Stalingrad var en stad, ett slag och en massgrav: en stad som bar Stalins namn och som Hitler till varje pris ville krossa, ett slag som blev vändpunkten i andra världskriget och en massgrav för en hel armé. SMB presenterar en framställning om Stalingrad som i detaljer och illustrationer är överlägsen alla tidigare böcker i ämnet.

 

Generallöjtnant Vasilij Tjujkov och hans 62. sovjetiska armé bet sig fast med ryggen mot Volga med order att kämpa till sista man. Förhållandena var fruktansvärda och blev bara värre. Det fanns ingenstans att ta skydd och ingenstans att gömma sig. Striderna pågick dygnet runt. Ändå bet sig försvararna i 62. sovjetiska armén fast vid flodkanten. Den 14 september 1942 anlände förstärkning i form av 13. gardesskyttedivisionen och armébefälhavaren Vasilij Tjujkov minns första mötet med divisionschefen Aleksandr Rodimtsev:

"Klockan 14 infann sig chefen för 13. gardesskyttedivisionen, Sovjetunionens hjälte generalmajor Aleksandr Rodimtsev hos mig. Han var helt täckt med damm och smuts. För att ta sig fram från Volga till vår stabsplats hade han flera gånger tvingats ned i krevadgropar och gömma sig i ruiner för att undkomma de störtbombande fiendeflygplanen."

 

 

Unikt bildmaterial!

Här kan du bläddra bland ett axplock av alla de unika bilder du finner i månadens förmånsbok.

{besps}slideshow{/besps}
{besps_c}0|4.jpg||En tung sovjetisk stridsvagn av typ KV-1 i kamouflerad eldställning, Brjanskfronten på sommaren 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|5.jpg||Lossning av den tyska stridsvagnen Panzer III Ausf. J ur 24. pansardivisionen, juni 1942. Den tyska arméns enda kvarvarande kavalleridivision hade konverterat till pansardivision inför sommaren 1942. På stridsvagnens högra stänkskärm syns divisionens emblem som knyter an till förflutna som kavalleri.{/besps_c}
{besps_c}0|6.jpg||Klargörning av tysk störtbombplan Junkers Ju 87D-1 Stuka inför ett företag. Östfronten på sommaren 1942. Planet blev symbol för det tyska blixtkriget.{/besps_c}
{besps_c}0|7.jpg||Förband ur den italienska 8. armén rycker fram mot frontlinjen. Artilleridragfordon av märket Fiat Spa TL37, Armégrupp Syd sommaren 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|11.jpg||En kolonn sovjetiska lastbilar av märket ZIS-5 lastade med ammunition, sovjetiska Sydfronten 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|14.jpg||En tysk stormkanonvagn StuG III Ausf. F ur den motoriserade divisionen Grossdeutschland (Stortyskland) sommaren1942.{/besps_c}
{besps_c}0|20.jpg||En tysk pansarvärnskanon 5 cm Pak 38  i 6. tyska armén skjuter mot sovjetiska stridsvagnar, juli 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|21.jpg||En T-34 stridsvagn har fastnat i den sanka marken vid en flodstrand och övergetts av besättningen, Brjanskfronten i juli 1942. På tornet står det skrivet ”För Stalin”.{/besps_c}
{besps_c}0|27.jpg||Ett bepansrat stabsfordon av typ Sd.Kfz. 250 kamoufleras som stäpplandskap med hjälp av gulbrun färg. Västra stranden av Don i juli 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|32.jpg||En tysk motorcykelsoldat under vila, västra stranden av Don i juli 1942. På sidovagnen till motorcykeln BMW R75 syns 24. pansardivisionens emblem.{/besps_c}
{besps_c}0|34.jpg||De tyska trupper som anföll på östfrontens södra flank understöddes från luften av Luftwaffes 4. luftflotta. På bilden syns ett tvåmotorigt bombplan av typ He 111H.{/besps_c}
{besps_c}0|36.jpg||Politruken Vertyletskij ger eld mot ett fientligt flygplan med en luftvärnskulspruta av typ DT, monterad på tornet till en stridsvagn KV-1. Stalingradfronten i juli 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|39.jpg||Meniga och chefer i 192. sovjetiska skyttedivisionen gör sig klara att slå tillbaka anfall från tyska stridsvagnar. Stalingradfronten, västra stranden av Don i början av augusti 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|41.jpg||Stalingrads invånare arbetar med att bygga försvarsanläggningar, augusti 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|47.jpg||Förband ur Wehrmachts 16. pansardivision går över Don. På pontonen syns ett bepansrat stabsfordon Sd.Kfz.251/3, augusti 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|99.jpg||En kort andhämtningspaus mellan striderna. Av den här soldatens utseende får man en uppfattning om hur svår vägen fram till Volga varit för tyskarna. Stalingrad i oktober 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|101.jpg||Tack vare sin höga eldhastighet var den tyska kulsprutan MG34 ett fruktat vapen, särskilt i gatustrider.{/besps_c}
{besps_c}0|115.jpg||Befälhavaren för 62. sovjetiska armén generallöjtnant Vasilij Tjujkov ger order till chefen för 13. gardesskyttedivisionen generalmajor Rodimtsev. Från vänster: arméns stabschef generalmajor N.I. Krylov, Tjujkov, generallöjtnant K.A. Gurov, generalmajor Rodimtsev. Stalingrad i november 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|117.jpg||En sovjetisk stormgrupp i strid i ruinerna av verkstäderna på fabriken Barrikady, Stalingrad i oktober 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|120.jpg||Sovjetiska soldater en Maximkulspruta ger eldunderstöd till en stormgrupp. Stalingrad i november 1942. Varje skyttebataljon hade ett kulsprutekompani och de kunde ha nio Maximkulsprutor.{/besps_c}
{besps_c}0|122.jpg||En tysk officer och en underofficer, båda beväpnade med kulsprutepistoler av typ MP40, i gatustrid, Stalingrad i november 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|124.jpg||En tysk grupp med kulsprutan MG34 slår tillbaka ett motanfall från soldater ur Röda armén, Stalingrad i november 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|134.jpg||En tysk sambandssoldat drar en sambandslinje med tråd, Stalingrad i slutet av oktober 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|139.jpg||Inspektion av ett batteri 4,7 cm pansarvärnskanoner i ett av skarpskytteregementen i den 3. motoriserade divisionen Principe Amadeo Duca d’Aosta, italienska 8. armén på Östfronten, augusti 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|149.jpg||Prickskytten och medlemmen i kommunistiska ungdomsförbundet I.V. Gordejev dödade totalt 58 tyskar, Stalingrad i november 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|166.jpg||Sovjetiskt infanteri går till anfall, Donfronten i december 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|170.jpg||En sovjetisk stormgrupp ur den sovjetiska 62. armén bryter in i ett hus som hålls av tyskarna, Stalingrad i december 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|174.jpg||Av alla fordon var det halvbandvagnarna som lämpade sig bäst för förflyttning över den snötäckta stäppen. På bilden: en tysk sårad soldat lastas ur ett dragfordon. Den 6. tyska armén i december 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|182.jpg||Tyskt infanteri rycker fram mot fronten i 4.pansararmén under Hoth i december 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|199.jpg||Stridsvagnar av typ Pz.IV Ausf. G med lång 7,5 cm kanon (L/48) rör sig över stäppen mot ån Mysjkova. Den 6. pansardivisionen i december 19422.{/besps_c}
{besps_c}0|200.jpg||Sovjetiska pansarvärnssoldater med pansarvärnsgevär i 2. gardesarmén gör sig redo att slå tillbaka ett anfall från fientliga stridsvagnar i linjen vid ån Mysjkova i december 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|206.jpg||Sovjetiskt infanteri har just suttit av från brittiska pansarfordon Universal Carrier och går till anfall mot den främre linjen i fiendens försvar. Sydvästfronten i december 1942.{/besps_c}
{besps_c}0|237.jpg||Ett stort antal tyska fångar togs av Röda Armén vid Stalingrad.{/besps_c}
{besps_c}0|243.jpg||Den röda fanan vajar över Stalingrad den 2 februari 1943.{/besps_c}

