Döden från djupetVargar på jakt

Hitlers ubåtschef berättar

 

Tiotusentals tyskar tjänstgjorde i ubåtsvapnet under krigsåren, men Herbert Werners öde är unikt. Han överlevde, trots att fyra av hans ubåtar sänktes. Han klarade sig genom hela kriget, samtidigt som det tyska ubåtsvapnet praktiskt taget utplånades.

 

När Nazityskland kapitulerade i maj 1945 var Atlantens botten beströdd med vrak. Tyska ubåtar hade förstört 2 882 handelsfartyg på totalt 14,4 miljoner bruttoregisterton och därutöver hade ubåtar sänkt 175 allierade örlogsfartyg. Priset var emellertid högt. Av totalt 1 150 ubåtar som togs i tjänst sänktes 779, medan två erövrades och resten självsänktes eller kapitulerade vid krigsslutet. Av en total personalstyrka på 39 000 förlorade ubåtsvapnet 28 000 man i stupade, medan 5 000 man tillfångatogs. Detta representerar 85 procents förluster, men siffrorna avslöjar inte ubåtskatastrofens hela omfattning. Eftersom bara 842 ubåtar var i strid och 781 av dessa förlorades, utplånades alltså hela 93 procent av den operativa ubåtsstyrkan. I faktiska siffror ser andelen än mer chockerande ut. Tysklands väldiga ubåtsstyrka på Atlantfronten reducerades till enbart 68 operativa båtar vid tiden för landstigningen i Normandie och bara tre av dessa fanns fortfarande kvar vid krigsslutet. En av dessa överlevare var U-953, vars sista fartygschef hette Herbert Werner.

 

En serie tillfälligheter

Werner

”Vi gled över hennes grav vid tolvtiden den 29 maj, två dagar och sju timmar för sent. Vattnet var stilla och täckt med ett tjockt lager av olja och vrakspillror. Medan den ordinarie vakten spanade av hav och himmel, sökte några av oss andra efter överlevande. Vi fann inga.” Werner försökte rädda överlevande från slagskeppet Bismarck, men misslyckades.

Herbert Werner, författare till Döden från djupet, måste ha fötts under en lycklig stjärna. Han Vargar på jakt Hitlers ubåtschef berättar inledde sin karriär i ubåtsvapnet på U-557 och överlevde ett haveri redan under sin första dykning. U-557 kom senare att rammas och gå till botten utanför Kreta, men Werner hade då precis förflyttats till U-612. Även denna ubåt råkade ut för ett dödligt haveri, men Werner överlevde än en gång. Han hamnade i stället på U-230. Efter en rad dramatiska insatser, bland annat operationer längs USA:s kust och en dödsföraktande färd genom det trånga Gibraltarsundet, bombades U-230 sönder och samman av de allierade och sjönk. Werner klarade sig dock på nytt – han hade precis skickats på officerskurs i Neustadt! Väl tillbaka i tjänst fick Werner befäl över U-415 som opererade mellan franska Brest och norska Bergen. U-415 överlevde attacker från såväl flyg som allierade ytfartyg, och när hon slutligen minsprängdes och sjönk – ironiskt nog i den egna hamnbassängen i Brest – råkade Werner befinna sig i land. Han hade försovit sig! Werner och resterna av besättningen skickades till U-953. De överlevde ett antal dramatiska flygattacker och deltog i tyskarnas evakuering av La Rochelle och La Pallice. U-953 lyckades ta sig till Norge där Werner kapitulerade 1945. Fyra av Herbert Werners ubåtar gick alltså under, men han själv överlevde dem alla.

 

Ubåt
Ubåtarna i de tyska Atlanthamnarna var ytterst sårbara på väg till och från sina operationsområden. Biscayabukten innebar rena gatloppet, där ubåtarna var exponerade för allt intensivare flyganfall. Ju längre kriget framskred, desto dödligare blev uppdragen. Vi följer dramatiken i månadens förmånsbok.

