• Första soldaten i SMB:s tennsoldatserie
  • Andra soldaten i SMB:s tennsoldatserie
  • Tredje soldaten i SMB:s tennsoldatserie
  • Fjärde soldaten i SMB:s tennsoldatserie
  • Femte soldaten i SMB:s tennsoldatserie
  • Fjärde soldaten i SMB:s tennsoldatserie kommer snart!
  • Fjärde soldaten i SMB:s tennsoldatserie kommer snart!
  • Fjärde soldaten i SMB:s tennsoldatserie kommer snart!
  • Fjärde soldaten i SMB:s tennsoldatserie kommer snart!

Upplands infanterist sommaren 1807

Månadens soldat utmärker sig genom att ha tillhört några av de få svenskar som kom i strid med Napoleons trupper. Gustav IV Adolf, som hatade Napoleon, hade den 31 oktober 1805 förklarat krig mot Frankrike. Av de svenska besittningarna på kontinenten återstod i princip endast svenska Pommern med den befästa staden Stralsund. Kommande strider skulle alltså med största sannolikhet utspelas på pommerskt område.

I november 1806 gav kungen order om att Upplands regemente skulle sända 600 man till Pommern för att förstärka garnisonen i Stralsund. I januari 1807 gick upplänningar i land på pommerska kusten.

En uppländsk soldat i den uniform m/1792 som sedermera syddes om.

De trupper som gick i land hade delvis ny utrustning. När man på vägen söderut gått genom Stockholm fick styrkan ut nya gevär från artilleriförrådet. De var av 1805 års förändringsmodell, med bajonetter. Den uniform som soldaterna bar var av ett nytt snitt. Den traditionella karolineruniformen hade följt med länge. Under senare delen av 1700-talet byttes den dock ut mot uniformer som mer följde det gällande herrmodet. Upplands regemente utrustades med uniform m/1792.

Innan år 1807 modifierades uniformen så att det gula partiet på bröstet togs bort från vapenrocken som också gjordes enkelknäppt. I de flesta fallen syddes den befintliga vapenrocken om till det nya snittet. Samtidigt vändes tyget ut och in. Uniformen fick därmed en utökad livslängd. En uniform antogs vid denna tid hålla i tolv år.

När upplänningarna kommit till Pommern fann de sig snart inneslutna i Stralsund av franska trupper under marskalk Édouard Mortier. Stralsund var en stark fästning. Den var i till stor del omgiven av vatten och mycket svår att storma. I gengäld kunde svenskarna inte driva bort fransmännen från området. Läget var helt enkelt låst.

Den franske marskalken Édouard Adolphe Mortier. Man kan noterna en påfallande likhet mellan den uniform han bär och den svenska m/1792.

Under den senare delen av mars började fransmännen dra bort trupper från Stralsunds omgivningar. Svenskarna började då uppträda mer aktivt. Detachement sändes ut för att spana på de franska ställningarna. Den 1 april deltog upplänningarna i ett större och framgångsrikt utfall. Reduktionen av de franska styrkorna medförde att Stralsunds garnison och innevånare kunde röra sig ganska fritt.

Under sommaren genomfördes också en förändring i uniformen. De befintliga byxorna i kläde byttes ut. En generalorder av den 21 juni stadgade att 16 skilling pommersk kurant, den valuta som användes i svenska Pommern, skulle delas ut till varje soldat för anskaffning av långbyxor i vit lärft.
I augusti återvände de franska styrkorna med full kraft. Svenskarna pressades åter in bakom befästningsverken. Det var nu tydligt att det skulle bli svårt att i längdenförsvara Stralsund. Under september 1807 lämnade de svenska trupperna Pommern. I mitten av december samma år var de uppländska soldaterna tillbaka på sina torp.

Fjärde soldaten anländer

Den fjärde soldaten i SMB:s soldatserie gör nu uppställning för att skeppas ut till medlemmar under den kommande månaden. Soldaten är baserad på generalmönsterrullan för Upplands regemente år 1807, en kunglig instruktion av den 5 mars 1807 samt äldre bildmaterial, bland annat konstnären Knötels verk.

Läs mer här!

Tennsoldaten genom tiderna

Nu när SMB lanserar en figur i den senaste svenska arméuniformen, m/90, är det lätt att börja undra när och hur tennsoldaten egentligen uppstod. En kort intervju med Johan Lilliehöök, ordförande i Tennsoldatsklubben Carolinen visade sig vara mycket givande.

