1. Krummlauf

Drömmen att skapa ett skjutvapen som kunde skjuta runt hörn har alltid fascinerat vapentillverkarna. Vapnet blev realitet i Hitlers Tyskland mot slutet av andra världskriget.

  

Världens första egentliga automatkarbin var den tyska Sturmgewehr Stg 44 med kaliber 7,62 mm. Patronen hade en svagare krutladdning än Mausergevärets patroner som gav mindre rökgaser. Karbinen hade dessutom bättre precision på avstånd än kulsprutepistoler. Tanken väcktes att försöka realisera planerna på ett vapen som kunde skjuta runt hörn, och man försåg vapnet med en krökt pipa, därav det tyska namnet Krummlauf. Vapnet kunde även användas i stridsvagnar eller pansrade skyttefordon.

 

2. Zielgerät 1229

Tänk dig nattliga jägare som utom sikthåll i mörkret plötsligt skjuter på dig. Mot krigsslutet tog tyskarna fram utrustning för nattjägare – ett nattkikarsikte till automatkarbinen StG 44.

IR-strålkastaren hade en diameter på 12,3 cm och strömstyrka på 35 W. Strömmen kom från ett batteri som vägde 13,5 kg och bars på ryggen. En bildomvandlare på 35 cm fastsatt ovanpå standardvapnet Sturmgewehr StG 44 medgav full syn i mörkret. Bildomvandlaren drevs i sin tur av ett eget batteri som bars i en gasmaskcylinder. Det var inte för inte som detta mörkerseendesystem också kallades för Vampir (Vampyr). Tanken var att man skulle sätta upp förband av Nachtjäger, nattjägare men krigsslutet förhindrade detta.

 

3. Goliath

Liten men naggande god! Leichter Ladungsträger Goliath (Sd.Kfz. 302/303a/303b) var en via trådkabel fjärrstyrd bandgående pansarvärnsvapen med en sprängladdning på 60 eller 100 kg.

 

Trots sitt namn var denna självgående stridsvagnsmina relativt liten. Det var ursprungligen en fransk uppfinning konstruerad av firman Adolphe Kégresse 1940 och som de tyska ockupanterna lade beslag på. Vagnen tillverkades sedan av biltillverkaren Borgward och motorcykeltillverkaren Zündapp och den tillverkades i 7 564 exemplar under 1942–1944. Kabeln var en lindad tredelars ledning tillverkad i plast. Behöver det sägas att det nog krävdes personligt mod att styra en Goliath när sovjetiska T-34- eller KV-2-stridsvagnar närmade sig!?

 

4. Maus

Jättestridsvagnen Maus var raka motsatsen till en liten pipande mus – det var ett monster och unik i sitt slag! Det var den största och starkaste stridsvagn världen sett och ändå fanns planer på än större monsterstridsvagnar!

Den 188 ton tunga stridsvagnen Panzerkampfwagen VIII Maus var ett gigantiskt projekt som tilltalade Hitler, som godkände de första ritningarna 1942. Den var konstruerad av Ferdinand Porsche, mannen som skapade Volkswagen-bubblan, den tyska Folkvagnen. Ursprungligen skulle vagnen ha haft en 15 cm kanon men fick sedan en 12,8 och en 7,5 cm koaxial kanon. Besättningen bestod av sex man. Front och tornpansaret var drygt 2 decimeter tjocka. Porsche konstruerade ett elektromekaniskt framdrivningsmaskineri. Endast två vagnar hann tas fram innan kriget slutade.

 

5. Henschel Hs 293

Henschel Hs 293 var världens första styrbara robot mot mark- och sjömål. Totalt tillverkades 1 900 exemplar av roboten och användes i strid för första gången i Biscayabukten den 25 augusti 1943.

Konstruktionen grundades på den konventionella flygbomben SC-500 med en vikt av 603 kg och en sprängladdning på 292 kg. Provfällningar av flygbomben visade en träffsannolikhet av 90 % och 45 % under stridsförhållanden. Hs 293 A-1 fjärrstyrdes av en operatör i följeplanet som också fällde bomben, oftast en Dornier Do 217. Operatören flög roboten med hjälp av en joystick och kontakten med roboten upprätthölls med två spolar styrtrådar med en längd av 16–20 kilometer. 1944 togs versionen Hs 293 D fram som styrdes med hjälp av en tv-kamera och som operatören kunde följa i en bildskärm i planet.

 

 

6. Sperber FG 1250

Sperber FG 1250 – var ett infrarött sikte för att användas på Pantherstridsvagnar under mörkerstrid. Det var med andra ord en slags uppförstorad Zielgerät 1229 som användes till automatkarbinen StG 44.

 

 

7. Me 163 Komet

Me 163 Komet det raketdrivna jaktflygplanet som var farligare för piloterna än de amerikanska dagbombplan de skulle sättas in mot.

