Hundratusentals män, gamla som unga, samlades frivilligt under fanorna. Det var krig och ingen ville missa underhållningen. Till och med societeten i Washington lämnade staden i sina vagnar för att ha picknick på slagfältet. Det var en varm och vacker sommardag när det som såg så lovande ut, det mest spännande av alla äventyr, förvandlades till en blodig mardröm i skogarna runt Bull Run. Mardrömmen som kom att vara under fem års tid och kosta långt mer än en halv miljon människor livet. Blod kom att flyta.

Det hade legat i luften länge. Norra USA satsade på industrialism och moderna fabriker, medan sydstaterna mestadels levde på jordbruk och bomullsplantager med miljontals slavar. Syd ville ha frihandel, nord skydda sin begynnande industri. Dessutom växte det fram ett allt mer aggressivt slaverimotstånd som med alla medel ville avskaffa slaveriet.
När Abraham Lincoln valdes till president fick sydstaterna panik och bröt sig ur USA och bildade en egen union, Confederate States of America, CSA, med Richmond i Virginia som huvudstad. 12 april avlossades skott mot unionens trupper i Fort Sumter vid Charlestons inlopp. Lincoln ropade efter 75 000 frivilliga som skulle kväsa upproret på 90 dagar, precis som man gjort under tidigare oroligheter. Inbördeskriget hade startat.



NORD OCH SYD

Männen som utkämpade amerikanska inbördeskriget hade tagit till vapen av vitt skilda orsaker. Majoriteten följde sina delstater. Andra slogs av brinnande övertygelse oavsett delstatsgränser. Det var verkligen så att fader ställdes mot son och broder mot broder. En ung man i det neutrala Kentucky hade sett sina släktingar och vänner välja sida och försvinna en efter en till de olika arméerna. Han kunde inte förmå sig att gå ut i kriget och kanske döda någon han kände. Då kom det ett paket med posten. Det var en klänning från hans flickvän tillsammans med ett brev: ”Antingen tar du på dig den här eller också går du ut i kriget.”

MOT RICHMOND
Irvin McDowell, chefen för unionens huvudstyrka runt Washington ville öva och utrusta sina soldater. Men politikerna, de entusiastiska frivilliga och inte minst pressen tryckte på: ”Framåt, mot Richmond”, skanderade en av de stora tidningarna. McDowell satte sin stora armé i rörelse söderut mot Manassas Junction, en viktig järnvägsknutpunkt som ledde vidare till Richmond. Han hade nästan inget kavalleri: det skulle inte behövas resonerade man för det var ett tämligen förlegat truppslag. Infanteriet skulle med understödjande artilleri göra processen kort med rebellerna, marschera mot Richmond och förvandla Konfederationen till en parantes i Amerikas historia. McDowells 500 ryttare nyttjades heller inte för spaning eller som flankskydd.
Vid Manassas hade Fort Sumters betvingare, general P. G. T. Beauregard, posterat sin 22 000 man starka sydstatsarmé. Beauregard hade fått veta via ett telegram från en societetsdam i Washington att McDowell hade fått sina marschorder. Fienden var sålunda på väg, 30 600 man stark. Beauregard bad genast om understöd från general Joseph Johnston som ledde en armé i Shenandoahdalen.
Johnston hade den stora turen att den motstående armén, ledd av den åldrande general Robert Pattersson, förblev helt inaktiv medan Johnston satte sin 11 000 man starka armé på järnvägen och for iväg för att understödja Beauregard. Det var första gången i världshistorien som järnvägsförbindelser användes på det här viset.
McDowell pressades inte bara från politiker och tidningsmän. Tiden för de tremånadersfrivilliga höll på att rinna ut. Dagen före slaget packade två unionsregementen ihop sina pinaler och for hem. McDowell måste söka ett avgörande, och det snabbt. På så vis marscherade nordstatsarmén in i Beauregards armé vid floden Bull Run utanför Manassas den 21 juli 1861. Efter en inledande stridskontakt beordrade McDowell anfall. Det blev amatörernas olyckliga sammanstötning. Inget befäl hade tidigare lett ett större förband – inte ens i fredstid. De kom att marschera sina oerfarna soldater på vägen till helvetet.

 

 

 

Inbördeskriget innebar inte bara att de olika delstaterna gick i krig mot varandra. Folk inom delstaterna kunde välja motståndarsidan. Familjer splittrades. Benjamin Franklin Lincoln på bilden var släkt med president Lincoln, men valde att ansluta sig till sydstatskavalleriet.

