Slutstriden om Königsberg

Fästningskommendantens egen berättelse

Under andra världskrigets sista månader gick en av Östersjöns storstäder under i ett inferno av rök och eld. Den ostpreussiska huvudstaden Königsberg med stolta anor från medeltiden upphörde att existera. Månadens förmånsbok är en skrämmande ögonvittnesskildring nedtecknad av en av dramats huvudpersoner – självaste Otto Lasch, den tyske fästningskommendanten.

De boende i Königsberg drabbades relativt lindrigt av kriget under de första fem åren. Visst kallades mängder av män in till armén och krigsproduktionen tärde på ekonomin, men civilbefolkningen slapp direkta krigshandlingar. Königsberg var till och med en plats dit människor från mer utsatta landsändar tog sin tillflykt. Detta förändrades dock i augusti 1944 när det brittiska flygvapnets Lancasterflygplan genomförde en serie massiva bombanfall. Ett tusental flygplan och tusentals ton bomber förvandlade stora delar av Königsberg till ett brinnande inferno. Trots förödelsen, trots det stora antalet offer och trots det enorma lidandet var emellertid denna prövning ingenting mot vad som väntade ett halvår senare. Då anlände Röda armén.

Nu står vi framför den håla varifrån de fascistiska angriparna har överfallit oss. Vi kommer inte att hejda oss förrän vi har rensat hålan. Nåd kommer inte att visas – inte för någon, precis som det inte heller fanns någon nåd för oss. Det är onödigt att be soldaterna i Röda armén att visa nåd. De är uppfyllda av hat och hämndbegär. Fascisterna måste dö, precis som våra soldater också dött.

-Marskalk Ivan Tjernjachovskij, befälhavare för 3. vitryska fronten, den 12 januari 1945



Efter hårda återtågsstrider stod Ostpreussens soldater besvikna och utmattade på sommaren 1944 åter vid hemlandets gränspålar. De hade aldrig kunnat drömma om detta bakslag efter att de under det framgångsrika sommarfälttåget 1941 hade visat vad tyska soldater kunde prestera när det gällde hårdhet och mod.

Ojämna styrkeförhållanden

De sovjetiska arméer som vällde in i Ostpreussen i januari 1945 räknade drygt 1 600 000 man, mer än 10 000 artilleripjäser samt tusentals stridsvagnar och stridsflyg. Trots den numerära överlägsenheten gick det från början trögt. Under storoffensivens fem första dagar avancerade man endast ett par mil och ådrog sig enorma förluster. Anledningen var att Ostpreussen täcktes av en väv av massiva befästningslinjer och stora minfält. Staden Königsberg hade förvandlats till en gedigen fästning som fyllts av retirerande soldater från andra vacklande frontavsnitt. Här fanns såväl resterna av erfarna frontförband som helt nyuppsatta enheter, blandat med Volkssturm och Hitlerjugend. Här skulle de alla utkämpa sin sista strid. Mellan 23:00 och 24:00 inträffade den länge väntade pansarframstöten utmed båda sidor av vägen till Cranz. Fiendens stridsvagnar och infanterister i täta led passerade endast tvåhundra meter från oss och fortsatte framåt. Krisen nådde sin höjdpunkt inte bara för oss, utan även för Königsberg. Vi öppnade eld ur alla rör. Om ingen hjälp kom skulle läget bli ohållbart. Som sända från himlen anlände plötsligt stormkanonenheterna. När de ryckte fram längs vägen till Cranz upptäckte de i rätt tid de sovjetiska stridsvagnarna i skenet av lyspatronen som kom emot dem. De fem eller sex stormkanonerna gick skickligt i ställning i en sänka och nedkämpade på ett ögonblick mellan sex och åtta sovjetiska stridsvagnar, däribland ett antal Stalinvagnar. Hela området var upplyst som på ljusa dagen av de exploderande och brinnande stridsvagnarna.

