Den tyska stridsvagnen Panzer IV deltog i andra världskriget från 1 september 1939 till 9 maj 1945 som första linjens stridsvagn, vilket är en enorm bedrift och ett bevis på en bra plattform. Givetvis modifierades vagnen under kriget men grunddesignen fanns kvar. Vagnen kom även att användas i begränsad omfattning efter kriget. Den deltog bland annat i 1967 års krig i striderna mellan Israel och Syrien. Totalt tillverkades drygt 8 500 Panzer IV – stridsvagnar under kriget. Men chassit och underredet kom att användas till en mängd andra pansarfordon som också producerades av tyskarna under kriget. Här presenterar redaktionen på Pennan & Svärdet en del av de pansarfordon som hade sitt ursprung i Panzer IV A som kom 1936.

 

1. Panzer IV C

Stridsvagnen på bilden är en Panzer IV C som endast tillverkades i 140 exemplar under åren 1938 och 1939. Vagnen på bilden är en riktig överlevare då den tillhör 21. pansardivisionen våren 1944 i Normandie. Här syns tydligt den korta 7,5 cm kanonen (L/24) och vagnen vägde 18,5 ton. Valet av kanon med ett relativt kort eldrör byggde på att vagnen skulle fungera som eldunderstöd med sin tunga spränggranat jämför med övriga vagnar i pansarbataljonen och inte ha pansarbekämpning som huvuduppgift. Panzer III skulle vara vagnen som tog hand om pansarstriden. Vagnen på bilden överlevde nog inte striderna i Normandie. 

Panzer IV

 

 

2. Panzer IV H

Tyska pansarförband under övning. På bilden är det 8. kompaniet från 3. pansarregementet tillhörande 2. pansardivisionen som övar inför invasionen i Normandie 1944 i närheten av Amiens med sina stridsvagnar Panzer IV H.  Drygt 2 300 av denna modell producerades under åren 1943 och 1944. Vagnen har som synes en lång 7,5 cm kanon (L/48) som modell H hade och vägde 25 ton, nästan 7 ton mer än C-modellen. Främsta anledningen var bättre pansarskydd. Från början hade Panzer IVs frontpansar bara en tjocklek av 15 mm som egentligen inte var mer en tunn plåt. Senare modeller fick allt tjockare frontpansar, först 3 cm sedan 5 cm och slutligen blev 8 cm standard från sommar 1942 samtidigt som den nya långa kanonen 7,5 cm (L/43), vilket gjorde att Panzer IV sommaren 1942 kunde anses vara en av de bästa medeltunga stridsvagnarna.

Panzer IV H

 

 

3. StuG IV

Premiären för tyska stormkanonvagnar var under fälttåget mot Frankrike senvåren 1940. Stormkanonvagnar med kort 7,5cm kanon (L/24) var organiserade i fyra självständiga stormkanonbatterier som vardera hade sex vagnar. Alla dessa byggde på chassis från Panzer III men ju längre kriget pågick ju fler stormkanonvagnar behövdes för att understödja infanteriet i deras strid. De flesta byggdes på chassi på Panzer III men även chassi från Panzer IV kom att användas, totalt byggdes cirka 1 100 från december 1943 till krigsslutet 1945. På bilden en StuG IV.

 StuG IV

 

 

 

4. Möbelwagen

Tyskarna behövde luftvärn som kunde följa med pansarförbanden under striden så produktionen av luftvärnskanonvagnar satte igång. En av dessa var Möbelwagen vars korrekta tyska namn var rätt så långt ”Panzerflak-Selbstfahrlafette (3,7 cm) auf Panzerkampfwagen IV (Sd.Kfz. 161/3)“. Dessa vagnar började producera 1944 och 240 byggdes. Fordonet vägde 25 ton och hade en 37 mm luftvärnskanon. Notera att väggarna är i nedfällt läge på bilden och de fälls upp vid förflyttning. Detta begränsade vagnen i strid.

