»Luften var tung av doften från blod och morfin«

Falklandskriget 1982


Falklandskriget är ett bortglömt krig, trots att det utspelade sig relativt nyligen. Gemene man minns kanske att Margaret Thatcher var premiärminister i Storbritannien, att britterna segrade och eventuellt någonting om kontroversen kring sänkningen av General Belgrano. TV-bilderna på folks näthinnor föreställer nog framför allt flaggviftande segerparader och jublande brittiska soldater. Bilderna på flygplansvraken, de brinnande fartygen och de vanställda liken verkar ha förträngts ur det allmänna medvetandet.

Denna månad riktar SMB strålkastarljuset mot en karg ö i sydvästra Atlanten, inte långt från Antarktis kust – skådeplats för ett kort men brutalt krig för i dagarna trettio år sedan. Falklandskriget är militärhistoriskt intressant ur en rad aspekter, inte minst vad gäller specialoperationerna och det stora antalet involverade elitförband. Miljön och landskapet var kargt och ogästvänligt – mer som norrländska fjäll än argentinska Pampas – och insatserna utsatte soldaterna för enorma påfrestningar. Det var mycket långt ifrån den promenadseger som den brittiska hemmaopinionen förväntade sig och utgången var inte alls given på förhand. Hela landstigningsstyrkan hade kunnat gå under redan till havs, eller i fruktade ”Bomb Alley”, ackompanjerad av ljudet Mirageflygplan. Britternas legendariska ”Yomp”, den strapatsrika framryckningen till fots tvärs över hela östra Falkland, imponerade så på Warszawapaktens ledning att den valde att möblera om bland sina divisioner i Östeuropa. Styrkorna i norra Östtyskland, stationerade mitt emot brittiska Army of the Rhine, förstärktes avsevärt!

 

Här är bilden som gjorde kriget oundvikligt. Soldater ur ett argentinskt specialförband tvingar ned brittiska Royal Marines på marken efter den argentinska invasionen. Fotografiet kablades ut över världen och i Storbritannien blev situationen på Falklandsöarna en fråga om nationell prestige.

 

 

Sjöstyrkorna, som hittills hållits samman, delade nu upp sig. Landstigningsstyrkan vände mot väst och klockan kvart över tio på förmiddagen lät kommendör Clapp sin landsättningsstyrka gå in mot Falklandssundets norra inlopp. Under tiden fortsatte hangarfartygsgruppen mot sydväst. Denna hade eskort av Coventry och Glasgow för radarvarning, Arrow och Alacrity som närskydd och Glamorgan för eldunderstöd. Efter skymningen lämnade Glamorgan hangarfartygsstyrkan och gick åter mot Falklandsöarna. Hon skulle nu genomföra den planerade skenoperationen för att vilseleda argentinarna om var landstigningen skulle ske. Ombord fanns de överlevande från 22. SAS-regementets Dkompani som skulle genomföra skenanfallet. Jagaren sköt denna gång 21 lysgranater och 76 högexplosiva granater för att göra ett våldsamt intryck på fienden. Ytterligare ett spaningsuppdrag av ett Nimrodplan från Wideawake flögs på natten den 20–21 maj. Det var samma flygplan som förra gången, men nu med besättning från 206. marinspaningsdivisionen och med löjtnant D.J. Ford som förstepilot. Man flög ungefär samma rutt som förra gången, men det blev en ny rekordflygning. Även om flygtiden var kortare, 18 timmar och 50 minuter, var sträckan längre, 1 357 mil. Det var ett av de längsta stridsuppdrag som någonsin flugits. Nu närmade sig timmen T för operation Sutton och det fanns ingen återvändo. Ett markkrig var nu oundvikligt. Det som oroade britterna mest var att de inte lyckats reducera de argentinska flygstyrkorna tillräckligt och det gav anledning till oro. De närmaste dagarna kom att visa att denna oro var befogad.

Den brittiska insatsstyrkan har nått Falklandsöarna efter flera veckor till havs, och landstigningsbåtar rör sig mot kusten. Tolv man ur elitstyrkan SAS drunknade när en av helikoptrarna försvann i de höga vågorna.

