Soldater från väst, inte minst Sverige, befinner sig i ett avgörande skede i Afghanistan. Det står och väger, inte minst vad gäller hemmaopinionerna. Frågan ”varför är vi där?” kan dock till stor del besvaras genom kännedom om Sovjetunionens invasion och ockupation av Afghanistan. Boken Sovjet invaderar Afghanistan. En fallskärmsjägare berättar är inte bara en elitsoldats osminkade krigsskildring utan ger även värdefulla insikter.

ANMÄLAN AV MILITÄRHISTORIKER LARS GYLLENHAAL


Det finns stora skillnader mellan Sovjetunionens styrkor i Afghanistan och International Security Assistance Force (ISAF), den av FN år 2001 etablerade och sedan 2003 NATO-ledda säkerhetsstyrkan för Afghanistan. Inte mindre än 44 stater – inklusive Sverige – ingår i dag i ISAF och grundsyftet med denna multinationella styrka är inte införande av Kreml-trogen marxism-leninism utan en hållbar afghansk statsbildning.

Icke desto mindre ställs nu svenska ISAF-soldater inför flera utmaningar som den sovjetiske soldaten i Afghanistan ställdes inför. Terrängen är identisk, stridssituationerna är inte helt olika och afghanska seder och bruk har inte förändrats sedan Sovjetunionens invasion.


SMB presenterar fallskärmsjägaren Zigmas Stankus brutala skildring av den sovjetiska invasionen av Afghanistan. Det är en osminkad berättelse om krigets brutalitet – den första på svenska skriven av någon som var med. All Over Press


Det var de sista dagarna i december 1979 som Sovjetunionen under Leonid Brezjnev invaderade Afghanistan. Fallskärmsjägare säkrade landets viktigaste flygplats medan spetsnaz-trupper stormade presidentpalatset och likviderade statschefen. Brezjnevs blixtkrig skulle snabbt ge Sovjetunionen en bättre, det vill säga lydigare, marionettregim i ett av Asiens mest strategiskt belägna länder. Det hela gick dock – som så ofta sker med offensiva planer – käpprätt åt skogen. Sovjetunionens afghanska krig blev en av de värsta konflikterna sedan andra världskriget.


Sovjetunionens bepansrade spjutspets

Det finns dock förvånansvärt litet skrivet på svenska om detta krig. I synnerhet gäller detta skildringar författade av de stridande på fältet. För första gången i Sverige erbjuds nu en sådan redogörelse, nedtecknad av en sovjetisk fallskärmsjägare.



En sovjetisk BMR, ungefär Bepansrat Minröjningsfordon. Dessa användes
främst för att, så långt möjligt, säkra
vägarna för konvojer. Det var dock inte
någon helt säker metod. Ibland använde
gerillan tryckutlösare som detonerade
minan först efter det att ett antal fordon
passerat ovanpå den.
 



Sovjetiska fallskärmsjägare i den
svårtillgängliga afghanska terrängen.
Dessa enheter var med sin fysiska
uthållighet och anpassningsförmåga i stort
sett de enda förband som kunde matcha
gerillan i bergen och de användes flitigt för
alla möjliga typer av operationer.
Jämförelsevis användes de kanske fem
gånger så ofta för stridsuppgifter som
andra förband. 

 

Exklusiv videointervju med Zigmas Stankus

Tryck på play-knappen för att se videointervjun. I spelarens högra hörn finns en knapp för att se filmen i helskärmsläge, tryck sedan på Esc för att komma tillbaka.

 

{flv}1{/flv}

 

Zigmas Stankus, författaren av boken Sovjet invaderar Afghanistan, låter läsaren uppleva kriget ur perspektivet av den både bevingade och bepansrade eliten av Sovjetunionens krigsmakt: luftanfallsstyrkorna (VDV), de mekaniserade luftlandsättningstrupperna, i Sverige kända som Sovjetunionens fallskärmsjägare. Stankus gör detta från ett gediget inifrånperspektiv; han var en av dem. När han beskriver hur det var att tjänstgöra i en BMD, Sovjetunionens fallskärmsfällningsbara stridsfordon, gör han det därför som ingen annan kan. 


Fallskärmsjägarna hade och har en enorm prestige i vårt stora östra grannland. Som Zigmas Stankus skriver var det spetsnaz, fallskärmsjägarna, marininfanteriet och – på nåder – gränstrupperna (ur KGB) som räknades som verklig elit. Övriga sovjetsoldater var, ur en sovjetisk fallskärmsjägares synvinkel, nollor på en nivå av förakt som saknar svensk motsvarighet.

Litauern Zigmas Stankus tjänstgjorde i 345. fallskärmsjägarregementet, en av de första enheter som anlände till Kabuls flygplats i december 1979 för att säkra den för de inkommande trupperna. Hans förband stationerades sedan på flygbasen i Bagram, norr om Kabul. Det var tänkt att vistelsen bara skulle handla om några veckor, men snart fick hans förband marschorder. Målet var att kuva upproriska delar av befolkningen i bergsbyarna. Det dröjde inte länge förrän de unga värnpliktiga, som på kort varsel hade förflyttats till detta för dem helt okända land, fick klart för sig att de inte var välkomna.

 


Stankus tjänstgjorde i Afghanistan under nästan ett och ett halvt år. Hans regemente deltog under den tiden i flera större och mindre operationer såsom genomsökning av byar, inringningar, jakt på Mujahedin (gerillan) i bergen, konvojtjänst och olika specialoperationer. De unga fallskärmsjägarna var inte alls beredda på att behöva utföra den typ av stridsuppgifter de nu ställdes inför. De fick betala dyrt för sina lärdomar, gjorda i striderna i bergen mot den alltmer välorganiserade och beslutsamma afghanska gerillan.