Tennsoldaternas anfäder - De gjutna figurernas historia.
Tennsoldaternas äldsta kända anfäder kommer från områdena kring Kärnten i Österrike och Mainz i Tyskland. Fynden dateras till omkring år 100 efter Kristus. Man tillverkade såväl ryttare som fotfolk. Även romarna göt soldater. En bevarad legionär dateras till omkring år 250 efter Kristus. Egyptierna tillverkade soldatfigurer omkring 2000 år före Kristus men de var i trä.

Från medeltiden har återfunnits några miniatyrfigurer i bly. Riddare från 1300-talet, 6 cm hög, ensidigt graverad.

Tennsoldater förekom redan under antiken. Romersk legionär från omkring 250 e.Kr.

Tennsoldaten fick ett uppsving under medeltiden. Tillverkning av större serier inleddes under 1200-talet. Från 1300-talet finns en riddare till häst bevarad. Under 1400-talet började man också tillverka helgonfigurer i tenn. De fanns vanligtvis att köpa i vallfärdsorterna. Souvernirindustrin kan därmed sägas ha varit född. Vi vet inte exakt hur de tidigaste tennsoldaterna användes. De kan i viss utsträckning ha varit leksaker. Under 1600-talet blev tennsoldaterna pedagogiska leksaker för prinsar. Tennfigurer lät dem från barnsben bli vana vid att ställa upp arméer. Kostnaderna för leksaksarméerna var skyhöga. På 1760-talet spreds tennsoldaten till bredare kretsar i samhället. Kannstöparen J. G. Hilpert i Nürnberg figurerar som en av pionjärerna. Hans tennsoldater fick en strykande åtgång. Ett flertal gjutare började kopiera konceptet. Tjugo år senare göt Erik Lodin i den finska staden Lovisa sina första tennfigurer för massmarkanden. Han var sannolikt Nordens förste tennsoldatsproducent. Lodin följdes av ett flertal nordiska tillverkare. I Sverige märktes Santessons gjuteri som verkade från 1839 till 1939 samt Tenngjuteriet Mars som var verksamt från 1915 till 1935. Holger Eriksson (1899-1988) skulle bli den mest kände av de svenska tennsoldatsgjutarna. Han gjorde en revolution med anatomsikt riktiga figurer, något som det varit si och så med tidigare.

Johan Lilliehöök, ordförande i Tennsoldatsklubben

På bilden ser vi Johan Lilliehöök i sin monter på tennsoldatsmässan i Kulmbach. Johan är ordförande i Tennsoldatsklubben Carolinen och väl bevandrad i allt som har med gjutna figurer att göra.

Det finns tre sorters tennsoldater. Den tunna typen, även kallad siluettfigurer, var länge den vanligaste. I nästa steg började man tillverka ”halvtjocka typer”, något fylligare soldater som även kallas ”halvmassiva”. År 1828 betraktas som ett märkesår i tennsoldatens historia. Då började man i Frankrike att tillverka ”rundmassiva figurer”, med igenkännbara mänskliga proportioner. Under 1920- och 1930-talet dalade tennsoldatens popularitet som leksak. Många massproducerande tillverkare tvingades lägga ned. Tennsoldaten var dock en överlevare. Halvmassiva figurer gjuts till största delen av privatpersoner. Historiskt korrekta rundmassiva figurer har blivit populära samlarobjekt. Siluettfiguren produceras som historiskt korrekta figurer. Johan Lilliehöök påpekar att den är dekorativ samt utomordentligt lämplig för att göra ett diorama, det vill säga återskapande av till exempel fältslag i miniatyr.

Den tredje soldaten i SMB:s soldatserie gör nu uppställning för att skeppas ut till medlemmar under den kommande månaden. Soldaten är baserad på en nutida soldat iförd uniformen som den bars år 2001. Läs mer här!

Tennsoldaten har med andra ord en lång historia. Den har också en förmåga att hålla sig vid liv genom tiderna. SMB:s tennsoldatsserie är med andra ord en liten länk i en lång kedja. Varje ”gubbe”, från den romerske legionären till den svenske soldaten i modell/90, bär en vittnesbörd om sin samtid.

Med historiska hälsningar, Ulf Sundberg.

