Soldaterna som förändrade historien

Stormpionjären som paddlade över Meuse under intensiv fransk beskjutning och banade väg för det tyska blixtkriget. Infanteristen som sköt sönder tyskt pansar vid Pegasus Bridge. Fallskärmsjägaren som slog tillbaka övermäktiga fiendeanfall, trots att ett av hans ögon fallit ur ögonhålan. Månadens förmånsbok skildrar ett antal enskilda soldater vilkas personliga uppoffringar och risktaganden har fått långtgående militärhistorisk betydelse.

”Aldrig förr har så många haft så få att tacka för så mycket.” Orden yttrades av den brittiske premiärministern Winston Churchill och tacksamheten riktades till den lilla grupp allierade jaktflygare som försvarade Storbritanniens städer mot tyska bombanfall och räddade de engelska stränderna undan tyska landstigningar. Slaget om Storbritannien sommaren 1940 är emellertid långt ifrån den enda gången som en handfull människor har förändrat utgången av ett slag, ett fälttåg eller rentav ett helt krig. Vid några tillfällen har enskilda individer dessutom fällt avgörandet helt på egen hand. Månadens förmånsbok berättar om några av dessa soldater som på eget initiativ och med livet som insats har förändrat historien.

En av huvudpersonerna i Mot alla odds är John Basilone, som några kanske känner till från TV-serien The Pacific. Basilone deltog i den marinkårspluton som försvarade flygfältet Henderson Field på Guadalcanal under inte mindre än åtta japanska anfall. Plutonen avfyrade 25 000 skott under en enda natt, och högen med lik framför dess ställning blev till slut så stor att skyttarna inte längre hade någon sikt. Den sanna berättelsen om denna strid är minst lika spännande som Spielbergs dramatisering.

Brett persongalleri

Vi möter den tyske stormpionjär som korsade floden Meuse i maj 1940 och därmed banade väg för det tyska blixtkriget och Frankrikes fall. Vi möter den brittiske Swordfish-pilot som slog ut slagskeppet Bismarcks roder med en torped, den amerikanske marinkårssoldat som slog tillbaka de japanska vansinnesanfallen på Guadalcanal 1942 och den israeliske stridsvagnschef som på egen hand vände slaget om Golanhöjderna 1973. Vi läser även om brittiska fallskärmsjägare på Borneo 1965, den japanska framryckningen mot Singapore kring nyåret 1942, fransmannen som hejdade den tyska våroffensiven mot Paris 1918 och granatgevärsskytten som hejdade tyska motanfall i Normandie 1944. Vi rör oss från Atlanten till Sydostasiens djungler, från Frankrike till Israel och Vietnam. Dessutom besöker vi Stalingrad vid Volga, där Europas öde stod och vägde på hösten 1942.


Den 8 november 1942 höll Hitler ett långt tal om slaget vid Stalingrad i Bürgerbräukeller i München. ”Det ska ni veta, vi är mycket nöjda, vi har så gott som tagit staden”, sade han. ”Det är bara ett par småbitar kvar.” Det var visserligen sant, men dessa återstående ”småbitar” försvarades av soldater som vägrade ge upp. En av dem hette Pavlov, och vi möter honom i månadens förmånsbok. Han försvarade hyreshuset som anas i bakgrunden på bilden ovan, beläget mitt i tyskarnas anfallsriktning.