 

Med sin fart på 955 km/h var det snabbare än alla andra jaktplan under andra världskriget och kunde stiga till 9 000 meters höjd på bara 2,5 minuter. Motorn var en vätskeraket typ Walther HWK 109-509A. Planet var beväpnad med två 30 mm automatkanoner. Tankning av bränslet T-stoff och C-stoff, var en inte helt ofarlig procedur då bränslet var explosivt och lättantändligt. Över 300 plan byggdes men känt är att endast 9 amerikanska bombplan föll offer för planet. Många piloter dödades i samband med start och landning.

 

8. V-1

V-1 var Hitlers första vedergällningsvapen med vilket han skulle terrorbomba London och sätta skräck i motståndaren. V-1 var inget annat än en flygande bomb med urusel precision som kunde starta från en ramp eller fällas från flygplan.

Före krigets utbrott studerade Tyskland förarlösa fjärrstyrda flygplan samt olika typer av reaktionsmotorer, bland annat pulsjetmotorn som uppfanns av svensken Martin Wiberg (1826–1905). Konstruktörerna bakom den flygande bomben, Fieseler Fi 103, var Robert Lussar från Fieseler Werke och Fritz Goslar från motortillverkaren Argus. Trots motstånd inom tyska flygförvaltningen nappade Hitler på idén och planet började masstillverkas. Fem dagar efter de allierades invasion i Normandie började tyskarna terrorbomba London med V-1. Även en bemannad version av V-1 togs fram som fick beteckningen Fi 103R (R=Reichenberg) som provflögs bland annat av den kvinnliga segel- och provflygaren Hanna Reitsch, avsedd för självmordskommandot Leonidas-divisionen.

 

9. V-2

Hitlers andra vedergällningsvapen, som också var världens första interkontinentala robot med sprängladdning. Planer fanns att förse roboten med atombomb och bomba New York, London och Moskva.

V-2 konstruerades av Wernher von Braun under tyska arméns artilleravdelningschef general Dornberger. De första robotarna tillverkades i Peenemünde för att sedan efter allierade flygbombningar förflyttas till Mittelwerk och KZ-lägret Mittelwerk-Dora.  Dödstalen var dock större under tillverkningen än under vapnets användning: 15 000 tvångsarbetare dog till följd av tillverkningen medan ca 5 000 dog till följd av anfallen från V-2. Mål var främst London och Antwerpen. Den 13 juni 1944 exploderade en provrobot över Bäckebo norr om Kalmar, och efter en grundlig analys flögs vrakdelarna sedan till England.

 

10. V-3

Hitlers tredje vedergällningsvapen med kodnamnet ”Högtryckspump", var en artilleripjäs med ett 130 meter långt eldrör rader på varandra placerade krutkamrar med vilken man skulle terrorbeskjuta London med 600 granater per dygn.

Tanken var att med kontinuerligt tillförande krutexplosioner skulle kunna få en artilleriprojektil att få en sådan hastighet och projektilbana att man från en kanonbunker vid Mimoyecques vid franska kanalkusten att nå London. En provrigg byggdes på ön Wollin. Efter testskjutningar visade det sig dock att skottvidden bara var 2/3 av den i teorin uträknade och när Hitler fick del av resultaten lade han ner projektet. En liknande kanon konstruerades i all hemlighet i Frankrike för Iraks Saddam Hussein men den israeliska säkerhetstjänsten dödade konstruktören och eldrörets delar och komponenter beslagtogs.

 

10. Nebelwerfer – Stuka zu Fuβ (Stuka till fots)

Nebelwerfer – Stuka zu Fuβ (Stuka till fots) – var en tysk granatkastare som inte dödade med sitt sprängämne utan för att den pressade bort luften och trasade sönder lungorna på personer som befann sig inom ett relativt begränsat målområde.

Nebel – tyskt ord för dimma – var ett täcknamn för en serie raketgranater med drivladdning och spränghuvud under ledning av general Dornberger som ledde utvecklingen av V-2-raketen. Det första lyckade vapnet med dessa raketgranater var 15 cm Nebelwerfer 41 med sex rörformiga rör i stål i lavett med två hjul. Vapnet var dyrt och tungt, varvid en enklare och billigare träram togs fram för den nya 28 cm raketgranaten. En granatkastaravdelning med dessa pjäser kunde på 30 sekunder skjuta iväg 480 skott mot ett mål av en fotbollsplans storlek med en sammanlagd sprängverkan 24 000 kg vikt.. Ljudet av granaternas avfyrande lät som dykande Stuka-bombplan, därav namnet.

 

GILLADE DU ARTIKELN?

Visa din uppskattning genom att dela artikeln. Ju fler som delar desto fler artiklar lägger Pennan & Svärdets redaktion upp på webben!

Använd delningsknapparna här nedan!

Mer från Pennan & Svärdets kuriosakabinett

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!