PS. För dig som vill veta mer om tennsoldatens historia rekommenderas varmt:

  • carolinen.se. Här finns även länkar till andra samlarföreningar som till exempel Drabanten.
  • Boken Tennsoldater, av Ole Gripenberg, Forum, Helsingfors 1973.

Andra soldaten på avmarsch

Under en längre tid har SMB och några samarbetspartners arbetat med att ta fram en serie samlarfigurer i tenn. Den andra soldaten i serien påbörjar nu sin marsch mot oss medlemmar.

Historien om bantlärremmen
Detaljerna utgör helheten, och den andra soldaten i SMB:s tennsoldatsserie utgör inget undantag. En intressant detalj är den så kallade bantlärremmen som klär 1712 års infanterist från Närke-Värmlands regemete.

Om man tittar noga på bantlärremmen, den rem som håller karolinens svarta ammunitionsväska, ser man föremål som hänger ned från remmen. De är fängnålsknippet, ett verktyg med tre skruvhuvuden och ett litet horn med vapenfett. Längst ned hänger ett horn för fängkrutet. Fängnålsknippet satt i en rund ficka som kan skönjas högst upp på remmen. Fängnålarna användes för att göra rent fänghålet med. Om figurerna hade tillverkats bara för några år sedan är det inte självklart att dessa detaljer hade funnit med. Det är relativt nya rön som ligger bakom insikterna kring remmens utseende.

Bilden till höger visar nytillverkad utrustning från föreningen Nerike-Wermelands regemente. Vi ser ett fängnålsknippe, det lilla vapenfettshornet, verktyget samt fängkrutshornet.

Tennsoldaterna baseras på de senaste forskningsrönen. Ett av de bästa exemplen är remmarna till karolinernas patronväska. De har länge avbildats som helt släta. Genom en serie lyckliga omständigheter kunde man under försommaren år 2009 få belägg för att det hängde vapenvårdsmateriel på remmarna.

Historien om bantlärremmen går långt tillbaka i tiden. Från år 1878 och framåt har stora mängder föremål sänts in till Armémuseum. De har kommit från till exempel Arméförvaltningens intendenturdepartement och olika regementen. Katalogiseringen var inte alltid den bästa för att uttrycka sig milt. År 2006 startade ett stort projekt på Armémuseum. Ett 15-tal personer fotograferade och katalogiserade över 100 000 föremål av olika slag. Arbetet tog cirka tre år. Fotografierna lades ut på digitaltmuseum.se.

Under försommaren år 2009 insåg Tomas Lindell att det faktiskt fanns ett bevarat exemplar av en karolinsk bantlärrem. Den hade legat undanskymd i kanske 100 år innan den kom ut på digitalmuseum.se där Tomas kunde återupptäcka den.

På försommaren år 2009 satt Tomas Lindell, en person med djupa kunskaper om karolinerna, och tittade på digitaltmuseums bilder. Han lade märke till ett föremål. Det var klassificerat som ”värjgehäng”. Tomas insåg snabbt att det han tittade på var den enda karolinska bantlärrem som överlevt seklerna. Efter en kontakt med Armémuseum var remmen snart korrekt katalogiserad. Det stora projektet, Tomas kunskaper och lyckliga omständigheter hade räddat ett föremål från en anonym tillvaro som värjgehäng samt utökat vårt vetande om karolinernas utrustning.

Bantlärremmens utseende var delvis känd sedan tidigare, men bara teoretiskt. Den vapenhistoriske författaren Josef Alm publicerade redan år 1953 en text om bantlärremmen. Den byggde på tre bestämmelser som Karl XI hade utfärdat under åren 1688, 1690 och 1696. I dessa finns en beskrivning av remmen i text. Därifrån var det dock långt till att veta hur remmen egentligen såg ut. Innan man har en bra avbildning eller ett bevarat föremål är det inte så lätt att veta hur något såg ut i verkligheten. Den som tittar på äldre illustrationer och modeller av karoliner ser att bantlärremmarna är helt släta. Nu vet vi att det hängde vapenvårdsmateriel på dem.






Bilden till vänster ledde till återupptäckten av den karolinska bantlärremmen. Den är en av tusentals och åter tusentals bilder på digitaltmuseum.se.

Historien om bantlärremmen innehåller flera poänger. Den viktigaste är kanske att vi aldrig blir ”fullärda”. Vi kommer ständigt att göra nya upptäckter kring det förflutna.