 

Michail BarjatinskijMichail Barjatinskij

Enligt sovjetisk historiebeskrivning började slaget om Stalingrad den 17 juli 1942 och pågick till den 2 februari 1943. För Röda armén varade den defensiva fasen av slaget fram till den 18 november 1942 och den offensiva startade nästa dag, då tre sovjetiska frontkommandon inledde ett motanfall med 1,1 miljoner man. Det var oerhört omfattande operationer som nu har fångats på ett föredömligt sett i en sammanhållen framställning av den kände militärhistoriske författaren Michail Barjatinskij, med flera uppskattade verk på sin meritlista, som fick sin inspiration till förmånsboken Stalingrad av en släkting som deltog i slaget.

 

 

Stalingrad Brinner!

Den 23 augusti 1942 blev en mörk dag för staden Stalingrad. Chefen för Stalingradfronten generalöverste Andrej Jeremenko minns:

"Minst 600 tyska flygplan utsatte hela staden samtidigt för ett massivt anfall. Rapporten om att flygplanen närmade sig kom fem minuter innan. Jag känner hur hjärtat börjar slå häftigare och hur kallsvetten bryter fram i pannan. En tanke maler outhärdligt i hjärnan: hela vårt flyg är i luften, men staden, själva staden, ligger nästan utan skydd. På några minuter har den förvandlats till ett brinnande inferno. Hela kvarter, i första hand de med byggnader i trä, försvann på ett ögonblick. I dånet från detonationerna klyvs byggnader i sten och blottar de vanställda stommarna i järn, tegel och metall smälter i hettan, oljan från cisternerna forsar ut i Volga, förvandlar floden till ett eldhav och kastar heta flammor och svart rök som tungor mot skyn."