Från frankrike till östfronten



Generallöjtnant Otto Lasch (1893–1971) stred i en jägarbataljon redan i första världskriget. Under andra världskriget ledde han LXIV armékåren och tilldelades riddarkorset med eklöv innan han utsågs till fästningskommendant i Königsberg sommaren 1944. Efter stadens kapitulation den 9 april 1945 dömde Adolf Hitler hela hans familj till fängelse. Frun och döttrarna arresterades i Berlin och Danmark, men räddades tack vare krigsslutet. Otto Lasch hamnade i sovjetisk fångenskap och tillbringade nästan åtta år i arbetsläger. I månadens förmånsbok läser vi hans berättelse.

I månadens förmånsbok skildrar Otto Lasch hela förloppet. Berättelsen tar sin början i Frankrike sommaren 1944, då Lasch lämnar invasionskaoset, de allierades flygbombningar och striderna mot den franska motståndsrörelsen för att i stället bli fästningskommendant i Königsberg. Först blir han förvånad. Varför skall han, en ärrad frontsoldat, ta befäl över en stad så långt bakom fronten? Han inser dock till sin fasa att Königsberg inte längre befinner sig på tryggt avstånd från kriget – Röda armén står redan vid Ostpreussens gränser. Vi får följa hans arbete med att befästa staden och utrusta dess soldater. Vi följer de hårt ansatta försvararna när de strider om varenda gata, hus och källare. Vi följer även konflikterna med den okuvlige och benhårt nazistiske Gauleitern Erich Koch, som in i det sista vägrade låta civilbefolkningen evakueras. När han väl gav klartecken var staden redan avskuren från resten av Tyskland.

På ishala vägar släpade sig dessa människor mödosamt fram i vinterkylan och flydde västerut över den tillfrusna Frisches Haff. Tusentals omkom under flykten, särskilt kvinnor, åldringar och barn. Ofta tvingades man överge vagnar och slädar. De motståndskraftiga människor som inte hanns upp och mejades ned av sovjetiska pansarstyrkors förtrupper eller föll offer för fiendens flyganfall fick ofta bara med sig vad de hade på kroppen. En del flyktingar nådde Königsberg precis innan inneslutningen tillslöts och gick ett grymt öde till mötes inne i staden. Det lät närmast hånfullt när Gauleiter Koch i slutet av mars skröt över att hans partiorganisation hade fört närmare en miljon människor i säkerhet från Heiligenbeil över Frisches Haff. Hur mycket död, elände och förtvivlan hade inte kunnat undvikas om denne man hade lyssnat till frontchefer och militärområdeschefer, som långt tidigare hade krävt att Ostpreussen skulle evakueras!



Om inte en av våra ordonnanser, den vänlige Sepp Hie, hade varit så nyfiken att han stack ut näsan genom dörren för att se vad som stod på så skulle vi förmodligen ha blivit tillfångatagna några minuter senare. Vi rusade ut genom dörren strax innan ryssarna nådde smedjan. Vi jagades som harar innan vi tog skydd cirka trehundra meter bakom en stridsvagnsgrav.
Tillbaka i styrkepunkten Altenberg tvingades vi jaga upp våra dödströtta mannar, som inte längre förstod vad som hände. Än en gång tvingades de sätta sina trötta ben i rörelse, och än en gång lyckades vi tillsammans med två Pantherstridsvagnar, som av en tillfällighet fanns vid styrkepunkten, driva tillbaka fienden från byn Altenberg. Vi trodde att vi hade nått en räddande hamn, men måste tyvärr konstatera att vi än en gång tvingades utkämpa en hård strid längs vägen från Zintenberg över Altenberg till Königsberg.

