Dåtidens kändisar

Många av dem vann ära och berömmelse men för många slutade det med ond bråd död. Det amerikanska inbördeskriget (1861–1865) var hårt, brutalt och oförsonligt samtidigt som det fanns ett romantiskt skimmer över själva striden. Kavalleristen sågs som självständig, djärv och stilig. Den ideala soldaten, den tidens riddare och kändis.

 

 

Allt var inte frid och fröjd

Myntet hade en baksida för i samma miljö fostrades kavallerister eller snarare slaktare som ”Bloody Bill” Anderson som gillade att skalpera sina motståndare eller William Quantrill som förstörde staden Lawrence i Kansas och såg till att all manlig befolkning dödades. En annan som dr Charles Jennison, ledare för Kansas ”Redlegs”  jagade sydstatsanhängare i Missouri och stal deras hästar, plundrades och brände ner många deras hem.

Quantrills framfart I Lawrence

Men det var inte över dessa män en beundran växte fram. Utan det var kavallerister som John Buford. Benjamin Grierson, Wade Hampton, Jeb Stuart, Philip Sheridan, Joseph Wheeler. James Wilson, Fitzhugh Lee, Rooney Lee, George Custer med flera. På bilden en samtida illustration om Quantrills framfart I Lawrence.

 

 

Legenden

Störst av dem alla blev Jeb Stuart. Han skapade inte bara sitt eget rykte utan var också kavallerichef hos sydstatsgeneralen Robert E. Lee.  Han var 28 år och kapten i amerikanska armén när brytningen mellan norr och söder kom. Stuart blev snabbt överstelöjtnant i infanteriet i sydstatsarmén och han anmälde sig hos tjänstgöring hos Thomas ”Stonewall” Jackson.

Jeb Stuart

Stonewall Jackson beordrade  honom att ta befälet över alla självständiga kavallerikompanier hos honom och organisera Virginias 1. Kavalleriregemente. En legend i inbördeskriget började ta form, kavallerigeneralen Stuart. Han sårades dödligt i maj 1864, 31 år gammal.

 

 

En av Söderns rikaste män

Under Stuarts ledning fanns flera bländade kavalleribefälhavare som Rooney Lee, Fitzhugh Lee, Wade Hampton för att nämna de tre största. Hampton tog över efter Stuarts död, han var en av Söderns rikaste män som själv hade finansierat Hampton’s legion (sex kompanier infanteri, en kavalleribataljon, ett artilleribatteri). Hampton hade ingen militär bakgrund men tack vare sin sociala status i samhälle utnämnde South Carolinas guvernör honom till överste i statsmilisen.

Wade Hamptons ryttarstaty i Columbia, South Carolina

Den 42-åriga Hampton hade anmält sig som vanlig frivillig då hans hemstat bröt med Unionen. Hampton visade kvaliteer och var en av två utan militär bakgrund som blev generallöjtnant i sydstatsarmén. På bilden Wade Hamptons ryttarstaty i Columbia, South Carolina.

 

 

 

 

 

Massaker vid Fort Pillow

Den andra ”civila” generallöjtnanten var också beryktad kavallerist och hans namn var Nathan Bedford Forrest. När hans hemstat Tennessee lämnade Unionen anmälde den 39-årige Forrest sig som frivillig soldat men såg hur dåligt utrustat förbandet var. Eftersom han var en av de rikaste i Södern bekostade han ett helt regemente. När guvernören i Tennessee fick veta att Forrest hade anmält som frivillig utnämndes han snabbt till överstelöjtnant och fick ett eget förband tack vare sin sociala status i samhället. Forrest som kavallerist blev en plåga för nordstatsarmén, U. S. Grant ansåg att Forrest var den skickligaste kavallerigeneralen i Södern. Men hans eftermäle solkas av massakern vid Fort Pillow 1864 och hans inblandning med Ku Klux Klan efter kriget.

Massakern vid Fort Pillow ur Civil War Harper's Weekly, April 30, 1864

Det senare visade Forrest att det var ett misstag från hans sida och han distanserade sig från klanen. Men händelsen vid Fort Pillow är fortfarande omdiskuterad i USA om vad som egentligen hände. På bilden massakern vid Fort Pillow ur Civil War Harper's Weekly, April 30, 1864.

 

 

1 000 km räd

För nordstatsarmén tog det längre tid att få fram lysande kavalleriledare då kavalleriet var organisatoriskt eftersatt, men när väl de kom igång drog de enorm nytta av nordstaternas enorma potential både i hästar, manskap och vapen. Det var inte längre bara Sydstatskavallerister som kunde genomföra beryktade räder eller strida på egen hand.

Minnesplakett över Grierson's räd

Kavalleribefälhavare Benjamin Grierson under Grants befäl genomförde en spektakulär räd genom staten Mississippi, ca 1 000 km var färdvägen. Han startade den 17 april 1862 i södra Tennessee med 1 700 man och nådde fram till det nordstatskontrollerade Baton Rouge i Louisania den 2 maj. Hans totala förluster i manskap var endast 24 man under räden. På bilden en minnesplakett över räden.

 

 

Preussaren med Stuart

Han var nästan två meter lång, kavalleriofficer och klädd i grått. Den före detta officeren från de preussiska gardeskyrassiärerna var J. E. B. Stuarts stabschef och till sist överstelöjtnant i de konfedererades armé. Hans fulla namn var Johann August Heinrich Heros von Borcke. Med sig på sin resa över Atlanten hade han haft sitt långa preussiska kyrassiärsvärd.

Tranter-revolvern som Borcke gav Stuart i present 1863

Heros von Borcke kom att delta i flera stora slag, bland annat andra slaget vid Bull Run i augusti 1862, Antietam september 1862, Fredericksburg december 1862, Chancellorsville maj 1863 och sedan inbördeskrigets största kavallerislag, Brandy Station den 9 juni 1863. Han blev känd som jätten i grått. Heros skrev flera böcker om amerikanska inbördeskriget som har fått blandade omdömen, bland annat ”Sydstaternas baron von Münchausen”. På bilden Tranter-revolvern som Borcke gav Stuart i present 1863.

 

 

Sämsta eleven på West Point 1861

En ny kavalleribrigadchef på nordsidan 1863 var George Armstrong Custer. Endast 23 år gammal tog han över Michigans kavalleribrigad i Kilpatricks kavalleridivision. Custer föddes den 5 december 1839 i delstaten Ohio och 1857 började hans militära karriär. Han hade blivit antagen till West Point. Normalt är kursen fem år men på grund av att inbördeskriget bröt ut i april 1861 kom hans årgång att ta examen i juli 1861.

Brigadchef George Armstrong Custer (till vänster) och kårchef Alfred Pleasonton

Custer var ingen lysande elev utan snarare det motsatta, sämst av 34 kadetter. Tack vare hans brigads insatser under slaget vid Gettysburg juli 1863 blev han befordrad. Custer hade givetvis lett sin brigad från täten i anfallen på slagfältet. Custer fortsatte att leda från täten under resten av kriget och befordringarna haglade över honom. På bilden brigadchef George Armstrong Custer (till vänster) och kårchef Alfred Pleasonton kopplar av.

 

 

GILLADE DU ARTIKELN?

Visa din uppskattning genom att dela artikeln. Ju fler som delar desto fler artiklar lägger Pennan & Svärdets redaktion upp på webben!

Använd delningsknapparna här nedan!

Mer från Pennan & Svärdets kuriosakabinett

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!