Även stadens huvudbibliotek med 250 000 böcker brann ned. Biblioteket hade inga böcker kvar efter den 23 augusti. Det var först i september som tyska förband ur 6. tyska armén började tränga in i de södra delarna av staden och de hårda stadsstriderna tog sin början. Kompanichef löjtnant Kolleganov ur 13. gardesskyttesdivisionen rapporterade till sin bataljonschef: ”Chefen, så länge jag lever kommer inte ett enda av asen förbi! Själv är jag helt döv, och håller på att falla ihop, men vi dör hellre än retirerar!”

 

Major Rolf Grams, befälhavare för spaningsbataljonen i 14. tyska pansardivisionen, beskriver striderna som följde:

"Det var tröttande och fasansfulla strider, såväl under som ovan jord. De pågick i ruiner, källare, i virrvarret av ledningssystem i en storstad och dess industrianläggningar. Man mot man. Stridsvagnar kravlade sig uppför berg av sopor och metallskrot, kröp framåt med tjutande larvfötter, genom ett kaos av ödelagda verkstäder och gav eld på nära håll, och tog sig sedan vidare längs igenproppade gator och trånga fabriksgårdar."

Förutom alla infanteridivisioner i 6. tyska armén satte tyskarna in tre pansardivisioner, 14., 16. och 24. pansardivisionerna i Stalingrad.

 

Hitlers Värsta kris

Tjujkov och hans armé höll ut samtidigt som Röda armén förberedde sin stora motoffensiv. Tyskarna fick indikationer om vad som pågick, men tog dem inte på fullt allvar. De tre sovjetiska frontcheferna vid anfallsoperationen den 19 november 1942 var Konstantin Rokossovskij, Nikolaj Vatutin och Andrej Jeremenko.

"Telefonen ringde ursinnigt. Jag vaknade genast ur min sömn. Jag hann inte ens lyfta luren innan jag hörde ett avlägset dån. Stormeld, tänkte jag. Vakthavande officeren anmälde: "Larm, herr överste! Ni ska omedelbart infinna er hos stabschefen!"

Överste Wilhelm Adam på staben för 6. tyska armén insåg snart att varken den tyska eller den rumänska staben kunde säga var den anfallande fiendens främre förband befann sig exakt. En sak stod klar för Adam: 6. armén hotades nu i ryggen.

Det hela utvecklades till en stor framgång för Stalin där 6. tyska armén blev inringad medan Hitler kom att uppleva sin dittills värsta kris. Hitler valde fältmarskalk Erich von Manstein för att lösa situationen och gav honom order att stabilisera fronten vid Stalingrad och bryta in till den inringade 6. tyska armén.

 

Sista striden

Inbrytningen till Stalingrad fick avbrytas då ett nytt svårt läge uppstod för tyskarna. Det sovjetiska överkommandot hade den 16 december 1942 satt igång med nästa fas: operation ”Lilla Saturnus”, som drabbade 8. italienska armén. Detta kunde utvecklas till en ännu större katastrof om de sovjetiska stridsvagnsstyrkorna nådde fram till Rostov. Då var det inte bara 6. tyska armén i Stalingrad som var avskuren, utan även hela tyska armégruppen i Kaukasus. Fältmarskalk von Manstein fick skifta om sina styrkor från att bryta in till Stalingrad till att stoppa det sovjetiska anfallet vid Millerovo–Morozovsk. Här inträffande den berömda striden vid Tatsinskaja, som var ett av de viktiga flygfälten för luftförsörjningen av den inringade 6. tyska armén. Den 24. sovjetiska stridsvagnskåren bröt igenom och tog flygfältet, men blev senare slagen av 11. tyska pansardivisionen som stod under befäl av generalmajor Hermann Balck. Samtidigt som detta pågick föreberedde sig generallöjtnant Konstantin Rokossovskij och hans front för det sista slaget mot den inringade Paulus och 6. tyska armén. Den 10 januari 1943 sattes operation Koltso igång och Donfronten med 39 skyttedivisioner ökade trycket på 6. tyska armén att kapitulera. Läget blev allt mer desperat på tysk sida. Paulus rapporter visar på den pressade situationen:

"Trupperna har ingen ammunition och ingen proviant; samband upprätthålls endast med förband ur sex divisioner. På syd-, nord- och västfronten noteras tecken på bristande disciplin. Någon enhetlig ledning av trupperna är inte möjlig. 18 000 sårade får inte ens den mest elementära vård på grund av bristen på förbandsmaterial och läkemedel."

Den 2 februari ljöd de sista skotten i Stalingrad och de sista tyska styrkorna i staden gav upp. Förmånsboken Stalingrad skildrar slaget vid Stalingrad från början till slut med text och bild – över 250 bilder. Även flera nya kartor finns med i boken för att underlätta förståelsen av detta episka slag, som utkämpades vid Volgas stränder i södra Ryssland.

 

 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!