 

Kamp till slutet

Otto Laschs bok är stark. Som läsare blir man berörd, inte bara av civilbefolkningens närmast ofattbara lidande utan även av soldaternas självuppoffring och dödsförakt. Hur kommer det sig att somliga väljer att kämpa till slutet, även när nederlaget är oundvikligt? Vad får en människa att fortsätta strida från en omringad bunker till och med när fienden kastar in handgranater genom skottgluggarna? I slutet på Laschs bok följer vi flera av hans kollegors dödskamp. Även höga befäl, som Kampfgruppechefen generalmajor Schuberth, chefen för ordningspolisens stab överstelöjtnant Peschke och ordningspolisens operationsofficer major Denninghaus valde döden framför kapitulation. Många tyska soldater som vägrade acceptera kapitulationen försökte slå sig ut ur staden västerut. Målet var Pillau, men ingen nådde dit.

Plötsligt och oväntat stod vi vid Holsteiner Damm på Pregels strand. Det hade redan blivit förbannat ljust, men vi hade inget val: alltså fortsatte vi längs Holsteiner Damm i västlig riktning. Gruppen bestod fortfarande av mellan fyrtio och femtio man. Vi hade redan förlorat flera män på kyrkogården. Utan att upptäckas passerade vi hus som hade ockuperats av ryssarna, tills vår säkringsstyrka besköts i närheten av spannmålsmagasinen. Inom kort bröt helvetet ut. Det sköts ur alla fönster och även från motsatta stranden.


En bitter uppgörelse

Otto Lasch är starkt kritisk mot delar av den tyska ledningen som han menar underskattade det sovjetiska hotet mot Königsberg. Han belyser också civilbefolkningens utsatthet och skildrar med obehaglig realism de övergrepp som mängder av åldringar, barn och kvinnor utsattes för. I boken publiceras en rad vittnesmål, bland annat från chefen för ett grenadjärregemente: De syner som mötte oss i det återerövrade området var förskräckliga. I byarna hade ryssen avrättat mängder av tyskar. Jag såg kvinnor som fortfarande hade snaran som de hade strypts med kvar runt halsen. Ofta var flera sammanbundna med varandra. … Stalin hade beordrat: ’Ta de blonda tyska kvinnorna, för de tillhör er!’ Trogna denna order störtade ryssarna på tyskorna som vilda djur eller rentav värre än så. Ostpreussen var den första delen av Tyskland som invaderades av Sovjetunionen, och det var där Röda arméns soldater tog hämnd för förlusterna i bland annat Leningrad och Stalingrad. I bokens förord skriver Otto Lasch: ”Ett värre öde än det som drabbade denna preussiska kungastad, vars borg hade grundats av Tyska orden nästan exakt sjuhundra år före stadens fall, drabbade knappast någon annan stad under kriget.”


Der Lasch-bunker. I ryska Kaliningrad kan man ännu i dag besöka fästningskommendantens bunker, varifrån försvaret leddes under slutstriden. Här finns återskapade miljöer och dramatiska dioramor, som bland annat visar kapitulationsögonblicket. Den gråhårige mannen är Lasch själv, månadens förmånsboksförfattare.

Vittnesmål från ett av krigets hårdaste slag • För första gången på svenska • Hittills outgiven utanför Tyskland • Rik på kartor och illustrationer • Mängder av bilagor, bland annat: Wehrmachts offentliga rapporter, sovjetiska flygblad, Stalins dagorder inför anfallet Bildtext: Ur innehållet: Besöket hos Hitler • Den första inneslutningen • Königsbergs befästningsverk • Utbrytningen • Massakern i Metgethen • Försvaret av Samlandfronten • Gatustriderna • Slutstrid och kapitulation • Sovjetisk fångenskap

 

Sagt om det tyska originalet:

”En mycket autentisk skildring av Königsbergs kamp och undergång. Nuförtiden är det svårt att greppa vilka förluster de ursinniga men i slutändan meningslösa försvarsstriderna orsakade.”

-amazon.de

 

Besöket hos Hitler • Den första inneslutningen • Königsbergs befästningsverk • Utbrytningen • Massakern i Metgethen • Försvaret av Samlandfronten • Gatustriderna • Slutstrid och kapitulation • Sovjetisk fångenskap

 

 

Undermeny

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!