Storm över stäppen

Operation Blå inleddes den 28 juni 1942 när de tyska pansarstyrkorna och störtbombflygplanen anföll fyra sovjetiska arméer. Den platta stäppen och majsfälten erbjöd inget naturligt försvar eller skydd, och 40. sovjetiska armén upplöstes, med isolerade enheter som irrade omkring tills bränslet eller krafterna tog slut. Gruvstäderna och stålverken i Donetsbäckenet krossades. Medan hela Sydvästra fronten föll sönder satte Röda armén upp Stalingradfronten, som tilldelades tre illa åtgångna reservarméer. Den 20 juli hävdade Hitler att ”ryssarna är färdiga”. Ett stort inringningsslag utkämpades öster om Rostov, som föll i tyskarnas händer, och tyska 6. armén fortsatte mot Stalingrad. Don korsades och sovjetiska flygplan misslyckades – i likhet med de brittiska och franska vid Meuse i maj 1940 – att förstöra pontonbron över vilken tyska stridsvagnar strömmade. Klockan 04:30 den 23 augusti bröt tyska 16. pansardivisionen ut från brohuvudet vid Don och körde samlat i hög fart över 56 kilometer av svedd stäpp mot Volga. De tjutande Stukaflygplanen ovanför dem tog itu med sovjetiska motståndsnästen, medan Wolfram von Richthofens VIII flygkår släppte tusentals brandbomber över Stalingrad. All träbebyggelse i förstäderna brann ned till skorstensstockarna. Strax före midnatt meddelade soldatagit sig in i Stalingrads norra förorter och nått floden, som flyter mot Kaspiska havet. Tyskarna var vid Volga, i själva hjärtat av Ryssland.

Jag klippte mig igenom taggtråden. Vi anföll en annan bunker bakifrån. Jag använde en sprängladdning mot den. Kraften i explosionen blåste ut delar av väggarna. Sedan slängde jag in handgranater. Efter en kort strid hade vi satt bunkern ur spel. De visade vit flagg. Några ögonblick senare satte vi upp hakkorsflaggan på bunkern. Vi kunde höra glädjetjut från våra kamrater på den andra stranden. Det uppmuntrade oss och vi rusade mot två andra, halvt gömda ställningar etthundra meter till vänster om oss.

När de tyska arméerna hade tvingats göra halt framför Meuse i maj 1940 tog sig Walter Rubarth över vattnet på egen hand och orsakade panik bland fiendesoldaterna. Vi läser hans fascinerande berättelse i Mot alla odds.

Försvaret bryter samman

Friedrich Paulus, chefen för 6. armén, besökte Adolf Hitlers högkvarter Werwolf (”varulv”) i Vinnitsia den 12 september. Führern var angelägen om att få veta när Stalingrad skulle falla. Paulus uppskattade att han behövde ytterligare tio dagars strider och därefter fjorton dagar för omgruppering. Tidigt nästa morgon skickade han elva divisioner, varav tre pansardivisioner, mot fienden. De avancerade kvarter för kvarter och slog sig igenom staden ned mot floden. Därifrån anlade de tung kulspruteeld mot det centrala färjeläget. Vissa av Röda arméns divisioner på tiotusen man reducerades till några hundra. En stridsvagnskår hade mindre än femtio stridsvagnar och de flesta av dem kunde inte köras, utan hade grävts ned för att användas som fast försvar. Trots enorma förluster fortsatte tyskarna att gå på. Hela kolonner av stridsvagnar och motoriserat infanteri bröt sig igenom till själva stadskärnan. Många av dem trodde att de hade segrat och sprang för att plocka souvenirer. De återstående försvararna, som låg gömda i ruinerna av hus och källare, såg hur berusade tyskar hoppade av lastbilar, spelade munspel och dansade på trottoaren. I Hitlers högkvarter jublade staben över nyheterna.

Svenskar i strid

Erik Lewenhaupt upplevde andra världskriget på många fronter. Precis hemkommen från Frivilligkårens strider under vinterkriget möttes Lewenhaupt av budet att tyskarna angripit Norge. Tillsammans med de många norska krigsfrivilliga ilade Lewenhaupt och några svenskar frivilliga till Norges undsättning. Mycket snart kom man i strid med de tyska trupperna. Erik hade ingen som helst befälsutbildning, men hans duglighet gjorde att han inom en vecka utnämndes till kapten. Vid ett tillfälle täckte han kompaniets reträtt med en kulspruta. När norska försvaret bröt samman gick han över till det brittiska gardesförbandet Scots Guards, där han på stående fot ombads ta befälet över en pluton. Därmed hade Erik Lewenhaupt inlett en märklig karriär i brittiska armén som bland mycket annat ledde till att han som fallskärmsjägare landade i Normandie, klockan 00:20 den 6 juni 1944. Läs mer i Mot alla odds.

