Normanderna – borgbyggare och krigare

Med utgångspunkt i hertigdömet Normandie kom normanderna att göra sig kända som tappra krigare och skickliga borgbyggare. Du kanske vet att normanderna 1066 erövrade England, men visste du att de under 1000- och 1100-talen också styrde över riken i södra Italien och på Sicilien? Månadens förmånsbok Krigare och borgbyggare skildrar normandernas borgbyggande i Normandie, England och södra Italien samt på Sicilien.

Den kraftfulla borgen Château-Gaillard uppfördes 1196–1198 av Rikard Lejonhjärta och utgjorde ett högst respektingivande hinder för en inkräktare. Den enda praktiska möjligheten att rå på anläggningen var att komma söderifrån. Där möttes angriparen först av en uthuggen dikesanläggning i klippan och en trekantig yttre borggård som bildade en förborg runt huvudporten. Rikard lät uppföra rundtorn av den senaste typen, även om huvudporten bara skyddades av ett enkeltorn. Mellan yttre och mellersta borggårdarna ligger ytterligare ett dike, men här skyddas inte portarna av torn. Porten till inre borggården ligger mellan två tätt placerade torn. Allra längst in i anläggningen står kärntornet.

Rikard Lejonhjärta var både kung av England och hertig av Normandie. År 1194 beslutade han sig för att sätta stopp för den franske kungen Filip II Augusts räder i Andelledalen och lät anlägga en borg på en kalkstensås i närheten av staden Petit Andely vid floden Seine i regionen Vexin. Detta var ett territorium som både de normandiska hertigarna och de franska kungarna gjorde anspråk på. Från detta läge kunde man kontrollera flodtrafiken, både den norrgående mot den normandiska huvudstaden Rouen och den södergående mot Paris. Byggnadsarbetet inleddes 1196 och slutfördes efter bara tretton månader, vilket är anmärkningsvärt snabbt. Anläggningens storlek gör bedriften än mer häpnadsväckande. Rikard kallade borgen Gaillard – vilket vanligtvis betyder ”uppkäftig”, men även ”djärv” eller ”stark”. Han svor att borgen var så stark att han skulle kunna hålla den även om den var gjord av smör. Château-Gaillard anlades som en huvudborg med två förborgar. En fiende skulle alltså behöva storma de båda förborgarna innan han kunde ge sig på huvudborgen. I den sistnämnda fanns dessutom en sista tillflyktsplats i form av ett kärntorn. Detta torn var format ungefär som en förstäv eller näbb i syfte att avleda projektiler i händelse av att borggårdarna erövrades och utsattes för beskjutning från kastmaskiner. Borgen var den starkaste i Normandie och gjorde verkligen skäl för sitt namn.

Château-gaillard under belägring

I slutet av 1203 beslutade sig franske kungen Filip II August för att bryta de engelska kungarnas makt över Normandie en gång för alla. Han framryckte mot Château-Gaillard och inledde samtidens största belägring. Han visste att han bara kunde närma sig borgen från sydost och där skulle hans styrkor mötas av den yttre borggården med dess rundtorn och diken, precis som Rikard Lejonhjärta hade planerat. Filip August lät gräva ut två diken som sträckte sig från Seine till Gambon, i syfte att skära av fästningen från landsidan och skydda sin egen belägringslinje. Timmertorn uppfördes på jämna avstånd längs denna och sedan inleddes den sedvanliga väntan på att svälten skulle göra sitt inne i borgen. På våren 1204 gav kungen order om ett första stormningsförsök mot borgen. Ett belägringstorn placerades framför den yttre borggårdsmuren. Därifrån kunde de franska båg- och armborstskyttarna se över bröstvärnen och beskjuta försvararna innanför. Även katapulter användes. Stora bärbara sköldar av timmer eller flätverk sattes upp för att skydda bågskyttarna och ett skyddsskjul av timmer rullades sakta fram för att skydda de sappörer som jobbade på insidan. Deras uppgift var att skyffla ned sten och jord i diket så att man skulle kunna nå fram till muren och börja angripa den. Framryckningen gick långsamt och till slut använde man sig av stegar för att komma upp på andra sidan och börja underminera yttermuren. Ett schakt grävdes ut och fylldes med timmerstöttor som stacks i brand och detta ledde efter ett tag till att en del av muren kollapsade. Soldaterna rusade igenom bräschen för att erövra den yttre borggården. Borgens första försvarslinje hade nu fallit, men ännu återstod två borggårdar och det imponerande kärntornet.



