berömda sjöslag.

I Skagerackslaget utanför Jyllands västkust möttes 250 brittiska och tyska fartyg i vad som blev historiens största sjöslag som utkämpats på en plats. 64 slagskepp och slagkryssare innebar en koncentration av artilleristisk eldkraft som aldrig överträffats. Slaget innehåller samtidigt ett antal paradoxer som diskuteras närmare i boken, som att den ena kombattanten egentligen inte hade något att vinna på det ur strategisk synvinkel och att den andra av dem länge talade om sin stora seger, som emellertid bara gjort läget i stort ännu ofördelaktigare för honom!

Johan Lupanders bok är en specialutgåva exklusivt för SMB och samtidigt den första beskrivningen av slaget på svenska i bokformat – vilket måste anses vara på tiden!

 


Första världskriget

Slaget sätts in i ett historiskt, strategiskt och tekniskt sammanhang. Stridsskildringar från Falklandsöarna, Doggers bank och kustbeskjutningar växlas med personporträtt av olika marina chefer. Utvecklingen av de stora örlogsfartygen och deras vapen hade skett språngvis under decenniet före krigsutbrottet och författaren beskriver ingående de olika fartygstypernas bakgrund, egenskaper och vapen. Där hittar läsaren sällan omtalade tekniska förhållanden som att man redan 1910 hade konstaterat att de brittiska slagskeppens och slagkryssarnas pansarbrytande ammunition var i stort sett oduglig och deras drivladdningar så instabila att de kunde bli en akut fara för det egna fartyget. Vad gäller taktiken får den som inte vet vad det innebar att ”korsa T” här en detaljerad förklaring, stödd av en skiss, av denna fördelaktiga taktiska position som skulle bli en realitet under slaget.


Slagskeppet Benbow i spetsen för en brittisk kolonn.


Den än så länge primitiva signalspaningen kom att betyda mycket för den brittiska sidan. Att slaget alls kom att äga rum berodde inte minst på att det berömda ”Room 40” hade en god förmåga att uppfånga och forcera den tyska marinens hemliga radiotrafik och ge förvarning i god tid när fiendeflottan skulle gå till sjöss. Tack vare denna information kunde Royal Navys eskadrar inför Skagerackslaget avsegla upp till sex timmar innan de sista tyska fartygen lämnade hamn.

 

Tyska torpedbåtar går till anfall under beskjutning. Fotografiet är en av mycket få tyska stridsbilder från Skagerack. Trebenslavetten strax höger om mitten hör till en vattenkyld kulspruta och dess ammunitionslåda


Slagets upptakt

Boken beskriver här upptakten till slaget och den inledande, legendariska slagkryssarduellen. Författaren sätter in läsaren i hur striderna gick till i detalj (med skisser, fotografier och träfftabeller) och förklarar både de tekniska och de mänskliga orsakerna till händelseutvecklingen; inte minst de berömda brittiska slagkryssarnas tillkortakommanden. Här skildras allt från amiralsbryggor till kanontorn, ammunitionsdurkar och eldledningscentraler djupt nere i fartygen till de högt placerade, pansrade centralsiktena.

 

Ett brittiskt slagskepp avlossar en bredsida. Några fartyg ur den här klassen tjänstgjorde så sent som under D-dagen och besköt de tyska ställningarna i Normandie.


I sjökrigshistoriens mest dramatiska artilleriduell besegrade den skenbart underlägsna tyska slagkryssareskadern sin brittiska motsvarighet och sänkte två av dess stora fartyg i dånande explosioner, flammor och rök. För den segervana brittiska flottan, som i mer än ett sekel hade levt ”i Trafalgars långa, lugna lä” var chocken närmast ofattbar. För att hitta ett sjöslag med lika omfattande brittiska förluster får man faktiskt gå tillbaka till senare delen av 1600-talet! Dessutom lyckades den tyske amiralen Hipper nästan locka de brittiska fartygen in i gapet på den tyska slagskeppsflottan, som överraskande dök upp ur diset. I kaskader av tyska granatnedslag fick de brittiska fartygen göra helt om och med högsta möjliga fart skynda norrut. Det blev en drygt timslång jakt där båda sidor ansträngde sina maskinerier till det yttersta och där en slumpträff eller ett maskinhaveri skulle ha blivit ödesdigert för varje brittiskt fartyg. De tyska slagskeppen skyndade efter de brittiska slagkryssarna, som i sin tur nästan lurade dem rakt i armarna på den överlägsna brittiska huvudstyrkan. Ett av slagets kritiska moment – när och hur den brittiska slagskeppsflottan skulle formera stridslinje – beskrivs ingående och ger verkligen en känsla av den högste chefens ensamhet inför ett avgörande beslut. Slaget övergick i ett virrvarr av dueller i dis och rök mellan större och mindre fartyg där ytterligare brittiska fartyg exploderade och tyska skepp fick svåra skador.