Nerike-Wermelands regemente är en av de föreningar som förvaltar och utvecklar kunskapen om forna tiders uniformer och utrustning. På bilden ovan ser vi en avdelning ur Nerike-Wermelands regemente. Nerike-Wermelands fana fladdrar i den uppenbarligen starka vinden.

Bildkälla: Nerike-Wermelands regemente

Tennsoldaterna anländer!

Under en längre tid har SMB och några samarbetspartners arbetat med att ta fram en serie samlarfigurer i tenn. Tennsoldaterna påbörjar nu sin marsch mot oss medlemmar. Det första erbjudandet finns i nr 6 av Pennan & Svärdet som ramlar ned i brevlådorna runt den 8 juni.

« Snurra mig! »
Ta tag i bilden och dra åt höger/vänster

Varför tennsoldater när det finns böcker, filmer och stillbilder? Efter en del diskussioner blev vi övertygade om att tennsoldaten, som lika gärna skulle kunna kallas en ”miniskulptur”, är ett viktigt komplement för den som vill fördjupa sina insikter i militärhistorien. En vanlig bild säger mer än tusen ord, men visar fortfarande bara en sida av verkligheten. En tredimensionell modell ger hela känslan för soldatens och hans utrustning. Den rätta känslan inställer sig dock bara om tennsoldaten är tillräckligt bra och detaljerad. Det är här som skillnaden mellan SMB:s nya figurer och barndomens tennsoldater ligger. Under de senaste decennierna har tekniken för att gjuta tennfigurer utvecklats dramatiskt. Det är nu möjligt att göra figurer med en detaljrikedom som man tidigare inte kunde uppnå till rimligt pris. Den nya tekniken har utnyttjats fullt ut i SMB:s produktion. Inom parentes kan man konstatera att tennfigurer av god kvalitet aldrig blir billiga men att SMB:s pris är klart konkurrenskraftigt.

Soldaterna är ett urval av svenska infanterister och dragoner från de senaste 300 åren. Vi har strävat efter att variera figurerna så att de stora trenderna i svensk uniforms- och eldhandvapenutveckling har fångats upp. Den första soldaten är en karolin från Västmanlands regemente år 1712. De följande figurerna kommer successivt att presenteras på den här sidan. Tennfigurerna har skapat mycket intresse och glädje internt på SMB. Vi hoppas att Du som medlem kommer att känna detsamma.

De tillverkas i en begränsad upplaga och erbjudandet gäller ”så länge lagret räcker”. Det kommer inte att tillverkas fler likadana figurer.

Infanterist år 1712 (Karolin), Västmanlands regemente

Infanterist år 1712 (Karolin)
Västmanlands regemente

Första soldaten i SMB:s tennsoldatserie

Soldaten är nummer 1 i en serie som utges under år 2012-2013. Varje figur tillverkas i en begränsad upplaga.
Serien är framtagen i ett samarbete mellan Tomas Alexandersson samt Peter Svensson i ANCILE AB och Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.

Soldaten är baserad på en nutida karolin ur föreningen Nerike-Wermlands Regemente.

Soldaten
År 1712 hade stora nordiska kriget, Karl XII:s krig, rasat sedan år 1700. Huvudarmén led ett svårt nederlag vid Poltava år 1709.

Under ledning av fältmarskalk Magnus Stenbock sattes en ny armé upp. Den fördes år 1712 över till Tyskland. Överskeppningsflottan angreps av danska sjöstridskrafter. Stora mängder materiel gick förlorad och halva styrkan blev kvar i Sverige. Västmanlänningarna hörde dock till dem som kom över. Styrkan befann sig i en svår situation.

Magnus Stenbock beslöt sig för att marschera västerut, mot Danmark. Vid Gadebusch i nordvästra Tyskland mötte danskar och sachsare. Slaget stod den 9 december 1712. Stenbock vann en stor seger. De svenska förlusterna var omkring 1 500 av 14 000 man. Striden var karolinernas sista stora slag.

Utrustningen
Soldaten har två huvudsakliga vapen, den bajonettförsedda musköten och värjan.

Musköten är en modell/1704 med bajonett m/1704. Den svarta väskan innehåller patroner.

Värjan, m/1685, var vid tiden standardmodell för infanteriet. Vapnet kom att tillverkas i över 350 000 exemplar. Handremmen i skinn, möjligen älgskinn, var en bra försäkring om soldaten tappade greppet om värjan.

