Breslaus undergång

Striderna om Kurland, Königsberg, Ostpreussen, Schlesien och Pommern under det sista krigsåret hörde till de hårdaste och mest förödande för Tredje riket. Hitler förklarade stad efter stad som fästning som skulle försvaras till varje pris. Men en efter en föll de som korthus, i takt med att Röda armén stormade fram mot hjärtat av Tyskland. En enda stad höll ut i den massiva anstormningen, och det var Schlesiens residensstad Breslau. Staden kapitulerade samtidigt som Berlin i början av maj 1945, vilket säger det mesta om de tyska försvararnas Benhårda beslutsamhet.

 

Invånarna i Breslau märkte ytterst lite av kriget förrän i slutskedet 1945. Staden låg långt från fronten och utom räckhåll för västallierat bombflyg. Breslau var rentav staden dit familjer från västra Tysklands utbombade städer skickade sina barn. I januari 1945 förändrades allt. När Röda armén gick över Weichsel i en gigantisk offensiv låg Breslau mitt i vägen. Invånarna hade nåtts av berättelser om hämndlystna sovjetiska soldaters övergrepp. Det verkade inte finnas någon nåd att vänta, och försvarsstriderna blev därefter – intensiva och desperata.

 

Kartan visar det sovjetiska storanfallet vintern 1945. Försvararna kunde inte hindra fienden från att omringa staden, men någon snabb erövring blev det inte.

 

Breslau blir en fästning

Hitlers taktik var att utropa ett antal städer i Ostpreussen, Pommern och Schlesien till fästningar. Dessa ställdes under befäl av utnämnda kommendanter med order att slåss till siste man och sista Breslaus undergång Striderna om Kurland, Königsberg, Ostpreussen, Schlesien och Pommern under det sista krigsåret hörde till de hårdaste och mest förödande för Tredje riket. Hitler förklarade stad efter stad som fästning som skulle försvaras till varje pris. Men en efter en föll de som korthus, i takt med att Röda armén stormade fram mot hjärtat av Tyskland. En enda stad höll ut i den massiva anstormningen, och det var Schlesiens residensstad Breslau. Staden kapitulerade samtidigt som Berlin i början av maj 1945, vilket säger det mesta om de tyska försvararnas benhårda beslutsamhet. patron. Soldater i närheten, förbipasserande förband, sårade och permittenter – alla som befann sig i närheten när Röda armén närmade sig – ställdes under fästningskommendantens befäl.

 

Kriget når riket

Själva fästningskonceptet var inget nytt. I takt med att krigslyckan vände fastnade stora tyska förband bakom fiendens linjer. Redan vintern 1941 uppstod sådana motståndsfickor, exempelvis vid Demjansk, och den största var givetvis Stalingrad vintern 1942–1943. Sommaren 1944 proklamerade Hitler ett antal städer i Frankrike som fästningar. De allierade valde att storma ett par av de viktigaste, bland dem Cherbourg och Brest, men lät de övriga vara. Städer som Saint- Nazaire och Lorient, liksom de brittiska kanalöarna, förblev i tysk hand fram till krigsslutet. Det nya med Festung Breslau var att det var en tysk stad, med tysk befolkning.

I krigets slutskede hade de flesta fältdivisioner gått under, och de enheter som återstod för att försvara riket bestod till stor del av ungdomar. Här instrueras en grupp pojkar.

 

För lite, för sent

I Breslau gick order ut i augusti 1944 att staden skulle förvandlas till fästning. Ingen tog dock det hela på riktigt allvar eftersom Röda armén fortfarande var långt borta och kommendanten fick inga nya resurser eller förband att disponera. Förutom enheter ur luftvärnet fanns bara uppställda led av pojkar och gamla män från Hitlerjugend och Volkssturm (hemvärnet). Därefter hände inte mycket alls förrän i januari 1945, och då var det redan försent. Röda arméns pansararméer plöjde genom Pommern och Schlesien och sopade bort de underlägsna tyska förbanden med ursinnig kraft. Läget fick den tyska ledningen att inse hur ofullständiga de militära förberedelserna var i Breslau, som låg lika oskyddad som i augusti 1944. Förutom ett par befästningar på den östra sidan av Oder fick försvararna ta tag i de sista förberedelserna samtidigt som Röda armén stod utanför stadens portar. Sådant var utgångsläget när belägringen inleddes.

 

Pansartåg och Goliath-vagnar

Vi har läst många böcker om tysk vapenteknik. I månadens förmånsbok får vi veta hur flera av vapensystemen användes i praktiken. Breslaus försvarare hade tillgång till pansartåg, och garnisonen förstärktes med en mängd Goliath-vagnar. Dessa användes bland annat för att rasera en sovjetbyggd bro över Oder.