 

Robert E. Lee erbjöds högsta befälet av Lincoln, men kunde inte förmå sig att gå i strid mot sin hemstat Virginia. Lee kom att ta kommandot över söderns huvudstyrka 1862 och iscensatte en lång rad spektakulära operationer under resten av inbördeskriget.


MCCLELLAN OCH LEE
Beauregard som dominerat inbördeskrigets inledning vid Fort Sumter och Bull Run kom snart att skickas västerut och dyker sålunda upp även i nästa bok, den om slaget vid Shiloh. Johnston sårades under de fortsatta striderna och Robert E. Lee utnämndes som befälhavare över den viktiga armén i Viriginia. På nordstatssidan kom de enorma resurserna i händerna på en formidabel organisatör vid namn George B. McClellan.
McClellan undvek de jobbiga flodövergångarna, och utnyttjade sjöherraväldet för att helt sonika landsätta sin armé i sidan av Richmond. Genom ett smart drag stod nu McClellan med en enorm övermakt inte långt från motståndarnas huvudstad. Det enda som hindrade honom var generalen och amatörteaterskådespelaren John Magruder och hans 15 000 man – en munsbit för McClellans 112 000 man starka styrka. Men Magruder spelade teater och McClellan satte sig ned för att begapa skådespeleriet.
Magruders trupper marscherade av och an framför nordstatsarmén och McClellan inbillade sig att motståndarstyrkan var åtskilligt mycket starkare än den var.
Samtidigt kom Robert E. Lee ilande med sydstatarnas huvudarmé och ännu längre bort, i Shenandoah- dalen hade Stonewall Jackson i ett briljant fälttåg lamslagit åtskilliga nordstatsarméer och frigjort sina styrkor för att understödja Lee. Lee och Jackson skulle vara underlägsna McClellan även efter att deras trupper slagits samman med Magruders, men det visste inte McClellan som förblev sittande framför Richmonds portar. Lees kände kavallerichef Jeb Stuart kom att nyttja den gigantiska motståndararmén som rundningsmärke, skära av förbindelser och skaffa underrättelser. Robert E. Lee och Stonewall Jackson kom att angripa den gigantiska motståndaren med en frenesi som saknade motstycke i flera stora anfall under sju dagar. Hur det gick? Blod kom att flyta i oanade mängder!


Ett artilleribatteri under McClellan har tagit position framför sydstaternas skyttegravar i väntan på Lees och Jacksons anfall under de så kallade sjudagarsslagen. I boken återfinns en stor avdelning som enbart handlar om ett av krigets mest legendariska förband: Stonewallbrigaden.

 

 

 

 

 

 

 

 "I skogsdungarna som kantade vårt stridsfält kryllade det av grå och gråbruna jackor, regementen framryckte med stor hast, och gav eld under tiden. Våra batterier lät höra ifrån sig snabbt och ofta ... Här och där revs det upp breda luckor i de ordnade leden. De går inte att sluta igen, eftersom en ny lucka bringar oreda bland de män som försöker att fylla den första ... Inga trupper kan uthärda sådan beskjutning, och rebellbrigaden drog sig tillbaka mot skogens skydd efter en halvtimme."

 


Ofta såg man stupade med uppfläkta kläder liggande på slagfältet. Det är amatörerna från Bull Run som lärt sig en del saker, den hårda vägen. En lärdom är att om man träffas i buken av en kula så är det oftast inte längre en fråga om ifall, utanhur lång tid tar det att dö. De skadade soldaterna stoppar in händerna innanför kläderna för att känna var kulan tagit.
I boken Blod kommer att flyta får du följa det omänskliga lidandet dag för dag, timme efter timme. Slaktarens räkning blev dyr, alltför dyr.

 

Angus Konstam, Alan Hankinson, John Selby

  • 6 slagfältskartor i modern 3D-grafik

  • 22 översiktkartor i färg

  • 137 specialtillverkade färgillustrationer och samtida fotografier

  • Initierade personporträtt över befälhavarna

  • Detaljerade slagordningar

  • Kronologi

  • Uniformsplanscher

  • Strategi, taktik, vapen Slagfältsskildring i detalj, såväl slaget vid Bull Run 1861 som Sjudagarsslagen 1862. Särskilda avdelningar om Stonewallbrigaden och sydstatsuniforer

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!