Infanterist år 1712 (Karolin), Närke-Värmlands regemente

Infanterist år 1712 (Karolin)
Närke-Värmlands regemente

Andra soldaten i SMB:s tennsoldatserie

Soldaten är nummer 2 i en serie som utges under år 2012-2013. Varje figur tillverkas i en begränsad upplaga.
Serien är framtagen i ett samarbete mellan Tomas Alexandersson samt Peter Svensson i ANCILE AB och Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.

Soldaten är baserad på en nutida karolin ur föreningen Nerike-Wermlands Regemente.

Soldaten
Närke-Värmlands regemente led svåra förluster vid Poltava år 1709. Det följde sedan Magnus Stenbock till Tyskland år 1712. Efter segern vid Gadebush blev Stenbocks armé innesluten i fästningen Tönningen och sedan tillfångatagen. År 1717 var regementet nyuppsatt samt försett med nya uniformer. Det nyuppsatta regementet deltog i fälttåget mot Norge 1718. Soldaten bär den klassiska karolineruniformen som hade rötter i Karl XI:s armé från senare delen av 1600-talet.
Ursprunget till uniformen är okänd. Den kan möjligen ha inspirerats av franska plagg. Den karolinska uniformen var ofta gul och blå. Det fanns dock många undantag. Närke-Värmlands regemente hade rött i rockfoder, väst, byxor och strumpor.

Utrustningen
Soldaten har två huvudsakliga vapen, den bajonettförsedda musköten m/1704 och värjan, m/1685 för infanteriet.

Förutom den svarta patronväskan och den vita livsmedelsränseln bär soldaten en bantlär. I denna hängde rengöringsverktyg för musköten och ett horn för fängkrutet.
Rengöringsverktygen bestod av nålar för att göra rent fänghålet, ett litet horn med vapenfett samt ett litet skruvverktyg.

Infanterist, uniform m/90

Infanterist
Uniform m/90

Tredje soldaten i SMB:s tennsoldatserie

Soldaten är nummer 3 i en serie som utges under år 2012-2013. Varje figur tillverkas i 500 exemplar.
Serien är framtagen i ett samarbete mellan Tomas Alexandersson samt Peter Svensson i ANCILE AB och Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.

Soldaten är baserad på en nutida soldat iförd uniformen som den bars år 2001, samt SoldR Personlig utrustning.

Soldaten
I slutet av 1900-talet var uniform m/59 uppenbarligen föråldrad. Man såg ett behov av camouflage och m/90 kom att bli svenska arméns första camouflageuniform.
Uniformssystemet var även det första på länge att ge ett mer omfattande skydd för soldaten. I systemet ingår kroppsskydd m/90A. Med 14 lager av amidväv skyddar det bäraren.
Soldaten bär en stridsväst som ersätter den tidigare stridsselen. Basen utgörs av väst och bälte. På dessa kan olika fickor fästas. Normalt bär soldaten två magasinsfickor med två magasin i varje, en ”duellficka” med ett magasin för snabbt byte och två stycken stora ”flerbruksfickor”, för mer ammunition eller annat.

Utrustningen
Soldatens huvudbeväpning är en automatkarbin 5, AK-5.
Vapnet började införas i den svenska armén år 1985. Det har en kaliber om 5,56 mm. Ett magasin rymmer 30 patroner.
Någon bajonett har inte anskaffats till vapnet. Vid parad kan det dock förses med en AK-4 bajonett om den monteras via ett särskilt fäste. Till vapnet finns även en tillsats med vilken man kan skjuta 40 mm granater.

Infanterist år 1807

Infanterist år 1807
Upplands regemente

Fjärde soldaten i SMB:s tennsoldatserie

Soldaten är nummer 4 i en serie som utges under år 2012-2013. Varje figur tillverkas i 500 exemplar.
Serien är framtagen i ett samarbete mellan Tomas Alexandersson samt Peter Svensson i ANCILE AB och Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.

Figuren är baserad på generalmönsterrullan för Upplands regemente år 1807, en kunglig instruktion av den 5 mars 1807 samt äldre bildmaterial, bland annat konstnären Knötels verk.