Av alla de bevarade normandiska borgarna i Storbritannien måste den i Dover vara en av de mest imponerande. Anläggningen är en kombination av ett kraftfullt men gammalmodigt kärntorn och den senaste typen av koncentriska befästningar, förborgar och D-formade torn. Den uppfördes antagligen omkring 1066 och modifierades senare vid olika tillfällen.

Ett riktigt skitjobb

En dag var en soldat ute för att rekognoscera och upptäckte då en latrinöppning på den södra sidan av den mellersta borggårdens kurtinmur. Ovanför låg ett kapell mot murväggen. Han lyckades klättra in i den stinkande rörgången och fann att den ledde till en latrin nedanför ett fönster. Stående på en annan soldats axlar tog han sig in genom fönstret och med hjälp av rep kunde fransmännen sedan hjälpa ytterligare några kollegor att tränga in i byggnaden. De förde medvetet så mycket oväsen att försvararna trodde att en större styrka hade gjort en inbrytning och därför flydde efter att ha satt byggnaden i brand. Därefter öppnade de franska soldaterna porten till den mellersta borggården så att övriga anfallsstyrkor kunde ta sig in. Det som nu väntade var den veckade innermuren. Man påbörjade en mingång, men borgbefälhavaren Roger av Lacy gav order om motåtgärder genom att gräva en tunnel från andra sidan. På detta sätt lyckades försvararna visserligen hejda fransmännens försök, men fundamentet hade försvagats och med hjälp av en katapult slog angriparna upp en ny bräsch. Försvararna kämpade vidare ytterligare ett tag innan de blev övermannade. Av allt att döma utnyttjade de inte kärntornet, men det kan bero på att garnisonen aldrig hann sätta sig i säkerhet innanför dess murar.

Normanderna som krigare

Hertigdömet Normandie bildades år 911 av kung Karl den enfaldige av Frankrike för att tillmötesgå vikingahövdingen Gånge-Rolf och hans anhängare. Karl hoppades att han därigenom skulle kunna neutralisera hotet från dessa skandinaviska ättlingar och samtidigt skapa en buffertstat som skydd mot vidare angrepp. Det nya territoriet blev känt som Normandie (”nordmännens land”). Som nyskapat hertigdöme kom Normandie även att ingå i det feodala samhällssystem med tillhörande livsstil som höll på att utvecklas i Frankrike. Där förlänade en härskare sina vasaller landområden i utbyte mot militära tjänster eller knöt dem till sitt hov och sin förvaltning. Normanderna tillämpade även de kontinentala idéerna om riddare som en aristokratisk krigarklass och beriden strid i stället för att enbart utkämpa strid till fots. Det normandiska rytteriet vann snart ryktbarhet som ett av de främsta i hela Normandiska riddare deltog också i förstakorståget 1096–1099 och upprättade 1098 korsfararstaten Antiochia. Dessutom introducerades ett annat viktigt feodalt och militärt element för normanderna: borgen.


Vy från öster över Château-Gaillard, med floden Seine i bakgrunden. Kärntornet ses längst till höger. Till vänstersyns den yttre förborgen med sin trekantsformade kurtinmur och i mitten skymtar det djupa diket mellan denna och huvudanläggningen till höger. Krigare och borgbyggare beskriver en lång rad normandiska borgar i ord och bild.

Normanderna utgjorde under några århundraden en expansiv militär kraft i Europa. År 1066 invaderade de England. Avgörandet föll i slaget vid Hastings, som här skildras på Bayeuxtapeten. Den normandiske hertigen Vilhelm blev kung av England och därmed förenades England och Normandie i en personalunion. De franska kungarna ville dock återta Normandie och detta lyckades 1204. Det var dock inte bara England som normanderna erövrade, utan de genomförde på 1000-talet också fälttåg mot södra Italien och Sicilien där de skapade nya riken. Normanderna byggde ett stort antal borgar i Normandie, England, södra Italien och på Sicilien – varav många presenteras i Krigare och borgbyggare.