 

Från bomb alley till Port Stanley

Efter en dramatisk landstigning i San Carlos – som även omfattade fallskärmsjägare – etablerades ett brohuvud inför de fortsatta operationerna. Grupper ur Special Air Service (SAS) och Special Boat Service (SBS) drabbade samman med argentinska spaningsenheter i bergen samtidigt som argentinskt stridsflyg duellerade med brittiska Blowpiperobotar i luftrummet över landstigningsområdet. Vi följer dramatiken i månadens för månsbok. Vi läser även om de argentinska försöken att sänka brittiska fartyg, särskilt den 25 maj – som är Argentinas nationaldag. Vi läser om den närmast okända operationen Algeciras, som planerades av argentinska militärer i Europa. Vi läser om britternas kännbara helikopterförluster, framryckningen österut mot Port Stanley, kapplöpningen till östra Falklands strategiskt viktiga bergsryggar, samt den tragiska striden mellan två av brittiska 3. fallskärmsbataljonens kompanier. De kände inte igen varandra i mörkret och ett dussin man föll i den intensiva och förvirrade eldstrid som utbröt. Den ena sidan fick eldunderstöd från anslutande stridsvagnar, medan ”fienden” fick kraftfullt eldunderstöd av bataljonens eget artilleri. Under loppet av ett par minuter regnade 340 brittiska granater ned över de egna soldaterna. När britterna skulle erövra Darwin och Goose Green kom ännu en allvarlig motgång. Ur boken:

"Anfallet skulle genomföras tidigt den 26:e och överstelöjtnant Jones jublade över att äntligen få sätta igång. Även soldaterna var lättade över att all väntan var över och frustrerande hinder övervunna. Korpral ”Taff” Evans som följde några flygunderstödsobservatörer under kapten Peter Ketley till en höjd norr om Camilla Creek kunde nu se argentinare 100 meter söder om dem. Det var Morales spaningspluton som åt frukost ur ett fältkök. De var helt omedvetna om att fienden var i närheten. Ett par hundra meter nordöst om Evans grupp såg chefen för den andra spaningsplutonen, löjtnant Chris Connor, att Darwin Hill inte var besatt av fienden, vilket rapporterades till Jones. Vid niotiden kallades Ketley åter till Jones för att rapportera om fienden. Den otålige överstelöjtnanten hade dock inte inväntat rapporten utan redan begärt flygunderstöd mot fem mål. Nu inträffade en av krigets stora mediekatastrofer. Klockan tio gick BBC World Service ut med nyheten att ”en fallskärmsjägarbataljon är i läge och färdig att anfalla Darwin och Goose Green”. Hela världen, inklusive Argentina, visste nu vad som skulle hända."

HMS Conqueror återvänder till Faslane efter nittio dagar till havs – det längsta stridsuppdraget för en ubåt i Royal Navys historia. Conqueror utkämpade världshistoriens sydligaste sjöstrid och blev krigshistoriens första atomubåt att sänka ett fiendefartyg – kryssaren General Belgrano.



Hårda strider

De argentinska soldaterna i Goose Green förvarnades alltså om det kommande anfallet av brittiska BBC. Det är än i dag, tjugo år senare, osäkert vem som läckte informationen till medierna. Richard Areschoug, författare till månadens förmånsbok, presenterar en av teorierna. Klart är att blundern – eller sabotaget – försvårade situationen för den brittiska armén, och att människoliv gick till spillo. Brännpunkt Sydatlanten. Falklandskriget 1982 bjuder på en minutiös skildring av det följande anfallet och de hårda striderna. De brittiska fallskärmsjägarna förlorade här inte mindre än tre av sina officerare, och de argentinska försvararnas förluster var femtioprocentiga. Faktum är dock att striderna kom att bli ännu hårdare längre österut, på Mount Kent, Mount Tumbledown och runt Port Stanley. Här sattes såväl SAS som SBS in i spektakulära räder, av vilka en utvecklade sig till en oväntad argentinsk seger. Vi följer hela det dramatiska händelseförloppet i månadens förmånsbok: från den argentinska invasionen, via underrättelsekriget, upprustningen och uppmarschen, till landstigningen, framryckningen, striderna och segern. Vi följer striderna på land, till sjöss, i luften och rentav i havsdjupet.