Pavlovs hus

Det är i detta läge som översergeant Jakov Fedotovitj Pavlov och hans regemente anlände till Stalingrad. Pavlovs kulsprutegrupp kastades in i striderna för att plugga igen ett av alla blodiga gap i försvarslinjen. De tog med sig vässade spadar, knivar, kpistar, en lätt kulspruta och handgranater, och tog ställning i ett strategiskt viktigt hyreshus vid huvudvägen mellan torget och floden. Några dagar senare fick de förstärkning av ytterligare en grupp, och den lilla garnisonen omfattade nu 24 man. Byggnaden förvandlades snabbt till en fästning med underjordiska gångar, förbindelsegravar, kulspruteställningar och granatkastare. Samtidigt anföll tyskarna oupphörligt – dag som natt. Först kom infanteristerna, sedan stridsvagnarna som hamrade mot byggnaden. Rädslan för T-34:or gjorde dock att de tyska pansarstyrkorna använde pansarvärnsgranater i stället för spränggranater, och turligt nog för Pavlovs män gick dessa rakt igenom väggarna utan att brisera. Stridsvagnarna kunde dessutom bara beskjuta de tre första våningarna, på grund av eldrörens begränsade elevation. De sovjetiska pansarvärnsmännen kunde operera högre upp i byggnaden. Det största hotet mot Pavlovs hus, som det kom att kallas, var i stället Flammenwerfer – eldsprutor. Alla sovjetiska vapen koncentrerades därför på dem så snart de hade upptäckts, och en enda kula räckte för att de skulle uppslukas av sina egna flammor.

 

 


På knappt 55 dagar lyckades japanska 25. armén rycka fram 1 100 kilometer, tvärs över Malacka till Singapore. Den utkämpade 95 stora och små bataljer och – ett betydelsefullt faktum – reparerade över 250 broar. Under en genomsnittlig dag utkämpade den två slag, reparerade fyra eller fem broar och avancerade tjugo kilometer. Försvaret i brittiska Singapore föll samman som ett korthus – allt tack vare en japansk officer vid namn Masanobu Tsuji. Vi läser om hans genidrag i månadens förmånsbok.

 


 

En spännande bok

Så här fortsatte det dag efter dag, natt efter natt. Halva metallfabriken Barrikaderna gick förlorad, och tyskarna erövrade fabriken Röda oktober. Pavlovs hus höll dock ut. Det slet ned tyskarna, ned i djup utmattning, stridströtthet och frustration. ”Fronten är en korridor mellan utbrända rum; den är det tunna taket mellan två våningar”, skrev en tysk löjtnant. ”Från våning till våning, med ansikten svarta av svett, bombarderar vi varandra med handgranater, mitt i explosioner, moln av damm och rök, högar av murbruk, floder av blod, fragment av möbler och mänskliga varelser … Gatorna mäts inte längre i meter, utan i kroppar … Stalingrad är inte längre en stad.” I månadens förmånsbok följer vi Pavlov. Hans insats avgjorde slaget om Stalingrad, som i sin tur påverkade hela krigsförloppet. På samma sätt möter vi soldater som avgjorde slagen om Normandie 1944, Frankrike 1940, Singapore 1942 och Ap Bac 1963 under Vietnamkriget – bland annat. Boken utgörs av femton berättelser om femton soldater, som alla har det gemensamt att deras insatser fällde avgörandet. Det handlar inte om generaler och fältmarskalkar som har påverkat historien med taktiska beslut om truppförflyttningar och framryckningar, utan det handlar om vanliga soldater som har fällt avgörandet med hjälp av en handgranat eller en välriktad kulkärve. ´

 

 

PIAT-geväret och skytten som räddade Pegasusbron – och därmed de allierades hela vänsterflank – under slaget om Normandie.

 

 

 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!