Slaktaren i Breslau

Boken Kommendant i Festung Breslau är skriven av de två sista fästningskommendanterna, Hans von Ahlfen och Hermann Niehoff, som befann sig i händelsernas centrum under den apokalyptiska striden. Ett stort bekymmer för de båda var att försvarsåtgärderna hade satts in i ett allför sent skede. Detta var något som var kännetecknande för striderna i hela östra Tyskland och de tyska provinserna. Att kriget någonsin skulle föras på tyskt jord var en i det närmaste hädisk och defaitistisk tanke; evakuering av barn, kvinnor och gamla var därför även det ett uttryck för defaitism, och skulle motverkas. Ansvaret för att inga förberedelser gjordes låg i stor utsträckning på det politiska systemet. Nazistpartiets regionala ledning under Gauleitern följde slaviskt Führerns ord, ofta med tragiska konsekvenser för civilbefolkningen. När ordern om evakuering gavs, var Röda arméns stridsvagnar redan i färd med att omringa staden. I Breslau residerade Gauleiter Karl Hanke, mjölnaren som blev Hitlers gunstling, Goebbels sekreterare stridsvagnschef under Rommel i Frankrike 1940, och därefter alltså Gauleiter för Schlesien och Breslau. Redan under sitt första år på posten lät han avrätta över 1 000 människor på grund av påstådd statsfientlig verksamhet och så fortsatte det ända till krigsslutet. Särskilt hårt dömdes folk som ansågs ha deserterat eller svikit i försvaret av Breslau. Hankes status i nazistpartiet belyses av att Goebbels ännu i slutet av april 1945 hyste stor beundran för honom. Hitler utsåg rentav Karl Hankeatt ersätta SS-chefen Himmler, som med sina kontakter med västmakterna våren 1945 ansågs ha svikit Tyskland.

 

Hans von Ahlfen

Hans von Ahlfen, fästningskommendant i Breslau under krigets slutskede, och en av författarna till denna bok.

Improvisationernas försvar

De båda fästningskommendanterna hade alltså att kämpa mot inte bara de undermåliga försvarsanstalterna utan också mot Karl Hanke, som lade sig i allt. De lyckades dock med konststycket att improvisera ihop ett försvar i absolut sista minuten. Någon omfattande hjälp utifrån var det dock aldrig tal om. De erhöll en pionjärpluton med Goliath- vagnar och en handfull fallskärmsjägare. Stort stöd hade de dock i fästningsartilleriet, i 8,8 cm luftvärnskanonerna och ett förband med salvpjäser av typ Nebelwerfer på bepansrade halvbandvagnar. Utöver detta tvingades man i stort sett förlita sig på sin egen uppfinningsrikedom. Det konstruerades nya vapen – som den så kallade Breslauer-granatkastaren – och man byggde ett pansartåg. Försvararna anlade nya försvarslinjer i flera led runt staden, och man lät översvämma åkrar för att förhindra angrepp norrifrån. Boken ger en god bild av vilken materiel som Breslaus försvarare och Röda armén använde under de förbittrade striderna.

Desperata tider kräver desperata åtgärder. Unga pojkar skickas iväg på cykel för att stoppa de sovjetiska stridsvagnarna. Få återvände.


Hitlerjugend och volkssturm

Breslaus största resurs låg i dess befolkning, som alla ville försvara staden. Beslut om evakuering av kvinnor och barn, gamla och sjuka fattades på ett sent datum, och många hann inte ta sig ut innan fienden fullbordade inneslutningen. Samtliga män i vapenför ålder mobiliserades, pojkar ur Hitlerjugend formade cykelburna pansargrenadjärförband och åldringar – av vilka många hade erfarenhet från första världskriget – mobiliserades till Volkssturm. Med spade, kulspruta, gevär och Panzerfaust skulle Röda armén hejdas. Men Röda armén hade enorma resurser och kunde dessutom sätta in reserver. För varje dödad sovjetsoldat kom tio nya; för varje utslagen T-34 slamrade tio nya fram på Breslaus gator. För den inringade staden fanns inga reserver alls. Sjukvårdspersonalen uträttade underverk redan i de främsta stridslinjerna: sjuksystrar och kvinnliga läkare, som befann sig i främsta ledet för att ta hand om de sårade, förlänades Järnkorset och blev kända över hela Tyskland.

 

Wrocław – polskt stöldgods?

Så kom det bittra slutet. Kapitulationen. Trots löften om human behandling följde det sedvanliga mönstret i hela det av Röda armén ”befriade” riket: plundringar, avrättningar och massvåldtäkter. Soldater och officerare som överlevt striderna deporterades till krigsfångläger i Sovjetunionen (i den mån de över huvud taget överlevde marschen dit). Därefter lät Röda armén utplåna allt tyskt. Tyska reliefer, annonser och företagsemblem förintades, monument och kyrkoinventarier förstördes. Kyrkogårdarnas stenar krossades och plockades bort. Husruiner revs och teglet transporterades iväg för att istället användas vid återuppbyggandet av Gdańsk och Warszawa. Allt av värde i industrierna skickades österut. Den kvarvarande tyska befolkningen fördrevs helt och hållet för att i stället lämna plats åt polacker, som i sin tur hade fördrivits av de nya makthavarna i Litauen, Vitryssland och Ukraina. Och stadens nya namn blev alltså Wrocław. Den polske författaren Stanisław Nowicki skrev om denna erfarenhet: ”Vi sov i tysk säng, såg på tyska tavlor, badade i tyskt badkar, åt på tyska tallrikar, skrev med tysk penna… och när jag tog min skjorta från klädhängaren såg jag namnet Steuernagel – namnet på läkaren som bott i min lägenhet. Ibland for det genom min hjärna: Jesus Maria! Vi bor mitt bland stulna saker!” Boken Kommendant i Festung Breslau är rikt illustrerad med kartor och samtida fotografier. Den har dessutom en initierad och fyllig inledning skriven av Lennart Westberg, författare bakom succéer som Svenskar i krig 1914–1945.

En vanlig syn vårvintern 1945, sovjetiska soldater i en sönderskjuten tysk stad. Månadens dramatiska förmånsbok skildrar Tredje rikets dödskjutningar.

 


 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!