 

Kontroversiella avslöjanden

Werners bok är häpnadsväckande. Vi följer honom på uppdrag kors och tvärs, från Chesapeake Bay i väster till Königsberg i öster, och upplever ubåtskrigets skiftningar. Segrar och nederlag, utbildning och stridsuppdrag, undergång och kapitulation skildras i boken. Vi deltar i strider, tvingas uppleva sjunkbombsdetonationer och flyganfall, och vi tar del av uppgifter som hittills har varit okända för de flesta. Utöver dramatiken bjuds vi på flera mindre kända händelser och han återger ordagrant den topphemliga order han mottog från amiral Karl Dönitz under invasionen av Normandie. Han uppmanades anfalla invasionsflottan och ramma något av fiendens större fartyg – ett rent kamikazeanfall.

 


Vid slutet av kriget var rollerna omvända. Jägarna – de tyska ubåtarna – blev i stället villebråd.

 

Klockan var över 17:00 när jag återvände till bunkern. Radion hade tystnat. I stället ekade de högljudda sångerna från våra 800 besättningsmän, som fortfarande var ivriga att löpa ut mot fienden även om det betydde att gå mot förintelsen. Klockan 21:00, när natten sänkte sig över Normandies slagfält, stävade 15 ubåtar ut i bukten. Natten var klar. Stjärnorna glimmade svagt på en fortfarande ljus himmel. Snart skulle fullmånen stiga upp och lysa upp vår väg ut i Atlanten. Klockan 01:12: Striden började. Vår ledande ubåt anfölls plötsligt. Spårljus strömmade i olika riktningar och ljudet av kanoneld träffade våra öron. Fontänerna sträckte sig upp mot himlen. Klockan 01:17: Ett av fiendens flygplan fattade eld. Det föll likt en komet mot täten av kolonnen, for över en av båtarna, fällde fyra bomber och slog sedan ned i havet. Bomberna slog ut Sachses U-413. Med rodret låst i läge babord dikt girade båten ur kolonnen. Hon förlorade snabbt fart och sjönk under ytan. Klockan 02:20: Ekona kom nu från styrbordssidan. Plötsligt sköt en Sunderland fram ur natten på styrbords bog. Jag skrek: ”Flygplan – eld!” Korta skurar från våra två dubbla kanoner följde flygplanets kurva. Det flög klokt nog in rakt förifrån och fällde fyra ”tunnor” framför vår stäv. Samtidigt anföll en Liberator från styrbord, skjutande från alla sina eldrör. Ett ögonblick senare kom fyra detonationer midskepps. Fyra våldsamma utbrott hävde U-415 upp ur vattnet och kastade våra män handlöst i durken. Sedan föll hon tillbaka och fyra sönderfallande gejsrar överöste oss med tonvis av vatten och sände stora floder genom luckan. Detta var slutet.

 

Räderna är skrämmande. Som du vet arbetar jag i Berlins centrum och förra veckan tillbringade vi långa timmar i skyddsrummet på vår kontorsbyggnad. Medan jag var där träffade en bomb byggnaden tvärs över gatan. Det fanns inga överlevande. Alla begravdes i källaren. När jag till slut lämnade skyddsrummet och såg bränderna, förstörelsen och de döda, grät jag nästan hela vägen. Min bästa väninna begravdes i spillrorna den dagen. Göring lovade att inga fiendeflygplan skulle flyga över Tyskland. Vi har inte hört något från honom på en tid. I går lyssnade jag på en nyhetsbulletin om våra ubåtars nya framgångar i Atlanten och tänkte på dig. Älskling, jag ber för att du alltid skall komma tillbaka från dina uppdrag och finna mina brev. Jag tänker på dig jämt och vill vara hos dig. Snälla, sköt om dig.

Brev till Herbert Werner från fästmön Marianne. När Werner till slut kom hem var hon död.

 

Succé – trots usla odds

Werner

”Chefen till bryggan! Skuggor förut!” Det första jag såg var en jagare på parallellkurs, bara en svag skugga. Paulssen undvek hotet och lämnade henne akterut om styrbord. Sikten var bara tretusen meter. Seibold sände våra observationer till basen, varefter U-557 störtade fram till anfallsläge. Två gigantiska skuggor växte fram om babord. Ett annat spöke framträdde förut om styrbord på ett avstånd av bara 600 meter. Fartygen om babord överlappade varandra – de var utmärkta mål. Paulssen ropade ett antal order och U-557 saktade farten. Åtta, nio skuggor kom allt närmare genom de långa brytande sjöarna. Chefen beordrade Kern att skjuta. I det ögonblicket upptäckte jag en jagare – nej, två jagare – som skar igenom den mörka gardinen akter om oss. Jag väntade tills Kern hade skjutit, men sedan kunde jag inte hålla mig längre. Jag skrek: ”Två jagare i anfallsläge!” Paulssen svängde runt och såg hotet: ”Heliga Guds Moder.”

