Estniska frontsoldater i Waffen-SS berättar

På andra sidan Östersjön pågick slagen om Narva i mer än ett halvår. Över en miljon soldater, ettusen stridsvagnar, tvåhundrafemtiotusen döda och skadade soldater. Attackflyg, kvinnliga stridsvagnsförare och inbördeskrig är annat som skildras i Petter Kjellanders två böcker om slagfältet Estland.

 

 

 

 


Vad hände egentligen i Estland under andra världskriget? De hårdaste striderna mellan Nazityskland och det kommunistiska Sovjetunionen utkämpades här. Hur drogs Estland in i denna titanernas kamp och hur kommer det sig att 35 000 ester stred i tyska Waffen-SS? I månadens förmånsbok skildras hur 20. estniska divisionen sattes upp på begäran av Himmler, eftersom Hitler under inga som helst omständigheter ville ge upp frontavsnittet kring Östersjön. Petter Kjellander har intervjuat ett hundratal av de frontsoldater som var med och stred i skyttegravar och skogar på östfronten. Rösterna tillhör ordonnanser, underofficerare, familjefäder och unga pojkar som tvångsmobiliserades och skickades på utbildning till skolor i Tyskland och Polen. Perspektivet är den vanlige soldatens. De kryper i leran, de fryser i snön. De ser sina kamrater slitas i stycken av granater eller kulor, de smiter ur Röda arméns fällor på natten. Striderna är hårda, soldaterna slitna. De ser sina sårade kamrater som de med fara för sitt eget liv har släpat från ingenmansland in till sina egna linjer avrättas. De ser byar och städer brinna och till slut bekämpar de sina egna landsmän.
Åratal av forskning och rotande i tyska, estniska och ryska arkiv har resulterat i denna helgjutna skildring av krigets villkor och följder för ett av våra grannländer och dess invånare, som delar mycket av vår egen historia.

SLAGET VID BLÅ BERGEN

De bittra striderna om högplatån Blå bergen väster om Narva skildras av en estnisk frontsoldat i juli och augusti 1944:

Det var en katastrof. Kvar i skyttegravarna låg de döda försvararna. Staben levde, men var totalt demoraliserad. Jag kom hit när vi retirerade från Krivasoo med tre plutoner soldater. Vi ”rullade upp” skyttegravarna och ryssarna drog sig tillbaka till Barnhemshöjden. När de retirerade hamnade vi under konstant eld från granatkastare och tunga vapen på Barnhemshöjden. Det var ett självmordsanfall för vår del, men som jag senare förstod var det nödvändigt för att få en möjlighet att dra tillbaka en del stabsenheter till Grenadjärhöjden och förbereda en huvudförsvarslinje. Man besköt kullarna med alla sorters vapen. Det var extra imponerande under solnedgången. Ryssarna använde sig av Katiusja och artilleri, vi svarade med artilleri och Nebelwerfer.

INBÖRDESKRIG

Striderna i Estland urartade också i ett inbördeskrig: ester stred mot ester. Vid Rakvere avancerade i slutet av september 1944 den sovjetisk-estniska skyttekårens 10 000 man rakt in i en bataljon på 1 000 ester i tysk SS-uniform: ”Under anfallet tillfångatogs ester i tysk uniform av ester i den sovjetisk-estniska skyttekåren, många avrättas på plats av landsmän i sovjetisk uniform. De sovjetiska politiska officerarna ansåg att avrättningarna var så ’ståndaktiga’ att de rapporterades till det estniska kommunistpartiet.” Bataljonsläkaren Heinz Dröscher vittnar om en av krigsförbrytelserna som begicks: ”De som gav sig och överlämnade sig, sköts på plats och ställe med kulspruteeld. Till och med i dag, över fyrtio år senare, kan jag höra skriken och vädjanden om nåd från dem som lades på vagnarna, för att därpå beskåda hur ryssarna avrättade deras kamrater. De sårade grät, men ryssarna log hånfullt när de gav nådaskotten.” Tack vare estniskt arkivmaterial och sekundärkällor får man inblick i motsättningarna mellan ester i tysk uniform och den tyska krigsmakten under reträtten ur Estland. Många deserterade under reträtten ur Estland, begav sig hem, flydde till Sverige eller Finland eller gömde sig i skogarna och bedrev partisankrig mot de sovjetiska ockupanterna. Resterna av 20. estniska SS-divisionen evakuerades sjövägen till Tyskland för rekonstruktion.