"Britterna märkte inget förrän tre Dagger kom svepande på låg höjd vid Mount Rosalie klockan 09:25 och fortsatte över sundet. Martinez observerade ett antal fartyg i sundet och flera andra i San Carlos Water. Han beslutade sig snabbt för att angripa en grupp på tre som tydligt såg ut att vara örlogsfartyg och flög an mot det som låg till vänster. Det identifierade han som en typ 42-jagare, men det var i själva verket Broadsword. Hon besköts med kanoneld under anflygningen, men båda 454-kilosbomberna missade. Däremot träffade 29 granater kring hangaren och sårade fjorton man samt skadade fartygets Lynxhelikopter samt Brilliants helikopter som var på besök. Rhode och Bean valde det mellersta fartyget som var Argonaut. Hon hade tur och fick inga skador. Plötsligt träffades dock Beans flygplan av en Seacatrobot och exploderade, varvid han omkom. Morenos ”Perro”-grupp följde strax därpå. Även om gruppen chockats av Beans exploderande Dagger gjorde den klockan 09:31 ett samlat anfall mot Antrim, som låg vid Cat Island. En 454-kilosbomb träffade helikopterdäcket!"


En soldat ur Royal Marines undersöker döda argentinska soldater. De argentinska soldaternas stridsvärde varierade, men flertalet stred med övertygelse – och under de många nattliga striderna hade de inget val. Mörkret omöjliggjorde alla

 

VISSTE DU: » att argentinska underrättelseagenter stationerade i Spanien försökte sänka brittiska fartyg vid Gibraltar? » att Falklandsöarna ligger mer än 13 000 kilometer från London, men mindre än 500 kilometer från Argentina och bara 1 300 kilometer från Antarktis? » att det krävdes tio lufttankningsplan för att ett brittiskt Vulcanbombplan skulle kunna nå fram till stridsområdet? » att rena tillfälligheter räddade en rad brittiska örlogsfartyg från säker undergång? » att sjöstriderna kring Falklandsöarna är de sydligaste någonsin i krigshistorien? » att specialförbandet SAS som stred i Falklandsöarnas vinterkyla hämtades från tropiska Malaysia där de precis hade övat djungelkrigföring? » att Royal Navy tvingades rekvirera en rad civila fartyg – bland annat lyxiga kryssningsfartyg – för att skeppa soldaterna över Atlanten? » att svenska vapen, bandvagnar och rentav kängor användes av britterna under konflikten?

 

Ett brittiskt elitförband förbereder sig inför en av krigets alla specialoperationer. Månadens förmånsbok är full av spännande skildringar av helikopterlandsättningar, räder, insatser bakom fiendelinjen och spionage. Vältränade specialstyrkor användes av båda sidor i konflikten, och kriget spred sig snabbt från Falklandsöarna till den ännu mer ogästvänliga ögruppen Sydgeorgien.

 

Dagsaktuell förmånsbok

Frågan är som SMB någonsin presenterat en mer dagsaktuell förmånsbok än Brännpunkt Sydatlanten. Det är inte bara 30-årsjubileum. Kriget mellan Storbritannien och Argentina våren 1982 är dessutom obehagligt aktuell på nytt, med kapprustning, gränstvister, jakt på nya naturtillgångar, atomubåtsbesök och diplomatiska utspel i allt högre tonläge. ”Storbråk kring Falklandsöarna” skrev DN i vintras. ”Internationell kris hotar” rapporterade Expressen i februari.

Här är en kort film från 1982 års invasion. Vi följer lanstigningen, etableringen av ett brohuvud, flygattackerna och förberedelserna inför den fortsatta framryckningen mot Port Stanley.


 

 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!