Hemliga sovjetiska stridsflygplan

Den sovjetiska och ryska flygindustrin har länge arbetat i det fördolda med att ta fram unika stridsflygplan som överraskat världen, inte minst i väst. Man har heller inte varit främmande för industrispionage för att därefter snabbt införa den senaste teknologin i sina egna konstruktioner, något denna bildserie kan visa på. Det svenska flygvapnet har många gånger varit först med att uppmärksamma nya sovjetiska/ryska flygplanstyper, inte minst över Östersjön.

 

1. Tupolev Tu-4 – Stalins piratkopierade atombombplan

Sovjetunionen, som med sina spioner inne i Manhattan-projektet följde USA när det gällde att ta fram en atombomb, saknade dock en lämplig kärnvapenbärare. Problemet löstes dock med piratkopiering av den amerikanska kärnvapenbäraren! Mot slutet av andra världskriget nödlandade ett flertal amerikanska långdistansbombplan av typ Boeing B-29 Superfortress i Vladivostokområdet efter bombräder mot Japan, av vilka minst tre var i flygbart skick. En första förserie på tio flygplan som var identiska med de amerikanska B-29-orna togs fram. Alla detaljer var tillverkade i tum samt med engelskspråkiga inskriptioner på instrument, luckor, detaljer. Totalt tillverkade Sovjetunionen fram till 1954 närmare 1 200 Tupolev Tu-4 i Kazan, Kujbysjev och Moskvaförorten Fili. Angivet Nato-namn blev Bull. 

Tupolev Tu-4 (B-29)

 

 

2. Lavotjkin Flygplan 150 – föregångaren till La-15

Vid krigsslutet 1945 tog Sovjetunionen hand om ett flertal tyska avancerade flygplanskonstruktioner och jetmotorer som licenstillverkades samt banade vägen för egna, nya konstruktioner. En av den första generationens jetjaktplan som togs fram var Lavotjkins Flygplan 150 som hade stora likheter med den tyska Messerschmitt P.1101, men också den amerikanska F-86, den svenska SAAB J 29 Flygande Tunnan samt den sovjetiska Mig-15: en flygkropp med centralt placerat luftintag, motorn placerad bakom föraren och noshjulsställ. Planet flög första gången i september 1946, men motorn RD-10 – en sovjetisk piratkopia av Jumo 004 – visade sig ha dåliga prestanda. När nästa version, Flygplan 150F, flög 1947 med modifierad motor med efterbrännkammare, uppnåddes toppfarten 950 km/h och blev då Sovjets snabbaste flygplan. Planet hade dock raka vingar, men lade grunden till La-15 med bakåtsvepta vingar som nådde Mach 0,98.

Fpl 150 Lavotjkin - La-15

 

 

3. Mikojan-Gurevitj MiG-15 – planet som sköt ner två svenska flygplan

Den förre brittiske premiärministern sir Winston Churchill var rasande – och det med rätta: Storbritannien under sin nya arbetarregering hade lämnat över landets senaste radarutrustningar och jetmotorer till Sovjetunionen. Till och med Stalin överraskades: ”-Vem kan vara så dum att sälja sina hemligheter till oss så här?!” Vid den här tidpunkten hade Sovjetunionen endast tillgång till de tyska Jumo-motorerna men fick nu underlag för att kunna tillverka de nya jetmotorerna Rolls-Royce Derwent och Nene. Ett resultat blev jaktplanet MiG-15 byggt kring den ryska kopian av Nene, RD-45F med efterbrännkammare. Liksom den samtida svenska SAAB J 29 med Rolls-Royce Ghost hade planet bakåtsvepta vingar och noshjulsställ. Arbetet på prototypen I-310 hade påbörjats tidigt på våren 1947 och redan i december gjordes den första flygningen. Första serieflygplanen MiG-15 flög i december 1948, varefter leveranserna började till flottiljerna. Första mötet med MiG-15 den 30 november 1950 blev närmast av en chock, då ett smäckert, silvermålat flygplan passerade förbi en amerikansk B-29 över Nordkorea. Planets Nato-namn blev Fagot. 1952 lyckades MiG-15 orsaka det Luftwaffe aldrig mäktade med: att tvinga amerikanska bombplan att hålla sig på marken! På den ”svarta tisdagen” den 23 oktober 1952 sköts sex av nio B-29 ner av MiG-15, en käftsmäll amerikanska flygvapnet aldrig tidigare varit med om. Fyra månader tidigare hade även det svenska flygvapnet hårdhänt fått stifta bekantskap med MiG-15 som den 13 juni sköt ner signalspaningsplanet DC-3/Tp 79 001 Hugin öster om Gotska Sandön samt tre dagar senare även sjöräddningsplanet PBY-5 Catalina/Tp 47 002.