STRID I EXIL

När den sovjetiska storoffensiven vid Wisła i slutet av januari 1945 på rekordtid hade malt ned det tyska försvaret i Schlesien sattes resterna av 20. estniska SS-divisionen in i närheten av Oppeln. Divisionen hade efter evakueringen från Baltikum förlagts till Neuhammer i Schlesien för reorganisering. I de hårda striderna slogs esterna skickligt och framgångsrikt mot Röda armén, trots att de var fjärran från hemlandet och utan större hopp om seger. Elmar Sils var med:

Ordern säger att eldgivning ska påbörjas när fienden har nått så långt att den kan beskjutas av infanterivapen. Plötsligt märker vi att ryska infanterister i vita kamouflagedräkter väller ut från skogen på fältet. Anfallets huvudstyrka riktas mot 6. kompaniet under Untersturmführer Innus. Ett hemskt ”hurra!” hörs. Fortfarande är det tyst i våra led. De ryska vapnen är tysta, kanske väntar de på att vi ska öppna eld så att de kan upptäcka oss. Våra nerver håller. Vädret, som var dimmigt på morgonen, har blivit mycket klarare och kallare. Scenen är mäktig och skräckinjagande.
Nerverna hos observationsposterna börjar bli ansträngda. Det första ryska ledet når vårt eldområde – våra tunga vapen bestryker området omkring fyrahundra meter framför våra infanteriställningar. Ryssarna blir förvirrade av tystnaden. Min kropp skakar. Är det rädsla? Upphetsning? Och så, ordern ges över telefon, radio och skrik: ”ELD!” Tystnaden förvandlades till en konsert med eld från samtliga vapen av alla kalibrar. Fältet var fullt av ryssar som skrek ”hurra!” och förvandlades till en skog av explosioner och flygande kroppsdelar. Braun dirigerar artillerielden från de ryska anfallarnas utgångspunkt, allt närmare ryssarna, och deras reträttväg skärs av. Två tyngre kanoner, Kohas batteri och min granatkastarpluton, hamrar mot fienden framför våra ställningar. Vi avbryter eldgivningen, för i detta skede av kriget var ammunitionen ransonerad. En kort vinterdag har blivit kväll. Rök, smuts och damm har lagt sig och marken är täckt av smuts och lik. Igår var det vackert, snöigt och vitt.



Ester i tysk uniform i skyttegravar vid sjön Peipus västra strand. Ett sovjetiskt frontgenombrott söder om Peipus hade inneburit att en inringning av de tyska enheterna vid Narvafronten i norr. Ställningarna försvarades därför med en oerhörd beslutsamhet.

I mars är situationen för den estniska SS-divisionen vid Oppeln hopplös. Augsberger beordrar utbrytning ur inringningen. Efter hårda strider tog sig 800 man fram till de tyska linjerna. Himmler och kårchefen föreslog att regementschefen Alfons Rebane skulle få eklöv till riddarkorset. Rebane och vallonen Degrelle blev de högst dekorerade utlänningarna i Waffen-SS. Vid kapitulationen i maj 1945 fanns estniska soldater i tysk uniform spridda över tyskt territorium. I Danmark togs de tillfånga av britterna. Andra sändes mot Röda armén i Mecklenburg, men tog sig västerut och kapitulerade till amerikanarna. Den populäre bataljons- och regementschefen Paul Maitla tillfångatogs och mördades av tjeckoslovakiska partisaner. De västallierade betraktade de estniska krigsfångarna i tysk SS-uniform med viss välvilja och utlämnade dem inte till Sovjetunionen. Tusentals ester emigrerade till Storbritannien, USA, Canada, Sverige och Australien.
Många fortsatte kampen mot Röda armén som partisaner in på 1950-talet innan de krossades av NKVD. Svensk underrättelsetjänst var inblandad i operationerna som förråddes av Kim Philby, Sovjetunionens mullvad i MI 5. Petter Kjellanders böcker är den första grundliga skildringen på svenska av 35 000 ester som frivilligt eller motvilligt stred i Waffen-SS på baltisk och tysk mark.


 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!