Soldaten
Denne uppländske soldat levde i farliga tider. Den franska revolutionen år 1789 och Napoleons följande maktövertagande kastade in Europa i en tid av krig och omvälvningar. Sverige anslöt sig snabbt till Frankrikes motståndare. Svenska och franska styrkor drabbade år 1807 samman i det svenska Pommern. Upplands regemente var där. De svenska trupperna tvingades samma år att lämna Pommern.
År 1808 anföll ryssarna Finland i februari och danskarna förklarade krig i mars. Upplänningarna sändes först till norska gränsen för att möta det danska hotet. De kom sedan att ingå i den svenska styrka som sändes till Finland.
Upplänningarna kämpade i det blodiga slaget vid Oravais i september 1808. De deltog sedan i den svenska arméns reträtt ut ur Finland.

Utrustningen
Soldatens huvudbeväpning är ett gevär m/1805 med bajonett. Sidobeväpning som värja eller huggare ansågs nu vara överflödig.
Uniformen är av den år 1792 fastställda modellen som syddes om. Det gamla tyget vändes ut och in samt kompletterades med ett skärp i gult och blått. Soldaten bär en svart väska för ammunition och en ränsel i kalv- eller koskinn för ombytespersedlar, personliga tillhörigheter samt bröd för tre eller fyra dagar. Han har också ett kombinerat vatten- och kokkärl i koppar.
Soldatens polisonger och mustasch var inte ett utslag av personlig smak, de var reglementerade.
Åren kring 1807 präglades av snabba förändringar på uniformsområdet. Det råder en påtaglig osäkerhet kring ett antal detaljer i tidens uniformer. Osäkerheten gäller till exempel hattens dekorationer.

Jägare år 1807
Värmlands fältjägare

Femte soldaten i SMB:s tennsoldatserie

Jägare år 1807

Soldaten är nummer 5 i en serie som utges under år 2012-2013. Varje figur tillverkas i 500 exemplar.
Serien är framtagen i ett samarbete mellan Tomas Alexandersson samt Peter Svensson i ANCILE AB och Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.

Figuren är baserad på en uniform som bärs i föreningen 2. Compagnie Kongl. Wermlands Fältjägare Bataljon, Axel Kindbergs bok om Värmlandsjägarnas historia samt Rapportjournaler på Krigsarkivet.

Soldaten
Jägarna uppstod som resultatet av en ny infanteritaktik som utvecklades under senare delen av 1700-talet.
Traditionellt hade infanteriet ställt upp mot varandra i täta formeringar. De första jägarna opererade framför dessa täta formeringar. De besköt motståndaren i syfte att slå ut chefer samt skapa oordning i motståndarens led. Infanteriet delades snart upp i det tunga ”linjeinfanteriet” och de lätta jägarna som stred i spridd gruppering.
Fältjägaren från 1807 deltog i Sveriges krig mot Napoleon som utkämpades i svenska Pommern. Fältjägarna förflyttades sedan till norska gränsen. År 1809 var de med i den västra arméns marsch mot Stockholm som slutade med avsättningen av Gustav IV Adolf i en oblodig statskupp.

Utrustningen
Soldatens huvudbeväpning är ett gevär m/1799 med bajonett. Jägarna var i regel utrustade med en räfflad studsare och en huggare. På de kompanier som sändes till Pommern fick 75 man av 100 ett gevär med bajonett i stället för studsare och huggare.
Uniformen är en utveckling av den år 1792 fastställda modellen. Mössmärket är ett igenkänningstecken för fältjägarna. Soldaten bär två väskor. Den svarta innehöll ammunition. Skinnränseln innehöll ombytespersedlar, personliga tillhörigheter samt bröd för tre eller fyra dagar. Kopparkärlet är ett kombinerat kok- och vattenkärl, kallat ”bulkruka”.
Den stora svarta hattprydnaden är iögonfallande. Det är en plym gjord av tagel, kallad ”tagelliggare”. Plymen var möjligen inspirerad av förebilder från antiken.

Svensk infanterist i vinteruniform under beredskapstiden 1939-1945

Svensk infanterist 1939-1945
I vinteruniform under beredskapstiden

Sjätte soldaten i SMB:s tennsoldatserie

Soldaten är nummer 6 i en serie som utges under år 2012-2013. Varje figur tillverkas i 500 exemplar.
Serien är framtagen i ett samarbete mellan Tomas Alexandersson samt Peter Svensson i ANCILE AB och Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.

Figuren är baserad på bevarad utrustning.

