Helt ny bild av Poltava


Fältmarskalk Carl Gustaf Rehnskiöld kommenderade anfall. Karolinerna marscherade en kilometer över slagfältet rakt mot en överlägsen fiende. Man gick in i artillerielden från hundratalet ryska pjäser. General Lewenhaupt befann sig i täten och beskrev hur det klickade till i hjärtat när han såg hur mycket större den ryska linjen var än den svenska. Karolinerna stannade upp i kulregnet och gav ryssarna en salva på nära håll, sedan drog man blankt och sprang rakt mot fienden. Den svenska stormakten hade nått sin blodiga ändpunkt.

I fyra stora kolonner kom det svenska infanteriet marscherande och bakom dem kunde ryssarna skymta kavalleriet. Världens mest fruktade armé var på väg rakt emot dem.

Angreppet mot skansarna Det var tänkt som ett svenskt överraskningsanfall i gryningen, men när solen gick upp var det snarare svenskarna än ryssarna som blev överraskade. Mitt i anfallsvägen hade ryssarna anlagt nya fältbefästningar under natten.

Chefen för de ryska dragonerna vid skanslinjen, generallöjtnant Karl Evald von Rönne hade tidigare under natten begett sig ut på spaning och misstänkte att något var i görningen. Men informationen var oklar! Han skickade inte bud till högkvarteret, men beslöt på eget bevåg att låta sina dragoner förbereda sig för strid.

För de ryska soldaterna i skansarna fanns det inte några alternativ: antingen vinner man försvarsstriden eller också dör man.

 

De två första skansarna föll för svenska bataljoner från Dalregementet och Västerbottens regemente. Försvararna dödades. Men sedan hände något. En av kolonncheferna menade sig ha uttryckliga order att ta skansarna. Generalmajor Carl Gustaf Roos började angripa den starka tredje skansen med förband från tre av de fyra kolonnerna. Det övriga infanteriet tog sig igenom skanslinjen i två olika anfallsriktningar. Då fattade Rönne sitt andra avgörande beslut för dagen. De ryska dragonerna beordrades att gå till anfall. ”Kavalleri fram, kavalleri fram, i Jesu namn” löd ropen från de svenska infanteristerna. Det svenska kavalleriet satte sig i rörelse genom skanslinjen och gick i strid med ryssarna. Slaget vid Poltava, den mest avgörande händelsen i svensk historia, var i full gång.

 


Poltava har blivit
ett klassiskt slag i krigshistorien. Dels för sina enorma konsekvenser; Sverige förlorade i förlängningen sin stormaktsposition och Ryssland blev en spelare av världsklass. Dels genom de bilder som förmedlats av kungen som bärs på bår i kulregnet och hur karolinerna med sådan bravur går undergången till mötes. Det finns ett fåtal andra slag av samma kaliber; Trastfältet för serberna, Picketts anfall vid Gettysburg för sydstaterna, Waterloo för fransmännen och Stalingrad för tyskarna. Avskalat myterna är slaget vid Poltava väl värt att lära känna.

 

Dalregementet anfaller en rysk skans med eldunderstöd. Det var inte en gigantisk fälla som svenskarna gick in i. Moltusov visar att skansarna hade anlagts för att skydda de ryska dragonernas gruppering. Oklar ordergivning på den svenska sidan gjorde att vissa infanteriförband tågade igenom linjen medan andra förband stannade kvar och bekämpade skansarna. Detta ledde till att det svenska infanteriet splittrades.
Ill.: Per-Anders Nilsson

 


"Sorg var inte längre någon känsla som jag upplevde i den grymma situationen: i raseri rusade jag rakt in i massan av fiender. Jag var förblindad av förtvivlan och i detta tillstånd … upplevde jag under ett antal timmar att jag inte mindes vem som segrat eller vem som besegrats."

GREVE DE TOURVILLE

 

Valerij Moltusov (till vänster) och Einar Lyth Arkivräven och tillika historieforskaren, Valerij Moltusov, har gjort stortartade fynd och tillför mycket värdefull kunskap om slaget vid Poltava. Rapporter avfattade på slagfältet, förhör med krigsfångar, till och med meddelanden om ammunitionsåtgången ger tillsammans med ögonvittnesskildringar en delvis annorlunda bild av slaget. Moltusov har även på plats kunnat följa Bo Knarrströms slagfältsarkeologiska undersökningar som har finansierats av SMB:s medlemmar genom insamlingen Poltava 300. Man kan således säga att SMB den här gången verkligen har tillverkat sin egen bok. Moltusovs manuskript har sedan översatts av Bengt Eriksson och bearbetats av Einar Lyth och Bertil Wennerholm samt illustrerats av Per-Anders Nilsson tillsammans med kartritare Samuel Svärd. En mycket bra bok helt enkelt.

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!