Normanderna som borgbyggare

Borgar var ett relativt nytt fenomen. De verkar ha uppstått som en lösning på situationen i frankerriket efter Karl den stores död år 814. Centralmaktens kontroll över det vidsträckta riket upphörde och särskilt i norra och västra Frankrike började aristokratin skydda sina landområden, rekrytera egna riddare och soldater och befästa sina hem. Borgarna växte även fram som maktsymboler och fysiska uttryck för överheten. En beriden borggarnison kunde kontrollera ett närområde på minst en och en halv mil, vilket var den sträcka som en ryttare utan svårigheter kunde tillryggalägga fram och tillbaka under en dag. Borgarna var till övervägande del uppförda av timmer och jord, även om det förekom försvarsanläggningar av sten. Hertig Rikard I skall ha låtit uppföra ett befäst stenpalats i Bayeux på 900-talet och hans efterträdare gjorde samma sak. Med tiden blev det allt vanligare med stenborgar. Under första hälften av 1000-talet började även de lägre vasallerna anlägga borgar, även om kostnaderna ofta gjorde att de fick nöja sig med motteborgar av timmer och jord.

 

 

Erövringen av England

År 1066 rustade den normandiske hertigen Vilhelm Erövraren en flotta och korsade Engelska kanalen. I slaget vid Hastings besegrade han de anglosaxiska styrkorna och engelske kungen Harald Godwinsson stupade. Vilhelm utropades till kung och därmed var det som kallas normandernas erövring av England inledd. När Vilhelm Erövraren började konsolidera sitt nyerövrade rike lät han uppföra borgar i städerna, ibland i samband med att hans styrkor var på väg för att slå ned motstånd i andra delar av landet. Från borgarna kunde man övervaka befolkningen samt kontrollera de landsvägar och vattenvägar som passerade orten. Borgar anlades även längs Englands sydkust för att användas för bevakning av hamnar, flodmynningar och avskräcka mot framtida invasioner. Det uppfördes även ett stort antal befästningar i de oroliga områdena, särskilt vid gränsen mot Wales och i mindre omfattning längs den skotska gränsen. Länsherrarna i gränstrakterna bevakade vägarna och floderna från sina borgar, som ofta var uppförda på samma platser som de gamla romerska forten. Några av dessa byggdes i sten redan från början och efter hand som både norra och södra Wales hamnade under normandernas kontroll uppfördes borgar även där. Ytterligare befästningar av sten tillkom successivt för att stärka försvarsförmågan. Inledningsvis kunde det vara en enkel ringmur, men ibland även ett kärntorn. Månadens förmånsbok Krigare och borgbyggare ger en historik över normandernas borgbyggande ur taktisk och arkitektoniska aspekter samt presenterar många av de viktigare borgarna. Du får till och med vägbeskrivningar till ett stort antal borgar, så att du själv kan åka på borgsafari i sommar!


Så här kan Tower of London ha sett ut omkring år 1100. Efter erövringen av England 1066 anlade normanderna en rad borgar. Ofta fick ett befäst torn utgöra första etappen på ett borgbygge. Ett av de första tornen som byggdes var ett i London 1077. Resultatet blev så imponerande att det fick ge namn åt hela anläggningen: Tower of London. ADAM HOOK/OSPREY PUBLISHING

Svenska kungaborgar Finland koloniserades stegvis av det svenska riket under 1100- och 1200-talen. För att stärka kontrollen av och inflytandet i de nya territorierna anlade den svenska kungamakten en serie starka borgar i Finland: Åbo slott, Tavastehus, Viborgs slott, Raseborg, Kastelholm och Olofsborg. Dessa kom att spela en nyckelroll i krigföringen, särskilt Viborgs slott som låg som låset i öster mot novgoroderna och sedan ryssarna. Förmånsboken Krigare och borgbyggare innehåller ett särskilt kapitel om den svenska kungamaktens borgar i Finland. Artikeln om Viborgs slott på sidorna 12–15 i Pennan & Svärdet nr 12/2011 ger en försmak av innehållet. Av alla de bevarade normandiska borgarna i Storbritannien måste den i Dover vara en av de mest imponerande. Anläggningen är en kombination av ett kraftfullt men gammalmodigt kärntorn och den senaste typen av koncentriska befästningar, förborgar och D-formade torn. Den uppfördes antagligen omkring 1066 och modifierades senare vid olika tillfällen.

 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!