Värnplikt i helvetet

Zigmas Stankus hade sett framför sig hur hans grundutbildning skulle sluta på ett lugnt och odramatiskt sätt. I stället kastades han in i strid i ett helt främmande land. Så här beskriver Stankus den första tidens lätta strider:

Löjtnant Prochorenka utmärkte sig vid stormningen, han sköt alla, vare sig de var beväpnade eller inte. Invid kasernerna radade han upp några obeväpnade afghaner och mejade ner dem med några serier så att hjärnsubstansen smaskade i väggarna. Sedan hoppade han upp på taket till en kasern och fann där två stycken som gömt sig. Han ropade på ryska: ”Statj!” ”Stå upp!”, men de låg kvar utan att fatta något. Detta tolkade löjtnanten som ordervägran och nedlåtenhet gentemot hans axelklaffar och sköt dem där de låg. På några minuter dödade han sjutton afghanska soldater.



Vapen som erövrats av Röda armén från den afghanska gerillan. Den märkliga samlingen säger
mycket om vilken teknisk nivå gerillan befann sig på i krigets inledning. Men detta kom att förändras.


I takt med att motståndet och repressalierna ökade kom striderna i Afghanistan alltmer att likna de grymmaste på östfronten under andra världskriget. Osäkerheten om vem som var med i gerillan och inte skapande ofta situationer där de sovjetiska soldaterna helt enkelt avrättade folk på grund av blotta misstanken. Samma sak gällde problemet med att ta hand om sårade och krigsfångar långt från vägar och civilisation. Detta ledde inte sällan till att de tillfångatagna sköts på fläcken.

Vid misslyckade operationer kunde det hända att man tog hämnd genom att samtliga män i en by avrättades.

Den afghanska gerillan, å sin sida, tog sällan fångar och torterade ofta tillfångatagna sovjetiska soldater på de mest bestialiska sätt innan de avrättade dem. Även Stankus hamnade i situationer som bara kan beskrivas som ett besök i människans mörkaste inre.

 

Zigmas Stankus (till vänster), från Klaipeda i Litauen, var en av de fallskärmssoldater som 1979 invaderade Afghanistan och tjänstgjorde i ett och ett halvt år i det krig som skulle bli Sovjetunionens motsvarighet till USA:s debacle i Vietnamkriget. Det han såg och det han gjorde har för alltid etsat sig fast i hans medvetande. Först nu har han börjat prata om sina upplevelser från kriget.


Soldaternas verkliga språk

En av flera unika aspekter av boken Sovjet invaderar Afghanistan är att den genom den svenske översättaren förmedlar sovjetsoldaternas rätt mustiga samtal på ett trovärdigt sätt. Undertecknad har inte tjänstgjort i annat än den svenska armén, men jag har arbetat i Ryssland under ett decennium – varvid jag undervisade många ungdomar och även träffade en del värnpliktiga.

Möjligen kan någon läsare stötas av det grova språk som ibland förekommer i boken. Efter övervägande har det dock befunnits lämpligt att bevara detta för att stämningen bland soldater och officerare i den sovjetiska armén skall kunna återges så verklighetstroget som möjligt.

Uttrycket ”afghanarmén” (i stället för ”den afghanska armén”) har valts avsiktligt, eftersom detta uttryck på källspråket har en nedsättande klang, med undermeningen att de sovjetiska soldaterna inte fullt ut litade på regeringsstyrkorna.

Bokens översättare, Jonas Öhman, är bekant för dem som tidigare har läst Skogsbröder. Den väpnade kampen i Litauen mot sovjetockupationen.

Författaren, den sovjetiske fallskärmsjägaren Zigmas Stankus, i mitten bland sina
kamrater efter att ha svurit soldateden i oktober 1980. Foto: V. Zdobin


Boken är rikt illustrerad med i Sverige aldrig tidigare publicerade bilder av kriget i Afghanistan, tagna av sovjetsoldaterna själva under sin tjänstgöring. Vapenbeskrivningarna är utöver de vanliga, eftersom författaren själv hanterade vapnen ifråga. Har du liksom undertecknad ett specialintresse för elitförband och ovanliga pansarfordon är boken ett måste.

Då detta skrivs har Sveriges tredje och fjärde stupade i Afghanistan nyligen hemförts. Den första stora anti-talibanoffensiven på åtta år utspelar sig. Sovjet invaderar Afghanistan är alltså synnerligen aktuell.

Oavsett om man har tjänstgjort eller kommer att tjänstgöra i Afghanistan eller aldrig varit där och heller aldrig kommer att fara dit är de svenska insatserna där borta ändå något som kommer att prägla den svenska Försvarsmakten för lång tid framöver. Läs därför på om bakgrunden till dagens krig, läs Sovjet invaderar Afghanistan.

 

 

Översättaren Jonas Öhman

Boken om den sovjetisk-litauiske fallskärmsjägaren i Afghanistan är översatt av SMB-medarbetaren Jonas Öhman, som för övrigt själv gjort värnplikten som fallskärmsjägare i Karlsborg 1984/1985. Öhman är numera på deltid bosatt i Baltikum och talar flytande litauiska, lettiska och ryska. Han har tidigare översatt boken Skogsbröder (2005) om det väpnade motståndet mot Sovjetockupationen i Litauen efter andra världskriget. När han inte översätter gör han dokumentärfilmer om baltisk historia, i synnerhet om efterkrigstiden.

 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!