Boken är rikt illustrerad med kartor och faktatabeller för att du verkligen skall
förstå hur Skagerackslaget gick till.


Hochseeflotte demonstrerade sin skicklighet i tre manövrar som blivit berömda – Gefechtskehrtwendungen, där de 22 slagskeppen i den tyska kolonnen samordnat girade helt om och fortsatte på kontrakurs, fortfarande i kolonn fast i omvänd ordning. Två av dessa girar utfördes i ett veritabelt granatregn och vid den sista satte den tyske flottchefen in 31 torpedbåtar i ett anfall mot den brittiska stridslinjen. Den brittiske högste chefen, amiral Jellicoe, hamnade då i en taktisk situation som han löste på ett intränat, defensivt sätt. I boken diskuteras varianter på torpedförsvarstaktik, illustrerat med skisser. Den brittiske amiralens försiktighet räddade hans fartyg från att bli träffade, men innebar också – med ett undantag – slutet på skottväxlingen mellan de tunga fartygen.

 

En granat från Moltke har gjort ett prydligt hål genom övre sidopansaret på Tiger. Bakom pansaret vållades avsevärda skador när granaten detonerade sju meter in i fartyget och orsakade en brand i en ammunitionshiss som dödade tolv man. Granatens botten slog dessutom genom ytterligare en pansarplåt och träffade en av Tigers huvudångledningar, dock inte längre med tillräcklig kraft för att skada den.


Detta innebar emellertid inte något slut på striderna. Slumpen mer än de båda amiralernas dispositioner medförde att när mörkret föll hade den brittiska flottan placerat sig mellan den tyska och dess hemmabaser. Slaget övergick nu i en serie nog så blodiga och förvirrade nattstrider mellan små och stora fartyg, som redovisas i boken med stöd av skisser. Tack vare britternas inkompetens och tyskarnas skicklighet kombinerad med målmedvetenhet lyckades Hochseeflottes slagskepp ta sig igenom den brittiska formationens kö och till priset av ytterligare förluster nå fram till den danska kusten och hemmabaserna längre söderut. Vad som sedan återstod var för de många svårt skadade fartygen på bägge sidor att ta sig i hamn. I boken redovisas, fartyg för fartyg, denna kamp som i umbäranden inte stod själva striderna efter.


Du får en ingående beskrivning av de örlogsfartyg som deltog i Skageracksslaget.


Författaren diskuterar ingående konsekvenserna av slaget, de erfarenheter som drogs och kampen om eftermälet. Det råder ingen tvekan om att tyskarna vann propagandakriget! Slagets strategiska betydelse och alternativa utfall belyses med en ingående kontrafaktisk diskussion. Dess slutsatser kan framstå som något överraskande när man betänker slagets historiska berömmelse.


En bok med ambitioner

Bokens text kompletteras av över etthundra skisser, kartor och fotografier som i många fall inte har publicerats tidigare. Detaljerade tekniska frågor, som de stridande parternas eldledningssystem och ammunitionstyper, diskuteras i bilagor som även innehåller omfattande statistik beträffande fartyg, vapen, reparationstider och inte minst förluster.

Johan Lupanders nya bok är inte bara en faktatät och mycket spännande historia utan också ett verk som lättillgängligt beskriver slagets komplicerade förlopp på ett sätt som tar fasta på både dess dramatik och dess orsakssammanhang.

 

I boken ägnas en hel bilaga åt att i detalj redovisa analyser av slagkryssarnas undergång och visar även hur främst slumpen räddade ytterligare två brittiska slagkryssare från durkexplosioner. Att flera tyska slagkryssare också drabbades av träffar och brand i sina kanontorn och durkar, men utan att detta ledde till någon katastrofal explosion, är ett faktum som ställer de brittiska förlusterna i ännu bjärtare kontrast.

