Svensk försvarsindustri blomstrade under kalla krigets dagar. Åtskilliga vapen och fordon som utvecklades under denna epok är idag svenska klassiker och flera kan sägas ha varit bland det vassaste och mest avancerade i världen när de introducerades. Saab 29 Tunnan, Hägglunds bandvagn 206, Bofors haubits 77 och granatgevär m/48 ”Carl Gustaf” är bara några av alla projekt som utvecklades i Sverige och alla väcker de idag nostalgiska känslor hos dess forna brukare.
Samtidigt finns det projekt som aldrig kom längre än till idé- eller prototypstadiet. Här nedanstående presenteras ett urval av dessa. Kände du till alla?

 

1. En svensk atombomb

Efter det att andra världskriget avslutats med atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki stod det klart att det i framtida försvars- och krigsplanering var tvunget att ta hänsyn till detta nya vapen. Hur skulle vi i Sverige skydda oss mot kärnvapnet? Forskning om detta påbörjades redan 1945, men likväl rörande en annan fråga: var en svensk atombomb även en möjlighet? Inledningsvis var forskningen främst inriktad på metoder för framställning av uran och senare plutonium. Frågan blev allt mer aktuell efter Sovjetunionens första provsprängning 1949 och efter det att Sverige valt alliansfrihet – utan kärnvapengarantier från någon stormakt var Sverige tvunget att utveckla denna förmåga själv, konstaterade ÖB Nils Swedlund 1954. Han fick stöd av flygvapenchefen Bengt Nordenskiöld och flera militära beslutsfattare. Allt föll emellertid då Sveriges riksdag 1958 beslutade att forskningen enbart skulle inriktas på skydd mot kärnvapen. Tio år senare – 1968 – undertecknade Sverige NPT – fördraget om icke-spridning av kärnvapen.

En svensk atombomb

Flera tunga militära ledare förespråkade på 1950-talet utvecklingen av en svensk atombomb. En sådan var även möjlig att utveckla, men all forskning i ämnet stoppades efter ett politiskt beslut 1958.

 

2. Överljudsbombaren Saab 36

Om Sverige hade skaffat kärnvapen hade detta ställt krav på lämpliga kärnvapenbärare. Sveriges tänkta kärnvapenmål fanns på andra sidan Östersjön, främst i form av utskeppningshamnar, och på 1950-talet påbörjade Saab planera för överljudsbombflygplanet Saab 36, senare betecknat A 36. Saab 36 skulle kunna bära atombomber på upp till 800 kilo och ha en räckvidd på 410 kilometer vilket innebar att det utan problem skulle kunna sättas in mot mål till exempel i Baltikum. I slutet av 1950-talet föll projektet emellertid av kostnadsskäl och nya projekt påbörjades. Istället för Saab 36 kom flygvapnet senare att tillföras Saab 37 Viggen.

Överljudsbombaren Saab 36

Saab 1300-76C – eller A 36 – skulle ha en maximal hastighet på Mach 2,14 och maximal flyghöjd på 18 000 meter. Lastförmågan var över 1 500 kilo och utöver en 800 kilos atombomb skulle flygplanet vara beväpnat med robot 04.

 

3. Kryssningsrobot 330

Ett alternativ till flygplan som kärnvapenbärare var kryssningsrobotar som kunde skjutas över Östersjön. Därför fick Saab 1957 uppdraget att utveckla en robot för att angripa sovjetiska utskeppningshamnar och andra anläggningar i Baltikum. Robot 330 – 11,7 meter lång – skulle starta från en kombinerad transportvagn/startramp och i hög fart (Mach 3,6) flyga mot sitt mål på hög höjd (23–24 kilometer) för att till sist störtdyka och detonera sin kärnvapenladdning på verkningsfull höjd. Den höga farten innebar att det skulle vara omöjligt för fientligt luftvärn att bekämpa roboten.
Utvecklingen av robot 330 avbröts 1959 på grund av kostnadsskäl.

Kryssningsrobot 330

Om en svensk atombomb utvecklats hade robot 330 kunnat bli en eventuell vapenbärare. Från svensk mark hade då varit möjligt att nå mål i Warszawapakten på andra sidan Östersjön. På bilden en amerikansk land-till-land kryssningsrobot MGM-1 Matador.

 

 

 

4. UDES

På 1970-talet påbörjades studier vid Försvarets materielverk (FMV) för utveckling av nya stridsfordon i form av stridsvagnar, pansarvärnsvagnar och pansarbandvagnar. Det gällde att hitta en billig lösning för ett stridsfordon som på några sätt var avlägset de tänkta motståndarna. Studierna gick under beteckningen UDES – Underlagsgrupp Direkt Eld Stridsfordon.
I studien togs tre olika koncept fram: en konventionell stridsvagn med torn, en stridsvagn utan torn samt en stridsvagn med ovanpålagd kanon. Minst 35 olika modeller föreslogs och hösten 1976 presenterades sex av dessa som fullskaliga attrapper. I slutet av årtionden hade emellertid den förväntade framtida hotbilden ändrats och studierna ändrade riktning. Det var nu lättare stridsfordon som efterfrågades. Försöken var dock inte förgäves, under UDES-studierna drogs många erfarenheter som skulle komma till användning under senare utveckling.

UDES

UDES 19 – en av de modeller som togs fram i fullskalig attrapp – bestod av en stridsvagn med ovanpålagrad kanon med kaliber 10,5‒12 cm. Principen med ovanpålagd kanon testades på ett Marderchassi.

 

5. Stridsvagn 2000

Även om det var lätta stridsfordon som efterfrågades i slutet av 1970-talet behövde Sverige en modernare stridsvagn som skulle kunna möta även 2000-talets krav. Därför påbörjade Försvarets materielverk 1984 projektet Stridsvagn 2000. Med utgångspunkt i det avbrutna UDES-projektet skulle stridsvagnen ha tre krav på sig: 1) den skulle kunna skjuta i 360 grader under gång, 2) vagnchefen skulle ha direktutblick från vagnens högsta punkt, samt 3) vid träff i ammunitionslagringen skulle vagn och besättning överleva.
Allt efter projektet fortskred utformades en stridsvagn försedd med 14 cm kanon och skyddad med ett spontaninitierat tungt explosivt reaktivt pansar. Parallellt med studierna inhämtades även information om stridsvagnsutvecklingen i Europa; bland annat om Leclerc, M1A2 och Leopard 2. När fördelar och nackdelar vägdes, föll beslutet också på inköp av en utländsk vagn. Efter försvarsbeslut 1992 köptes 120 stycken Leopard 2 Improved samtidigt som 160 stycken Leopard 2A4 leasades.

Stridsvagn 2000

Träattrapp i full skala – längre än så här kom inte utvecklingen av stridsvagn 2000. Valet föll istället på tyska Leopard 2.

 

GILLADE DU ARTIKELN?

Visa din uppskattning genom att dela artikeln. Ju fler som delar desto fler artiklar lägger Pennan & Svärdets redaktion upp på webben!

Använd delningsknapparna här nedan!

Mer från Pennan & Svärdets kuriosakabinett

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!