 MiG-15bis Baltjisk 1955

 

 

4. Mjasisjtjev M-50 – sista bombplanet innan robotarna tog över?

Under 1950-talet nådde jaktplanen överljudsfart men var det möjligt att också ta fram överljudsbombplan? En som trodde på detta var Vladimir Mjasisjtjev som under tio års tid, 1951 till 1961 projekterade olika bombplan, som dock nästan alla föll på att de inte uppfyllde hastighetskraven. När man 1954 fick höra talas om USA:s nya "superbombplan B-58 Hustler" fick Mjasisjtjev rita på ett nytt projekt med beteckningen M-50. Två prototyper byggdes och ett av dem gjorde 11 flygningar innan projektet lades ner. Farten uppnåddes, 1 700 till 2 000 km/h, dock ej räckvidden om planet inte lufttankades. På flygdagen i Tusjino 1960 förevisades överraskande M-50 tillsammans med en eskort av MiG-21, som den med lätthet och till de utländska besökarnas häpnad flög ifrån. Detta blev sista flygningen med M-50 som sedan dess finns på flygmuseet vid Monino utanför Moskva.

M-50

 

 

5. Tupolev Tu-22

Flygplanskonstruktören Andrej Tupolev gav sig också i kast med att ta fram ett överljudsbombplan. Första flygande versionen blev Flygplan 98 (Nato-namn Bison), ett långt flygplan på 31 meter och som främst användes för utprovning av olika tekniska system. Nästa projekt blev Tu-22 som byggdes i 311 exemplar och som var i tjänst 1962 till 1999. Planets längd var 41,6 meter och hade en tomvikt på 41 ton, lika mycket som bränslelasten vägde. Max fart som nåddes var 1 510 km/h. Flygplanet blev aldrig omtyckt och drogs med en besvärande olycksstatistik. Nato-namnet på typen var Blinder.

Tupolev Tu-22

 

 

 

6. Suchoj T-4/Flygplan 100 ”Sotka”

Liksom vad fallet var för Mjasisjtjev M-50 som hade B-58 Hustler som riktmärke, kom Suchojs Flygplan 100 ha North American XB-70A Valkyrie som mål för ett bombplansprojekt som kunde nå upp till Mach 3. Samma år som projektet påbörjades, 1964, nåddes man i Sovjetunionen även om underrättelser om det nya spionplanet Lockheed SR-71. Det fanns dock ett problem som måste lösas: vid så höga faster som Mach 3 får man skaltemperaturer på över 300 grader Celsius vilket innebar att nya stål- och titanlegeringar måste tas fram. Planet var utrustat med fyra RD36-41-motorer med en dragkraft på 14 650 kilopond som med efterbrännkammare gav en fart på 1 150 km/h vid havsnivå och 3 200 på 20 000 meters höjd. Av 250 planerade exemplar byggdes endast två prototyper av vilka endast en flögs ett tiotal gånger. 1974 avslutades projektet – utan större protester, och prototypen finns idag bevarad på flygmuseet i Monino.

Suchoj T-4

 

 

7. Tupolev Tu-22M3 – planet som störde Sverige påskafton 2013

Långfredagsnatten den 29 mars 2013 övade en rysk flygvapenstyrka anfall mot två mål, troligtvis så här i efterhand bedömt dels mot mål i Stockholmsområdet (FRA på Lovön alt. Högkvarteret eller Livgardet), dels mål i södra Sverige (reservflygbasen Hagshult, alt. F 17 Kallinge eller Nato-sjömål i Kattegatt/Öresund/Östersjön). Det var två relativt gamla bombplan typ Tu-22M3 eskorterade av fyra jaktplan Suchoj Su-27. Det var första gången på mycket länge som just bombplanet Tu-22M3 användes, eftersom det är främst den äldre Tu-95 som används då den har längre räckvidd och kan lufttankas. Planet flögs första gången 1969 och togs i förbandstjänst 1974. Två starka dubbelströmsmotorer av typ NK-25 från Kuznetsov ger toppfart på marknivå av 1 100 km/h och med efterbrännkammare på hög höjd Mach 1,8. Planets yttervingar är svängbara för olika fartlägen. Nato-beteckning är Backfire.

Tupolev Tu-22M3

 

 

8. Suchoj Su-47 Berkut – framtidens stridsflygplan?

Sista flygplanet i min bildserie är Suchojs Su-47 Berkut med framåtsvepta vingar. Endast två plan lär ha tagits fram av vilket ett plan demonstrerats sedan jungfruflygningen1997. Framåtsvepta vingar har många fördelar men har sällan prövats på flygplan. Sovjetunionen lade vid krigsslutet 1945 beslag på Junkers Ju 287 med fyra till sex jetmotorer och framåtsvept vinge. Man lade även beslag på tyska flygingenjörer och tekniker vid Junkersfabriken i Dessau som fördes till Moskva där de sattes i arbete med att ta fram nya bombplansprojekt, bland annat EF 132, 140 och 150. Med två kraftfulla Aviadvigatel D-30F11 har planet en toppfart på Mach 1,65. Planet räknas till 5 generationens stridsflygplan och trots att det officiellt bara är en ”demonstrator” utesluts från officiellt håll inte att planet kan sättas i serieproduktion.

Suchoj S-37 Berkut

 

 

GILLADE DU ARTIKELN?

Visa din uppskattning genom att dela artikeln. Ju fler som delar desto fler artiklar lägger Pennan & Svärdets redaktion upp på webben!

Använd delningsknapparna här nedan!

Mer från Pennan & Svärdets kuriosakabinett

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!