Krigsutbrottet tog den tyska flottan med överraskning, särskilt ubåtsvapnet som var helt oförberett. Orsaken var det avtal som slöts mellan Tyskland och Storbritannien 1935, vilket begränsade Tysklands marina styrka till 35 procent av den brittiska. 1939 hade Tyskland 57 ubåtar i tjänst, av vilka 52 var små och bara var kapabla att utföra kustnära operationer. De andra fem ubåtarna var större farkoster konstruerade för långdistanspatrullering på upp till åtta veckor. Av de totalt 57 var 18 upptagna för utbildning av nya besättningar. Därför var bara 39 ubåtar operativa och tillgängliga för att ta sig an den mäktiga brittiska flottan, den stora brittiska handelsflottan, Storbritanniens allierades örlogs- och handelsflottor samt ett oräkneligt antal fartyg från neutrala länder som seglade i charter för de allierade. Trots detta var ubåtskrigets första år extremt framgångsrikt för Tyskland. Man förlorade 28 ubåtar, men förstörde samtidigt ett brittiskt hangarfartyg, ett slagskepp, fem kryssare, tre jagare, två ubåtar och 438 handelsfartyg. Efter Frankrikes kapitulation på sommaren 1940 förflyttades de tyska ubåtsbaserna från Nordsjökusten till franska hamnar vid Biscayabukten. Det signalerade en ny fas i sjökriget: de stora konvojslagen. Du följer dramatiken i månadens förmånsbok.

 

Här avgjordes kriget

Winston Churchill sade: ”Slaget om Atlanten var den dominerande faktorn genom hela kriget. Inte för en sekund kunde vi glömma att allt som hände på andra platser, på land, till sjöss eller i luften till syvende och sist berodde på dess utgång, och bland alla andra bekymmer såg vi med oro på dess växlande lycka från dag till dag.” Det är värt att notera att Churchill, som alltför väl kände till Luftwaffes och V-1- och V-2-raketernas förstörelseförmåga, även skrev: ”Den enda sak som verkligen skrämde mig under kriget var ubåtshotet.” Om man ser det från andra sidan var Tysklands krigslycka nära nog parallell med ubåtsvapnets uppgång och fall. Sambandet blev tydligt för Werner varje gång han kom iland efter ett patrulluppdrag och möttes av ett alltmer sönderbombat Tyskland.

I Döden från djupet följer vi ubåtskriget på Atlanten tillsammans med några av dramats huvudpersoner. Vi är med från krigsutbrott till undergång. Här är ett av de sista gruppfotona på fartygscheferna i Brest, taget vid tiden för de allierades invasion av Normandie. Inom kort kommer flera av dem att gå till botten med sina ubåtar. Herbert Werner, författare till månadens förmånsbok, syns näst längst till vänster.

 

På annandag jul började marken skaka och det hördes ett konstant muller på avstånd. Jag kände väl igen ljudet: det betydde att staden bombades i stycken – i detta fall Hamburg. Jag tog min kraftiga kikare och ställde mig på en närliggande motorväg, vilket gav mig en utmärkt vy över landskapet. En blek vintersol sken över Hamburg och från platsen där jag stod kunde jag se solreflexerna i vingarna och kropparna på Flying Fortressflygplan som kom in från havet. De dök upp på himlen som små prickar och växte obarmhärtigt. Grupp efter grupp pressade sig genom diset i fjärran och dånade över den döende staden. Marken skakade under mina fötter, många kilometer från målet.

 

Oberleutnant zur See Herbert Werner har lånat ut sina privata fotografier från åren 1939–1945 till SMB. I boken finns 84 foton och illustrationer. Text och bild samverkar så att vi lätt kan följa den unge ubåtskaptenens dramatiska upplevelser i Kriegsmarienes tjänst.

 

 

Ubåtssida

Vill du veta med om ubåtar? SMB har i samband med boksläppet låtit tillverka en hemsida, fylld med artiklar, foton, videoklipp med mera.
Klicka här för att gå direkt till sidan!

 

 

 

Månadens andra förmånsbok:

Döden från djupet - Jag var Hitlers ubåtschef


 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!