Svensk infanterist i vinteruniform under beredskapstiden 1939-1945

Soldaten
Soldaten är en av de många svenskar som var inkallade till beredskapstjänstgöring under 1939 till 1945.
Andra världskriget kom som en överraskning för den svenska armén. På kort tid ökades försvarsförmågan avsevärt. Armén nästan fördubblades under kriget. Den vita pälsen hade inga förbandsbeteckningar varför figuren representerar en soldat ”någonstans i Sverige”.
Den snabba expansionen av armén ledde till ett stort materielbehov som inte alltid kunde tillfredsställas direkt. ”Att ligga i lumpen” kunde för vissa bli ett konkret begrepp. Figuren har dock en utmärkt vinterutrustning. Persedlarna baserades på erfarenheter från tidigt 1900-tal då man genomförde de första större fälttjänstövningarna i norrländsk vintermiljö. Antalet köldskador blev stort under de första övningarna. Arméledningen insåg snabbt att pälsar och pälsmössor var av nöden för tjänst i ett bistert klimat.

Utrustningen
Den svenske soldaten var under andra världskriget normalt utrustad med gevär m/1896 och bajonett. Figuren tillhör dock det fåtal som bar k-pist m/1937-39. Vapnet var ursprungligen finskt. Det licenstillverkades i 35 000 exemplar i Sverige. Kalibern var 9 mm och magasinet höll 50 patroner.
Soldaten har en ficklampa där grundmodellen kom att stå sig länge. Han bär dessutom kartfodral och gasmask m/1931-36. Precis som karolinen bär soldaten livsmedel och personliga tillhörigheter i en väska som hänger över axeln.
Ytterplagget är en så kallad livpäls. Den första modellen kom år 1905 och följdes av ett flertal varianter.
Pälsmössan infördes redan år 1885. Den modifierades ofta och nya modeller kom till exempel åren 1904, 1909, 1910, 1913 och 1942.

Grenadjär vid Södermanlands regemente år 1756

Grenadjär vid år 1756
Södermanlands regemente

Sjunde soldaten i SMB:s tennsoldatserie

Soldaten är nummer 7 i en serie som utges under år 2012-2013. Varje figur tillverkas i 500 exemplar.
Serien är framtagen i ett samarbete mellan Tomas Alexandersson samt Peter Svensson i ANCILE AB och Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.

Figuren är baserad på 1757 års generalmönsterrulla för Västra Rekarnes kompani, Södermanlands regemente, samt bevarade föremål.

Grenadjär vid Södermanlands regemente år 1756

Soldaten
Grenadjärernas ursprungliga uppgift var att kasta handgranater. Under 1700-talets senare del blev handgranaten ett mindre viktigt vapen. Grenadjärerna fanns dock kvar. De var en elit.
Grenadjärerna bildade särskilda regementen men det fanns även 12 grenadjärer per reguljärt infanterikompani. I egenskap av elit fick de ofta gå först i stormningar och anfall. Södermanlands regemente deltog i kriget i Pommern 1757–1762. För viktiga företag samlades ibland grenadjärerna till en styrka om 50 man som till exempel stormade skansar.
Grenadjärerna hade länge en metallhylsa på en av remmarna över bröstet, en så kallad luntbetäckare. Hylsan skyddade den lunta som grenadjären tände sina handgranater på. År 1756 hade hylsan sannolikt försvunnit från bröstremmen, vilket tyder på att handgranaten hade förlorat sin betydelse. Man kan även notera att det inte längre hänger någon vapenvårdsutrustning på bröstremmen. Den förvaras nu i den svarta ammunitionsväskan.

Utrustningen
Grenadjären från år 1756 är iförd en uniform som inte på något radikalt sätt skiljer sig från de uniformer som bars på Karl XI:s och Karl XII:s tid. Även beväpningen är likartad. Värjan av 1685 års modell är kvar och flintlåsgeväret är i allt väsentligt lik det som användes under 1700-talets första hälft. Bajonetten är fortfarande av den smala typen, med så kallad stukatklinga.
Den mest iögonfallande skillnaden mellan denne grenadjär och en karolin är att han istället för ett kopparkärl bär en vattenflaska i vitmetall som är fäst på skinnväskan för livsmedel och personliga tillhörigheter.
Utrustningsmässigt var det endast två saker som skiljde grenadjären från de övriga soldaterna, mössan och väskan. Grenadjären hade en något större svart väska som förutom gevärsammunitionen hade plats för tre handgranater. Nya grenadjärmössor med plåtar hade anskaffats till regementet år 1749.