Möbelwagen

 

 

5. Wirbelwind

Under augusti 1944 kom en tysk luftvärnskanonvagn sättas i produktion som hade allt vad som kunde krävas av luftvärnskanonvagn under andra världskriget. Wirbelwind vägde 22 ton och hade fyra 20 mm luftvärnskanoner (Flakvierling 38). Eldhastigheten var hög, 1 800 skott per minut, och vagnen medförde 3 200 skott. Besättningen var fem man. Mellan augusti 1944 och februari 1945 kom 105 vagnar att tillverkas och de tilldelades i första hand till pansardivisionerna.

Wirbelwind

 

 

6. Nashorn

Tyskarna behövde tunga pansarvärnskanonvagnar som kunde slå tungt bepansrat sovjetiskt pansar. Under 1941 hade de sovjetiska vagnarna T-34 och KV-1 spridit skräck bland de tyska soldaterna. Utvecklingen av Hornisse började under 1942 och vagnen gjorde sin debut under 1943. Vagnen hade ett modifierat Panzer IV-chassi, svagt pansarskydd och beväpningen utgjordes av en lång 8,8 cm kanon (L/71). Denna kanon kunde slå ut alla sovjetiska vagnar vid träff oavsett avstånd. Hitler gillade inte namnet ”Hornisse” (bålgeting) så i februari 1944 döptes vagnen om till Nashorn (noshörningen). Nästan 500 vagnar tillverkades från februari 1943 till mars 1945. 

Nashorn

 

 

7. Hummel

Tyskarna insåg att det behövdes bandkanoner till pansardivisionerna. Den tunga bandkanonen hade ett modifierat Panzer IV-chassi och beväpningen utgjordes av en 15 cm haubits (L/30). Den kallades Hummel medan det officiella namnet var långt, ”15 cm schwere Panzerhaubitze 18/1 auf Fahrgestell Panzerkampfwagen III/IV (Sf)“ (Sd.Kfz. 165)”.  De första vagnarna levererades till östfronten i maj 1943, lagom till slaget om Kursk som inleddes den 5 juli 1943. Totalt byggdes 724 tunga bandkanoner.

Hummel

 

 

8. Brummbär

Även känd som Sturmpanzer IV. Vagnen utvecklades i syfte att sättas in i stadsstrider som Stalingrad. Tjockt frontpansar och vagnen hade en kort 15 cm haubits som avfyrade en spränggranat som vägde 25 kg. Kan jämföras med den berömda 88:an vars spränggranat vägde drygt 9 kg (Totalt 14,7 kg med hylsa och laddning). Första leveranserna av den nya vagnen skedde i april 1943 och totalt kom 299 vagnar att tillverkas under kriget.

 Brummbär

 

 

 

9. Jagdpanzer IV lang

Behovet av pansarvärnskanonvagnar var stort, så under 1944 kom en ny vagntyp, Jagdpanzer IV, att sättas i produktion.  Det kom att tillverkas tre versioner av denna vagn, totalt nästan 2 000 vagnar. Första versionen hade samma kanon som Panzer IV H, en 7,5 cm kanon L/48, och 769 vagnar tillverkades. Medan de två senare versioner hade en ännu längre och därmed bättre 7,5 cm kanon L/70 som var samma typ av kanon som fanns i Panther.  På bilden ser vi den sista versionen som började produceras från augusti 1944 och det byggdes 930 vagnar.

Jagdpanzer IV lang

 

 

10. Panzerjäger 10,5 cm K18 auf Selbstfahrlafette

Under kriget producerades en mängd olika försöksvagnar som sedan aldrig sattes i serieproduktion av olika anledningar. En av dessa försöksvagnar var två prototyper till tung pansarvärnskanonvagn. Beväpningen bestod av en 10,5 cm kanon L/52 och vagnen fick smeknamnet ”Dicker Max”.  De två vagnarna tjänstgjorde med 3. pansardivisionen på östfronten under 1941.  Det blev inget positivt produktionsbeslut under 1942 utan istället satsades det på att utveckla Hornisse/Nashorn.

Panzerjäger 10,5 cm K18 auf Selbstfahrlafette

 

 

GILLADE DU ARTIKELN?

Visa din uppskattning genom att dela artikeln. Ju fler som delar desto fler artiklar lägger Pennan & Svärdets redaktion upp på webben!

Använd delningsknapparna här nedan!

Mer från Pennan & Svärdets kuriosakabinett

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!