Johan Lupander (född 1946) är civilekonom och har haft ett livslångt intresse för militärhistoria. Han är känd för SMB:s medlemmar inte bara genom sin första bok, Midway 1942. Vändpunkten i Stilla havet (2007), utan också som en produktiv skribent av militärhistoriska artiklar och fotoreportage. Dessutom har han anlitats som sak- och språkgranskare av böcker och artiklar och som föredragshållare.

Johan Lupander lyckas som få före honom återge sjöslagets väsen för läsaren.

           Johan Lupander 

 

Faktaruta 1

De båda flottorna som möttes i strid leddes av amiraler av mycket växlande snitt. Där fanns alla typer från den alltid stridslystne boxningsfanatikern Sir Robert Arbuthnot till den tyske viceamiralen Reinhold Scheer, som under ett omtalat kyligt yttre dolde känslor av gemenskap med sina slagskepp, även de äldre, som så när skulle komma att leda dem i fördärvet.

Den största uthålliga berömmelsen har dock, av skäl som boken går närmare in på, kommit den brittiska slagkryssaramiralen David Beatty till del.

 



Den brittiska slagkryssaramiralen David Beatty


Han inledde sin marina karriär som kadett vid Medelhavsflottan år 1886, vid fjorton års ålder. Inledningsvis utmärkte sig Beatty inte på något sätt och hans marina framtid såg tämligen dyster ut. Turen gjorde emellertid att han blev chef för en flodkanonbåt på Nilen och under arméns framryckning mot Khartoum år 1898 fick tillfälle att utmärka sig. En liten, ofta omnämnd, episod kom att få stor framtida betydelse för Beatty: En het dag skickade han iland en flaska champagne till en ung officer och krigskorrespondent. Denne hette Winston Churchill.

Beatty gjorde därefter en lysande karriär i Royal Navy och blev flottans yngste konteramiral sedan Nelson. Elaka tungor hävdade dock, inte utan rätt, att den mer byggde på en förmåga att charmera underlydande, kolleger och tillräckligt många chefer än på ett solitt kunnande i sjöofficersyrkets detaljer. Beattys liv kom i ovanligt hög grad att påverkas av hans hustru Ethels bakgrund och personlighet. Hon var enda dotter till grundaren och ägaren av det amerikanska varuhusimperiet Marshall Field. Ethels förmögenhet och tanklöst arroganta sätt att använda och tala om den var länge en belastning för Beatty och hans anseende bland sina kolleger. När Beatty som kryssarchef i Medelhavet hade pressat maskineriet (mot sin maskinchefs uttryckliga varning) för att hinna i hamn i tid för en cricketmatch så att stora skador uppstod väcktes frågan om att han borde ställas inför krigsrätt. När Ethel fick höra dessa planer blev hennes – vitt spridda – kommentar: ”Åtala David? Så löjligt! Jag kan köpa amiralitetet en ny kryssare!”

Efter att ha varit placerad på landbacken med halv lön räddades Beattys karriär av Winston Churchill i dennes egenskap av ny marinminister. Den framgångsrike politikern mindes den unge löjtnanten och hans kast av en champagneflaska vid Nilens strand och gjorde Beatty till sin särskilde assistent. De två männen – båda självmedvetna och ovanligt unga i sina befattningar – kom väl överens. Churchill tog intryck av det han uppfattade som Beattys strategiska vidsyn och innovationsvänlighet – en bedömning marinministern nog var ganska ensam om. År 1914 utnämnde han sedan Beatty till viceamiral och chef för den brittiska slagkryssareskadern. Detta skedde, på typiskt Churchill-manér, med förbigående av flera amiraler med högre anciennitet än Beatty.

Ett egendomligt drag i Beattys personlighet var hans vidskepelse, som även tog sig uttryck i att han till och från besökte en spådam.

 


Faktaruta 2

 

Varför exploderade de brittiska slagkryssarna?

Skagerackslagets mest dramatiska händelser var tre brittiska slagkryssares undergång i spektakulära ammunitionsexplosioner. Deras orsaker och förlopp skulle stötas och blötas i decennier. Samtidigt var frågan mycket känslig för Royal Navys självbild och stridsmoral: en officer som medan kriget ännu pågick lade fram en rapport som lade en stor del av skulden på slagkryssarnas personal fann sig plötsligt tvångskommenderad till Kina samtidigt som hans rapport gömdes undan.


En 30 cm granat träffar slagskeppet Barham. Denna träff från Derfflinger som hotade att antända ammunitionen beskrivs närmare i boken, som innehåller en rad åskådliga skisser och kartor.

 

 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!